Stranden är så gott som tom. I Ngapali lever turisterna mitt i vardagslivet.
Stranden är så gott som tom. I Ngapali lever turisterna mitt i vardagslivet. Foto: Elisabet Axås

Okänd paradisstrand i varma, vänliga Burma

Munkar, glassförsäljare och en pojke som bygger flygplan av bananblad.

Allt om Resor cyklar rakt in i Burmas vardagsliv i lantliga badorten Ngapali.

En ung kvinna i blommig skjorta och röd sarong cyklar förbi innan jag ens hunnit upp på min egen cykel:

- Mingalabar!

Mingalabar betyder hej på burmesiska och är ett ord jag använder oavbrutet här i Burma där folk ännu inte hunnit tröttna på turister och gärna vill både heja och prata.

Liksom kvinnan bär jag en bredbrättad stråhatt, men solen bränner ändå som en svetslåga på ryggen. Det är obegripligt varmt på landsvägen mellan de små byar som utgör Ngapali - Burmas mest kända badort. Var det verkligen en så bra idé att hyra en cykel?

Ja, trots allt. Här på vägen kommer jag nära vardagslivet som finns sida vid sida med de ganska fåtaliga turisterna. Två små pojkar i saffransröda munkkåpor vinkar åt mig. Jag stannar och vi byter några ord. De ser ut att vara i tioårsåldern och pratar inte så bra engelska. Det blir mest mingalabar och hallo och så vill de att jag ska fotografera dem. Det gör jag och de tittar nyfiket och gillande i displayen.

Buddismen är dominerande religion i Burma och nästan alla pojkar och många flickor spenderar en tid som munkar eller nunnor. För pojkarnas del först som novismunkar någon gång mellan tio och 20 års ålder och sedan en gång till när de är äldre. Strax möter jag en nunna med rakat huvud, rosa kläder och en skuggande röd parasoll. Hon ler glatt in i kameran och är nyfiken på bilden. Nickar nöjt när hon får se den.

Burma ännu en diktatur

Jag cyklar nära vägrenen för att få lite skugga från träden och palmerna längs vägen. En tuktuk modell större kör förbi med folk på flaket - lokalbussen!

På ena sidan ligger havet. Mellan mig och vattnet radar större och mindre resorter upp sig bredvid varandra. Ingen byggnad är högre än palmerna. Det byggs här och där, men man vill hålla expansionen på en låg nivå. Låt oss hoppas att det fortsätter så, även nu när handelssanktionerna mot Burma upphävts och turisterna blir allt fler.

På andra sidan vägen ligger serveringar och enstaka butiker mellan träden. Jag ser inte många souvenirer men ett ställe har vackra parasoller. Efter någon kilometer går vägen längs med stranden. Jag lutar cykeln mot ett träd och går ner och svalkar mig.

Här ligger några strandserveringar där jag åt lunch i går. Stranden är så gott som tom, men jag anar lite folk i solstolar längre bort vid hotellen.

Jag fortsätter en bit till men när jag kommer fram till Ngapali Art Gallery ställer jag ifrån mig cykeln och går in. Här visar konstnären San Naing sina målningar. Han bjuder på en kopp kaffe medan han visar sin konst. Det är mest stiliserade motiv, men också ett porträtt av oppositionsledaren Aung San Suu Kyi. För bara några år sedan var det omöjligt att visa bilder av henne men nu syns de här och där - på tavlor, vykort, almanackor och kylskåpsmagneter. Hon och hennes parti sitter nu i parlamentet, men ännu är Burma en diktatur där militären har kvar makten. Många hoppas på ett avgörande steg mot demokrati nästa år när det är val.

Turisterna lever mitt i vardagslivet

Det är dags att vända hemåt igen. Jag äter nudlar med skaldjur till lunch på en av de små serveringarna längs vägen. Ägarens son Mondi bygger ett flygplan av bananblad, pinnar, papper och ett gummiband. Han visar mig att propellern fungerar. På andra sidan gatan har glasscykeln stannat. En pojke köper en knallrosa glass av glassgubben.

Själv trampar jag hem till hotellet. Havet svalkar trots att det säkert är minst 28 grader varmt i vattnet. På cykelturen såg jag inte en enda turist. De är inte så många här heller, men några vilar under parasoll eller promenerar i vattenbrynet. Tillsammans med en fiskare som cyklar hem till byn på strandens södra sida, en nunna i rosa och barn som leker tafatt.

I skymningen vallas bufflarna hem längs stranden. I Ngapali lever turisterna mitt i vardagslivet.

Resfakta Burma

Resa dit: Med reguljärflyg enklast via Bangkok och Rangoon. Fritidsresor har paketresor med denna resväg. Andra arrangörer, som Jambo, Solresor, Tema och Världens Resor har rundresor som kan avslutas i Ngapali.
Bästa tiden: November-februari. Mycket varmt (40 grader) mars-maj. Regnperiod maj-oktober.
Restid: Från cirka 17 timmar med mellanlandningar.
Tidsskillnad: Fem och en halv timme före Sverige.
Språk: Burmanska är störst och det officiella språket. Ganska många talar hyfsad engelska då det lärs ut från i förskolan.
Valuta: Kyat. 1 000 kyat = cirka 7 kronor. Det finns inga bankomater i Ngapali så ta med US-dollar. Sedlarna ska vara nya och helt utan skador.
Prisnivå: Mycket lägre än i Sverige. Räkna med 25-60 kronor för lunch eller middag med öl på turistrestaurang. Budgetboende är dyrare än i övriga Sydostasien.
Visum: Visum krävs. Ordna det via researrangören eller läs mer på www.myanmarvisa.com.
Bra att veta: Oppositionen uppmanar turister att välja privata hotell och flygbolag för att inte i onödan gynna regimen.
Läs mer: www.dvb.no (Democratic Voice of Burma), www.burmakommitten.org, www.lonelyplanet.com/myanmar-burma

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Dröm dig bort med Allt om Resor – hela 52 % rabatt! Beställ här!