ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Publicerad 18 jun 2009 13.12

Österlen - Sveriges riviera

En bit av Österlen - 1400-talsborgen Glimmingehus.

En bit av Österlen - 1400-talsborgen Glimmingehus.

Foto: Emilia Olofsson

Lavendelfält, sparrisodlingar och fruktträd.
Hänförande kustlandskap, konstnärsbyar och kritvita stränder.
Österlen är Sveriges riviera.

Mina föräldrar köpte sommarhus på Österlen 1969. Jag var tretton och i puberteten - det kändes som att bli landsförvisad.
I byn Rörum, där jag hamnade, fanns ingenting, absolut ingenting.
Visst, den hänförande stranden vid Knäbäckshusen två kilometer bort och de ljuva hedarna där vid Rörums norra år alldeles söder om Stenshuvud.
Men enda attraktionen för en fotvandrande pojke på vägen dit var - ett ödsligt grustag.
I den här trakten fanns inte ens en korvkiosk för byns kontaktsökande unga att hänga kring.
Och samtidigt kunde vi unga nöjeslystna trånande nästan ana dånet från det ljuva livet på Skånes andra sida, västkusten med Båstad, Mölle och Helsingborg.
Landsförvisad. Till ett kloster.
Det tog mig många år att lära mig uppskatta den enslighet och avskildhet som för många blivit en av Österlens stora poänger.
I dag, fyrtio år senare, har Österlen exploderat. Och blivit (vid sidan av konkurrenten Gotland) sommarstället för varje storstadsbo med intellektuell läggning.
Inte minst för Stockholms kulturkretsar.
Utbudet av bättre krogar har ökat enormt. Liksom möjligheterna till övernattning (hotell, bed & breakfast). Golfbanorna blir bara flera. Gallerier och konstnärsateljéer finns överallt och antalet gårdsbutiker, bagerier och allehanda odlare med egen försäljning bara ökar för varje sommar.
Fast på en punkt är sig Österlen fortfarande likt.
Det är inget hålligångställe.
Visst äts det och dricks det gott på sommaren här, men oftast i goda vänners lag, i slutna sällskap i privathem.
Utbudet av dansställen och musikklubbar är löjligt litet och det lilla antalet pubar skulle få en sommargotlänning att hångarva.
Österlen är med andra ord på många sätt vad det alltid varit: återhållet, lite asketiskt, moget elegant - helt enkelt "fint" med alla tolkningar den termen erbjuder.
Känslan av klostertillvaro hänger kvar, fast nu - fyrtio år senare - med attraktioner som chokladfabriker, vingårdar, golfbanor och Tosselilla sommarland.
Det slår en stekhet sommareftermiddag på ett folktomt grustag.

Från Brösarp till Ales stenar

Vi tog en biltripp på Österlen, från Brösarp i norr till Ales Stenar i söder - åk med!
Givet första stopp i norr är Brösarps Gästis, med anor från 1684. Anders Cederberg, 71, har drivit stället i 17 år och värnar om den skånska mattraditionen:
- Det är ett kulturarv att förvalta och föra vidare. Tanken är att använda råvaror som finns i närmiljön. Som vildsvin och ål och torsk. Ingredienserna till nässelsoppan plockar vi på ängen här nere.
I dag är Brösarps Gästis som ett museum över ett brokigt skånskt kulturliv: tavlor med båtar och åkermotiv, uppstoppade fasaner, gamla möbler, en vildsvinsfäll som dekor över barfronten.
- Gästerna ska få en förnimmelse av att detta är ett riktigt gammalt ställe, säger Anders Cederberg. Interiörerna skulle kunna ha funnits här för hundra år sen.
Om sommaren blir det ofta boulespel på bakgården.
I Brösarp finns även en konsthall och den omtalade Jan-Erik Öhgrens antikvitetshandel, här drivs också en årlig antikvitetsmässa.
Strax söderöver, runt den kringlande och natursköna riksväg 9 som leder ner mot Kivik ligger sköna Brösarps backar, av många ansedd som en av landets vackraste platser. Ett mjukt, böljande och grönt kullandskap med betande djur och ett rikt, vackert växtliv. Den stora rastplatsen med sina parkeringar och sittgrupper är ett härligt stopp och utgångspunkten för vandringar i backarna.
En kort biltur vidare söderut och vi är vid lantliga och rofyllda Ravlunda kyrka, berömt för Österlenlegendaren Fritiof Nilsson Piratens grav med inskriften "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972".

