På tur längs Irlands drömska västkust

<p>Cliffs of Moher är västra Irlands största turistmagnet som lockar med sina dramatiska klippor.</p>

Foto: thinkstockphotos

1 av 12: <p>Cliffs of Moher är västra Irlands största turistmagnet som lockar med sina dramatiska klippor.</p>

Gravmonumenten Poulnabrone påminner om Ales stenar på Österlen.

Foto: Patryk Kosmider

2 av 12: Gravmonumenten Poulnabrone påminner om Ales stenar på Österlen.

Färgglada byn Kilcolgan.

Foto: Måns Ivarsson

3 av 12: Färgglada byn Kilcolgan.

Hummer från Lough Inagh.

Foto: Måns Ivarsson

4 av 12: Hummer från Lough Inagh.

Pubsång i Galway.

Foto: Måns Ivarsson

5 av 12: Pubsång i Galway.

Turister från USA: Samantha, Ted och Adam.

Foto: Måns Ivarsson

6 av 12: Turister från USA: Samantha, Ted och Adam.

Pubdekor i Doolin.

Foto: Måns Ivarsson

7 av 12: Pubdekor i Doolin.

Svindlande utsikt från Cliffs of Moher, Connemara.

Foto: Måns Ivarsson

8 av 12: Svindlande utsikt från Cliffs of Moher, Connemara.

Det sagolika slottet Kylemore Abbey.

Foto: Shutterstock

9 av 12: Det sagolika slottet Kylemore Abbey.

Lokal, folklig humor.

Foto: Måns Ivarsson

10 av 12: Lokal, folklig humor.

Även i det karga landskapet lyckas blommorna överleva.

Foto: Shutterstock

11 av 12: Även i det karga landskapet lyckas blommorna överleva.

Djuren går fritt här.

Foto: Shutterstock

12 av 12: Djuren går fritt här.

Få platser har besjungits så ofta och så vackert som Irlands vilda västkust.

I visor som "Galway Bay" och Ulf Lundells "Connemara".

Efter många år av drömsk längtan kom vi äntligen dit.

Andra har också läst

Atlantkusten norr och söder om staden Galway är precis så märkligt vacker som ryktet säger. Och just så full av levande musik som görs gällande.

En typisk illustration är scenen ner vi rullar in i den lilla byn Doolin. Det är sen lunchtid och bygatan ligger helt öde - men på O' Connors pub är det fullt liv. Folk lunchar, dricker kaffe eller tar en pint. I soffhörnen står de akustiska gitarrerna orörda, men det är fullt drag på musiken i alla fall. Tack vare en väderbiten äldre man som sittande på en pall med stark stämma sjunger gamla folkvisor utan ackompanjemang.

Regionen här, County Clare, (grevskapet utmed Irlands västkust omedelbart söder om Galway) är känd för sitt blomstrande musikliv. Och Doolin är i sammanhanget den mest berömda orten av dem alla, känd som centrat för den traditionella irländska musiken. Byn är pytteliten men trakten har genom åren lockat till sig gräddan av landets musiker tack vare sin ställning som den irländska musikens Mecka.

Festival

Vi befinner oss i Europas västligaste ände, en glesbygd där vi möter få fordon utmed vägarna och där byarna överlever genom att skapa egen profiler. Doolins grannby Lisdoonvarna bygger hela sin ekonomi på den årliga festivalen i september, en matchmakingfest dit folk från hela Europa söker sig i hopp om att finna en livspartner.

En kort bit norrut vid Galwaybuktens södra strand är det ostronodling som gäller. Vi stannar till vid Morans of the Weir( också känt som Morans Oyster Cottage), den berömda ostronkrogen nära byn Kilcolgan som drivits av samma familj i sju generationer. På bardisken här ligger reklamblad för EM i ostronöppning på Nova Arena i Trollhättan.

