Londons fem bästa musikaler just nu

Phantom of the Opera

Her Majestys theatre
Världens största musikal handlar om en mystisk maskerad man, som lever under Operan i Paris och blir kär i unga sångerskan Christine. Det är en gammal spökhistoria, som berättats många gånger, men musikalen hade premiär 1986. Musiken är av Andrew Lloyd Webber ("Jesus Christ super star", "Cats", Evita", "Sunset Boulevard") och uppsättningen var på sin tid nyskapande med sina storslagna scenerier. "Fantomen" är en världssuccé, men uruppsättningen spelas fortfarande på premiärteatern, där skådespelarna regelbundet byts ut för att hålla musikalen fräsch. Svenskar som gjort huvudroller i London-Fantomen: Myrra Malmberg, Christine, 1997. Niklas Andersson, Raoul, 2003. Peter Jöback, Fantomen 2012.

Kommentar: Ett gripande och fängslande musikdrama, vackert iscensatt, spännande effekter och stora sångnummer.

Book of Mormon

Prince of Wales theatre
Musikalkomedi skapad av männen bakom animerade tv-serien "South park", är senaste årens största succé på Broadway och går nu för fulla hus i London. Detta är smart skriven satir och en sanslös drift med den amerikanska mormonkyrkan, som utbildar missionärer i Salt Lake City och skickar ut dem i världen. Musikalen följer två entusiastiska unga män, som hade hoppats få knacka dörr i Florida - men hamnar i Uganda, Afrika. Kulturkrocken är total och det uppstår stor komik när missionärerna i sina vita skjortor och svarta slipsar ska förklara sin amerikanska religion för en mycket misstänksam lokalbefolkning. Så de får bättra på sin religionshistoria lite.

Kommentar: Medryckande ensemblenummer, både smattrande stepp och svängande afrikanska rytmer. Den klart roligaste musikalen just nu.

Bodyguard

Adelphi theatre
Den världsberömda popstjärnan får mycket hotfulla brev, som tyder på att personen vet det mesta om hennes liv, så hon hyr en professionell livvakt. Romantisk thrillermusikal efter 90-talsfilmen där rollerna spelades av Whitney Houston och Kevin Costner. Laddad med flera kända Houston-låtar och brittiska soulstjärnan Beverley Night klarar att riva av världshiten "I will always love you". Musikalen följer filmens handling så det finns inga överraskningar för den som sett den. Detta bekommer inte den kvinnliga publiken, som är i ­majoritet, och som högljutt tar del av handlingen, njuter av romantiken och ryser åt mördaren.

Kommentar: Bra sångnummer, skickligt iscensatt och det blir faktiskt spännande.

From here to eternity

Shaftesbury theatre
"Härifrån till evigheten" var en storfilm på 50-talet, gjord efter James Jones roman, som berättar om olika människor i skuggan av andra världskriget. Soldater på en militärbas på Hawaii, officerare och meniga, brutalt våld och flammande passion. Har man sett filmen, så glömmer man den inte. Nu har britterna gjort musikal av "From here to eternity" och det har lockat veteranen Tim Rice ("Jesus Christ superstar", "Chess", "Evita") att än en gång jobba med musikaltexter. Bra skådespelare, snygga sångnummer och det blir dånande slutdramatik när historien mynnar ut i den japanska attacken mot Pearl Harbor 1941. Musikalen, som hade världspremiär för någon månad sedan och fick goda ­recensioner, har förstås sikte på Broadway och därför finns där en rejäl dos amerikansk nationalism i finalen.

Kommentar: En sorts krigsmusikal innan kriget kommer. Romantik, sex och ­militärbalett med töntvarning.

Les Misérables

Queens theatre
Bygger på Victor Hugos roman "Samhällets olycksbarn" och berättar om Jean Valjeans öden i 1800-talets Frankrike. Svält och svek, prostitution och passion, mycket elände och sorgsna ballader, men det finns i alla fall ett komiskt sång-och-dansnummer. Från början var detta en fransk föreställning, som utvecklades till en storslagen brittisk musikal med musik av Alain Boubil och Claude-Michel Schönberg ("Miss Saigon"). Den hade premiär i London 1981 och har rullat oavbrutet sedan dess, vilket gör den till världens långkörare just nu. Svenskar som gjort huvudroller i "Les miserables": Myrra Malmberg, Cosette, 1996. Niklas Andersson, Marius, 2000. Carola Häggkvist, Fantine, 2002.

Kommentar: Från början ett rätt segt ­balladladdat drama, som med modern teknik ökat tempot avsevärt, vilket kortat föreställningen. Mest känd för de ­spektakulära revolutionsscenerna på gatorna i Paris.