En majestätisk naturupplevelse

En kort sväng ut mot kusten och vi är i Haväng, ännu en majestätisk naturupplevelse. En stor böljande hed med betande får och ett vackert mjukt fall mot den vackra stranden och vattnet. Här ståtar ett 5 000 år gammalt gravmonument, Havängsdösen. Nu är vi inte bara i Piratenland utan närmar oss också Lundell County (Lundell, som bor nära Kivik, skrev bland annat sången "Måne över Haväng").
De rullande kullarna som utgör Kiviks norra ände är spelplatsen för regionens mest omhuldade spektakel, Kiviks marknad (i juli varje år).
Här kunde mitt liv ändat som 15-åring. Jag jobbade extra på marknaden som p-platsanvisare. En varm eftermiddag anlände en bullrig man i stort amerikanskt vrålåk. Han vägrade ta order och höll på att köra över mig. Trubaduren Fred Åkerström.
Jag är alltså gammal nog att minnas när den svenska synden, med porrtält och snuskkäftade trubadurer, ännu gav marknaden en känsla av Vilda Västern.
I dag är tyvärr de allra flesta originalen borta och det mesta i utbudet formstöpt och förutsägbart. Rena mardrömmen faktiskt om ni har tjatglada barn i värsta tivoli-och-tombola-åldern.
Resten av säsongen är Kivik ett rofyllt ställe. Här finns sevärdheter som Piratensstatyn och Kungagraven (Kiviksgraven), en gigantisk, tretusen år gammal stenhög som gjord för barn att klättra på.
Men främsta utflyktsmålet är hamnen där Buhres Fisk lockar med läcker, lokal snabbmat på en stor uteservering. Sillburgaren går på 39 kronor, ålmackan för 59. Grannen Kiviks Ål & Laxrökeri bör dock också nämnas, den står sig väl i en pris- och kvalitetsjämförelse.
I det stegrande kustlandskapet mellan Kungagraven och Stenshuvud ligger Kiviks musteri - Äpplets hus, ett sorts monument över regionens starka fruktodlartradition. Förutom must, juice och cider säljer butiken allehanda fruktbaserat som kräm, marmelad, sylt och gelé. Här finns också ett äpplemuseum med en visningsfabrik och en krog med bland annat ciderprovningar.
Kustlandskapet strax norr om Stenshuvud upplevde jag som totalt ödsligt bondeland som ung, men nu vimlar det av bed & breakfast, kaféer och matställen. Nära ligger starkt prettokonstnärliga Kivik Arts Center som fick rubriker i fjol sedan de byggt ett betongtorn (obs konstverk) med direkt insikt till herr Lundells veranda.
Jag skulle säga att det finns tre måsten till naturupplevelser på Österlen. Nu når vi det första: Stenshuvud och dess nationalpark.
Den kilometerlånga vandringen till bergets topp och den enorma utsikten över hav och landskap är en stor kick. Men det är också den vackra bokskogen runt omkring, de slingrande stigarna och åldriga naturformationerna. Precis som de grönskade ängarna ner mot den trolska stranden.
En promenad över markerna via Rörums norra å till Rörums strand den rätta sommardagen blir svårglömd.
På kullen ovanför Rörums strand ligger Knäbäckshusen, en korsvirkesby som flyttades hit intakt 1959 och i en fiskebod i slänten St Nicolai kapell, i dag populärt för vigslar.
Badlivet på Österlen kompliceras av det kalla vattnet. Det blir sällan riktigt hyggligt förrän i början av augusti. Lösningen för barnfamiljer i den här trakten heter Gyllebosjön, med fint läge vid slott ett par kilometer inåt land.

Kända och folkliga artister

Men tillbaka vid Stenshuvud tar vi nu en snabb tur rakt västerut inåt landet för att köpa gott bröd på traktens mest ansedda bageri (Mellbybagaren) och gör en visit hos en av områdets mest ambitiösa livsmedelshandlare, Vitabyhandlaren (ekologiskt, vilt).
På Prästavägen utanför Södra Mellby ligger en av senare års mest uppmärksammade krogar: Friden vid vägs ände. Där började Peter Runwall, 46 år och inflyttad från Fruängen, att baka pizzor för åtta år sen. En formidabel succé i lätt bohemisk korsvirkesmiljö som lett till nyutbyggnad och förbokningstvång. Charmigt udda.
Ny styr vi ner mot Rörums by. I en backkrök där ligger ett annat lätt bohemiskt fenomen, Mandelmanns, gården där den Pettsonlika personligheten Gustav Mandelmann och hans hustru Marie sedan 13 år driver ekologisk odling och lammuppfödning. Mandelmanns är inspelningsplatsen för det nya trädgårdsprogram som SVT sänder varje fredagskväll under sommaren (och som startade 1 maj). Här lär entusiastiske Gustav programledaren Pernilla Månsson Colt allt om att sätta potatis och klippa lavendelhäckar.
Här finns kafé, plantskola och gårdsbutik:
- Vi säljer det gården ger, säger Gustav. Som tomater, gurka, sallad, lök, broccoli och äpplen.
I Rörum finner vi en raritet för trakten: Kulla, en gammaldags dansbana ofta med kända, folkliga artister söndagskvällar om sommaren.
Strax söder om Rörum ligger golfbanan Lilla Vik och strax snett mitt emot nya golfanläggningen Djupadal med bländande utsikt från klubbhusets terrass över den stora lummiga dalen nedanför (där banan breder ut sig).
Vik och Baskemölla är omtyckta, gammaldags fiskelägen utmed kusten mot Simrishamn. Baskemölla stoltserar med Tjörnedalagården, Österlens ledande galleri (andra ledande gallerier på Österlen är Galleri Blå i Gersnäs och Gösta Werner-muséet i Simrishamn där det drivs en viss galleriverksamhet).
På markerna i Tjörnedala hålls stort midsommarfirande och olika musikarrangemang.
Simrishamn med sina 5 700 invånare är huvudorten på Österlen. En stillsam småstad med kullerstensgator kantade av vackert målade småhus. Här finns kulturhistoriska Österlens museum och nyöppnade bilmuséet Autoseum. Samt en rad hotell, krogar och båtförbindelse med Bornholm.