Byarna är anhalter på vägen mot dagens stora mål, den egenartade naturformation som utgör Irlands populäraste turistattraktion, Cliffs of Moher. Vägen dit för oss även till The Flaggy Shore, den blåsiga kust som hyllats i dikter av Nobelpristagaren Seamus Heaney (1939-2013) samt ruffiga The Burren, ett stort, klippigt månlandskap - rena motsatsen till den gängse bilden av det illgröna Irland och en favorit bland vandrare och klättrare. På våren förvandlas det uttorkade och gulbruna landskapet till en färgexplosion, de solvärmda stenarna får över 500 olika sorters bommor att slå ut i gliporna.

5 000 år gammalt

Vi stannar också till vid Poulnabrone, ett gravmonument där stenen som bildar taket fortfarande ligger stadigt på plats efter 5000 år.

Graven kan föra tankarna till Ales Stenar på Österlen och kustlandet här i väst ger oss ofta associationer till såväl Österlen som södra Gotland.

Det stora turistmålet, de mäktigt stupande klipporna Cliffs of Moher kan påminna om skånska Kåseberga. Hit söker sig runt en miljon turister årligen för att fascineras av de mäktiga klipporna som stupar 200 meter rakt ned i Atlanten. Klipporna tycks stå i rad som jättesoldater på marsch rakt ut i det vilda havet. Här blåser det ständigt och kryllar av sjöfågel. Ett elegant besökscentrum har byggts under jorden för att inte störa miljön. Det finns också ett otal promenadstigar att välja på.

En stor del av klippornas popularitet kan förklaras av den känsla av andlighet de framkallar. Det här är en plats för reflektion, en plats där vi påminns om människans futtighet ställd inför naturens otämjda råstyrka. Sångerskan Dusty Springfield (1939 - 1999) är bara en av alla som låtit sin aska strös för västanvinden här.

Det går mot kväll och vi kör tillbaka till Galway i norr, staden som är den givna basen för utflykter i denna del av Irland. I morgon ska vi avverka området norrut, det sägenomspunna Connemara.

Bubblan sprack

På vägen hem berättar min guide, Paul O'Donnell om vardagslivet här.

– Vi hade något vi kallade "den keltiska tigerekonomin" här fram till bubblan sprack 2008. Allt gick bra, de flesta hade jobb och det var inte ovanligt att rikt folk tog helikopter till Morans of the Weir för att äta ostron.

Idag är läget mer ansträngt men staden Galway blomstrar och har vuxit kraftigt de senaste tjugo åren.

– Folk här är vänliga och atmosfären trevlig, säger Paul. Och det är billigare att leva här än på de flesta andra platser i landet.

Välståndet beror i huvudsak på en framgångsrik biokemisk industri med starka kopplingar till stadens universitet och dess 16 000 studenter (totalt har man 75 000 invånare). Laxrika floden Corrib rinner genom staden som bland annat rymmer en katedral och ett minnesmärke på stortorget över John F Kennedys besök sommaren 1963.

Galway är också känd som musikstad och lever upp till sitt rykte när vi tar en pubrunda på kvällen. Grannpubarna Kings Head och berömda Tig Cóilí tycks duellera i musik som väller ut på gatan så fort dörrarna öppnas. När killduon på ena puben drar i gång Steve Earles "Galway Girl" släpper underhållarna på den andra loss i Johnny Cashs "Cocaine Blues".

Det är okomplicerat pubstoj som om vi alla vore gamla vänner och där musikaliska bekanta är välkomna att gästspela i låtarna från och till. Supermysigt, förstås.

Minns John Wayne

Morgonen efter kör vi norrut, in i det vilda Connemara. Området ses av många som de sista resterna av "det riktiga Irland". Här finns pubarna där man ännu kan höra irländska (iriska) talas och på sjöarna kan fiskarna ses roende sina gamla ekor.

Utfarten från Galway ger dock ett oväntat intryck: i ett långt parti här ligger herrgårdslika villor bakom välvårdade häckar, några stadens finare förorter. Men snart glesas byggnaderna ut och vi far genom ett vackert hedlandskap med betande får och småsjöar bland dalar och berg. Vi passerar Oughterard, centralort för den omfattande fisketurismen på Lake Corrib, Irlands största insjö med läge precis norr om Galway.

En kort bit längre fram kör min guide Paul in på en mindre väg och stannar vid en liten bro med kullerstensräcken mitt i det gröna landskapet. Här sitter ett minnesmärke i form av ett foto föreställande Hollywoodskådisen John Wayne. Fotot kommer från filmen "The Quiet Man" en världssuccé inspelad här i början av 1950-talet av en av Irlands stora söner, mästerregissören John Huston.

Vi fortsätter förbi byn Maam Cross och plötsligt måste vi tvärstanna - vägen är full av makligt lunkande får. Här uppe är djuren helt frigående.

Så fortsätter vi mot nordväst in i ett gulbrunt landskap med glittrande sjöar och toppiga berg. Vi är i Lough Inagh-dalen, med sjön Lough Inagh i öster och bergsmassivet Twelve Bens i väst. Här spelar plötsligt uppdykande dimma ofta besökare spratt och får vandrare att virra bort sig på hedarna.

Plötsligt passerar vi en jättestaty utmed vägen och jag ber Paul att stanna. Statyn ser ut som någon slags hednisk jättegud men visar sig vara ett lokalt skämt. På minnesplaketten står det nämligen: "På det här stället 1897 hände ingenting."

Min guide tycks förlägen över traktens folkliga humor. Vi pausar på hotellet Lough Inagh Lodge och njuter förnämlig, purfärsk hummer, men jag noterar att vi är enda gästerna. Om County Clare i söder tycktes glesbygd så är Connemara folkmässigt rena öknen (i alla fall så här utanför högsommarens turistboom).

Men för all del: ensligheten är ju också en del av charmen med Österlen, precis som det råa, enkla och vilda.

Sagoslott

Senare på eftermiddagen når vi utflyktens mål, det sagolika slottet Kylemore Abbey, magnifikt beläget på en vacker sjöstrand och med höga berg i ryggen. Det nygotiska fantasibygget restes åt den engelske affärsmannen Mitchell Henry på 1800-talet och drivs numera av en nunneorden. Ett par rum, möblerade i ursprungsstil, visas för allmänheten men själva omgivningarna är en större upplevelse. Här finns till exempel en stor och ståtlig viktoriansk trädgård att spatsera i.

När vi återvänder mot Galway i skymningen står det klart för mig att Connemara inte är en specifik geografisk plats, typ Cliffs of Moher i söder, utan ett större och högst varierat landskap. Dess vilda natur, glesa befolkning och spartanska skönhet gör det dock, likt klipporna söderut, till en speciell, närmast meditativ upplevelse.

I Ulf Lundells magnifika, nära 21 minuter långa "Connemara", en sång/dikt om livet, döden och kärleken blir regionen symbolen för det bästa livet på vår planet kan erbjuda:

"Vi ses, vi ses i Connemara

Där bergen är gröna och vattnet är klart

Vi ses, vi ses i Connemara

Det här livet kan vara så underbart"

 

LÄS OCKSÅ:

 

GUIDE IRLANDS VÄSTKUST

Se & göra:

1. Bussturer till de stora sevärdheterna

Smidigast beses regionen med hyrbil, men den som tvekar inför vänstertrafiken har ett stort antal dagliga bussutflykter till måste-sevärdheterna som Cliffs of Moher och Connemara att tillgå. Turer från Galway dagligen året runt med exempelvis lallytours.com

2. Båtutflykt till Aranöarna

De tre öarna ligger i Atlanten en bit utanför Galway och dagsutflykter dit ordnas av flera företag (från Galway och Doolin). På de tre öarna Inis Mór, Inis Meáin och Inis Oírr talas fortfarande det urgamla språket iriska till vardags.

