Kvarteren i Paris som aldrig sover
Det finns stadsdelar där man kan tillbringa en hel semester utan att tröttna. En sån är Marais i Paris.
Stora städer och stora sevärdheter. Men också långa köer och en cityresa som blir mer ansträngande och mindre lustfylld än det var tänkt.
Är tiden knapp är det bättre att begränsa sig. Välja den mest intressanta delen av en metropol och upptäcka den i maklig takt. Gå på känsla och insupa atmosfären snarare än att avverka sevärdheter i snabb takt.
I Paris är Le Marais det givna valet. En pulshöjare och gottpåse med folkliv dygnet runt. Namnet betyder träsk och det är vad området var på 1100-talet innan det dränerades och bebyggdes.
Dess gränser är aningen diffusa men stadsdelen ligger i fjärde arrondissementet och breder ut sig från Seines högra strand norr om ön Ile Saint Louis.
Smala gator och trendiga butiker
Det är lite svårt att sätta fingret på vad som är Marais starkaste kort: Här ligger Musée Picasso som har världens största samling alster av den spanskfödde konstnären,
häftiga Centre Pompidou med modern konst, intima Village
Saint Paul med antikhandlar, ståtliga 1600-talskåkar och inte minst de judiska kvarteren.
Hit har judiska immigranter vallfärdat i omgångar från Östeuropa och Nordafrika. Resultatet är ett livligt kvarter med smala gator kantade av trendiga butiker, judiska bokhandlar, synagogor, kosherrestauranger, slaktare och bagerier. I vimlet syns unga män med skruvlockar och kippa på huvudet, äldre svartklädda med långa skägg och höga hattar.
Place des Vosges är ett måste
Huvudgatan Rue de Rosiers är full av ställen som frestar med kosherpizza eller ”världens bästa falafel” i pitabröd toppad med aubergine för fem euro. Kring lunchtid är det kö långt ut på gatan.
Drabbas man av plötslig hemlängtan är det heller inte långt till Svenska kulturhuset på Rue Payenne 11 som har kafé på gården under sommaren.
Ett måste är tveklöst vackra Place des Vosges. Torget som anlades i början av 1600-talet på order av Henrik IV omges av 36 hus med gyllenröda tegel- och stenfasader och arkader fulla av restauranger och konstgallerier.
Bostäderna byggdes för sidenarbetare men blev snabbt hemvist för överklassen och berömdheter som författaren Victor Hugo vars lägenhet numera är museum.
Att komma hit från stökiga Bastiljen och slå sig ner på gräset är en härlig, nästan lantlig känsla. En svårslagen oas mitt i staden. Ett lunch- och picknickställe med sandlåda för de små och gratis trådlöst internet för de stora.
Fast det bästa med Le Marais är nog ändå pulsen och mixen av folkgrupper, språk, åldrar och sexuella läggningar.
