Månen tur och retur – åk på rymdsemester i Florida

Vi befinner oss drygt åtta kilometer bort från den 58 meter höga Atlas-raketen på startplattform 41. Mellan oss och raketen finns ett mangroveträsk fyllt med alligatorer och fåglar. Runt omkring pratar åskådarna med varandra, men plötsligt tystnar sorlet. Nedräkningen har börjat. Nästan alla tittar på den stora bildskärmen, men så säger kommentatorn: ”Titta på raketen, bilden kan vara fördröjd”, och vi höjer kikarna mot raketen borta på plattformen i stället. ”T minus five, four, three, two, one – ignition!” Med ett starkt ljussken och i ett moln av rök och vattenånga reser sig raketen sakta upp mot himlen. Många missar det först, för de tittar på skärmen, men snart stiger jublet på läktaren. Farten ökar, raketen rusar rakt upp genom det blå himlavalvet och bara fortsätter och fortsätter och fortsätter, rakt ut i rymden! Efter några sekunder både hör och känner vi dånet från de sex raketmotorerna – det mullrar ända in i magen. Vilken otrolig grej!