3. Galway City Museum

Fräscht, historiskt museum med fint läge på en kaj vid floden Corrib. Här berättas Galways och regionens historia via en blandning av permanenta och tillfälliga utställningar. Fri entré.

Adress: Spanish Parade, Galway

Äta & dricka:

4. Morans Oyster Cottage

I denna kustnära region präglas förstås köket av fisk och skaldjur. I det här traditionella halmtaksförsedda huset har familjen Moran serverat havets läckerheter ända sedan 1797. Ett känt utflyktsmål som har öppet året runt och drar besökare från hela världen utan att tappa sin anspråkslöda, folkliga prägel.

Adress: The Weir, Kilcolgan (sydväst om Galway)

5. Lough Inagh Lodge Hotel

Gammalt pampigt landsortshotell vid stranden av en av Irlands mest berömda fiskesjöar (Lake Inagh). Tyst, ålderdomlig och elegant i vacker natur och med en krog som serverar det bästa av naturliga råvaror som Connemaralamm och purfärsk fisk och skaldjur. Idealiskt lunchstopp på utflykten till Connemara.

Adress: Recess, Connemara (nordöst om Galway)

Shopping & nöjen:

6. Tig Cóilí

Galway är känt för sina många trevliga musikpubar och denna rankas ofta som nummer ett. Musikuppträdande flera gånger dagligen och stammisställe för många av de bästa musikerna i staden.

Adress: Mainguard Street, Galway

7. O´Connors

Byn Doolin har bara 250 invånare men är känt som platsen nummer ett för Irlands folkmusik med tre pubar som de heta scenerna. O´Connors är mest känt men lokalbor föredrar Macdiarmadas och maten är bäst på McGanns.

Adress: Fisher Street (O´Connors), Doolin

8. Corrib Shopping Centre

Vi befinner oss i en relativt glesbefolkad landsbyggd som shoppingen är knappast överväldigande. Men det här centrat hr till exempel det enda Marks & Spencers i västra Irland.

Adress: 1-4 Eyre Street, Galway

9. OMG

Musik hör till det största av alt i den här delen av världen och butiken OMG skryter om att ha Irlands största urval av irländsk musik i alla dess former.

Adress: Shop Street, Galway

Bo bra:

10. Park House Hotel

Välskött fyrstjärnigt hotell med fina rum, trevlig personal, mysig bar och populär restaurang i centrala staden. Nära till allt. Dubbelrum från cirka 1 200 kronor natten.

Adress: Forster Street, Galway

11. Galway Bay Hotel

Palatsliknande lyxanläggning med strålande läge i Galwaybukten. Mycket populärt för bröllop och anat högtidsfirande. Rankat som bästa hotellet i Galway av Tripadvisor. Dubbelrum från cirka 1 200 kronor natten.

Adress: The Promenade, Salthill, Galway

Resfakta Irlands västkust

Resa hit: Direktflyg från Stockholm med SAS och Aer Lingus. Direkt från Köpenhamn med SAS, Aer Lingus och Norwegian. Tåg eller buss till Galway (restid med buss cirka två och en halv timme).

Bästa tiden: Maj, juni och juli. Augusti kan vara regning. Relativt milt året om med medeltemperatur på några plusgrader upp till 20 plus.

Restid: Cirka två och en halv timme från Dublin.

Språk: Engelska.

Valuta: Euro.

Prisnivå: Forex semesterindex för Irland är 73 jämfört med Sveriges hundra. I snitt 27 procent billigare än hemma, alltså.

Ta dig runt: Smidigast med egen hyrbil. Fast avskräcker vänstertrafiken så finns här bra bussförbindelser till de flesta populära utflyktsmål.

Bra att veta: Engelska med irländsk dialekt kan ofta vara något svårtydd. Men befolkningens goda humör och vänliga hållning gör att det sällan ställer till problem.

Läs mer:

galwaytourism.ie

connemara.ie

cliffsofmoher.ie

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Dröm dig bort med Allt om Resor! Se erbjudande