Gårdsbutikerna - ett fenomen

Nu tar vi en avstickare österut inåt landet, mot Tomelilla.
Ett fenomen som blomstrar här på bygden är de många gårdsbutikerna: glasstillverkare, chokladfabriker, kryddodlare och vintillverkare.
Om de intellektuella fiskelägena på kusten är Dvorzak är Tomelilla Thorleifs: mer vardagligt Svensson-Sverige, manifesterat av sommarlandet Tosselilla med sitt vattenland, klätterbanor, karuseller och båtroddar. Maten är usel, men stället är ovanligt sympatiskt för sin sort och rekommenderas varmt som heldagsutflykt för rastlösa barnfamiljer.
Tomelilla rymmer också världens minsta museum, det lustfyllda Hasse & Tage-muséet, inhyst i en röd tegelbod vid järnvägsspåret.
Vi vänder åter österut och övernattar på juvelen Hammenhögs gästis (anno 1693) med sin välbevarade 40-talsmiljö med falska gyllenläderstapeter, eleganta möblemang, levande ljus och vita dukar. Den sköna baren är år 1958 konserverat, med sina röda vinylsoffor och av gästgivaren Staffan Sundström noggrant preparerade jukebox:
- Varje ny skiva väcker diskussion bland stammisarna. Är ELO verkligen okej?
Mest 50- och 60-tal med en låt i särklass populärast: "Lyckliga gatan" med Anna-Lena Löfgren (1967).
Vi far mot kusten via klassiska 1400-talsborgen Glimmingehus, ett magiskt ställe som sätter fart på fantasin hos barn i alla åldrar, och besöker populära fiskelägena Brantevik och Skillinge. Skillinge är det större stället, med livfull puls tack vare sina krogar, handlare och sommaraktiviteter.
En bit söderut når vi det andra av mina tre Österlenmåsten: stränderna vid Mälarhusen och Sandhammaren - handen på hjärtat nog mina favoritstränder på hela klotet. Så gudomligt vackert: breda kritvita sandstränder, kantade mot land av gröna dunglandskap. Var som helst annars hade här drällt av strandbarer och pizzerior. Här är det någon enstaka glasskiosk som gäller.
Synd att det är så kallt i vattnet!
På vägen till vårt slutmål söderut passerar vi Dag Hammarskjölds Backåkra, en gård med minnen över den svenske FN-ordföranden i ett naturskönt naturreservat med vackra betesmarker.
Slutmålet är mitt tredje Österlenmåste: Ales Stenar i Kåseberga.
Fiskeläget Kåseberga är givetvis präglat av turismen, med flera fiskrökerier, bageri, glasskiosk och uteserveringar. Den stora krogen (med fin uteservering) heter sedan två år Vendel (en systerkrog till den i Malmö), elegant trendinrett med både enklare och dyrare avdelningar.
Själva Ales Stenar ligger 700 meter upp i ganska tvär vandring. Men, kryp om du måste - det här får inte missas.
På höjden, i dramatiskt samspel med såväl öppen himmel som havet nedanför, står 59 stenblock i formation.
Kultplats, solkalender eller gravmonument? Åsikterna är delade precis som vad det gäller dateringen (3000 före Kristus eller 600 efter?).
Ales Stenar är som själva Österlen: en plats för fantasidrömmar och reflektion, sparsmakad elegans, en stilla plats bortom den moderna världens larm.
Din trettonåring kommer att hata det!

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat