Nej, danska lyxkrogen Noma är inte värd resan

Brittiska journalisten Farrah Storr skrev nyligen i The Times om sin upplevelse på den världsberömda krogen i Köpenhamn. Och hon var inte nådig: ”Jag betalade 15 000 kronor för äta på Noma – och jag hatade det!” Det var inte bara maten som fick det att vända sig i magen på Farrah Storr, även den högdragna personalen och den obekväma atmosfären fick sig en rejäl känga. 

När det gäller maten kan jag bara instämma. 

”Vilt och skog” var temat på avsmakningsmenyn när jag och mitt sällskap besökte den ikoniska restaurangen i december förra året. Det lät ju lovande.

Till saken hör att det nästan är lättare att få en hyreslägenhet i Stockholms innerstad med rimlig hyra, än att lyckas grabba ett bord på stjärnkocken René Redzepis Köpenhamnskrog. Det tog mig flera år. 

Först blir du uppsatt på en lista, och när det börjar närma sig kommer ett mejl med datum och klockslag då bordsbokningen släpps för ett par månader framåt. Engagerar du halva släkten att sitta med var sin dator och hugga som kobror på alla datum som dyker upp, kan det hända att du lyckas få ett bord. 

Lunch, middag, veckodag – eller månad för den delen – är knappast något man har möjlighet att välja. Det är bara att tacksamt ta det som erbjuds. Och självklart betalar gästen de cirka 7000 kronor det kostar per person, på en gång. 

Lägger man där till att Noma utsetts till världens bästa restaurang hela fem gånger är det rimligt att man har högt ställda förväntningar. 

Och visst börjar det bra. Efter att ha promenerat längs med vattnet genom en lång spaljétunnel full av levande ljus, hälsas du välkommen av hela personalen när du öppnar dörren till restaurangen. Men sedan är det slut på det roliga. 

Precis som journalisten Farrah Storr tyckte jag också att det var lite festligt att höra teamet i köket ropa ”Yes!” till sin chef som om de vore hårt disciplinerade karateutövare. Väldigt många utrop senare blir känslan mer kuslig än lustig.

Och efter den första rätten, grillat renhjärta, känner jag mig mer oroad än road. När sedan ett kranium dyker upp på tallriken och det tar en stund innan jag fattar att jag ska äta det som ligger därunder, blir jag än mer misstänksam. Första smakbiten av hjärnan (”Brain custard with pollen” står det i menyn) får mig att undra om något är fel. Mycket fel. Andra smakbiten bara bekräftar det.

När sedan den ena rätten märkligare än den andra, kommer i en strid ström från köket (renpenis-ragu till exempel), börjar tålamodet tryta. Känslan av att befinna sig i HC Andersens ”Kejsarens nya kläder” blir påtaglig. Jag vill bara ställa mig upp och skrika som barnet i sagan ”Men han har ju ingenting på sig!”. Eller mer lämpligt i det här fallet: ”Det är ju inte gott!”

Att maten består av ingredienser jag inte är van vid är inget problem – är det gott är det gott. 

Och vore det endast det nyskapande jag var ute efter behöver jag bara gå till mitt eget kök – jag kan misslyckas med matlagning på ett oändligt kreativt sätt. 

Nej, det är de där fantastiska smakupplevelserna jag är ute efter. När man får uppleva att smak- och luktsinnet fullkomligen exploderar av sensationer. Det händer ibland. Det kan vara på lyxkrogar som Mathias Dahlgrens gamla Matsalen, Frantzén - eller ett oasenligt hål i väggen där maten gör dig lycklig på riktig. 

Är du på väg till Köpenhamn och vill ha tips på bra och prisvärda restauranger? Skippa Noma och läs artikeln här nedan i stället!

LÄS MER: 10 nya toppkrogar du måste prova i Köpenhamn