ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

Hissa egna segel i Greklands övärld

Publicerad 22 jun 2011 07.45
GREKLAND. Överfarten från Sinfos till Serifos bjöd på härligt frisk segling.

GREKLAND. Överfarten från Sinfos till Serifos bjöd på härligt frisk segling.

Foto: Marko Wramén

Den grekiska övärlden är ett under av blått hav, vitkalkade hus och charmiga tavernor.
Mest bländande är ögruppen Kykladerna och det härligaste sättet att upptäcka den är utan jämförelse under egna segel. Låt oss leka Homeros för en dag!
Okej, Homeros är kanske att ta i, vi undvek lyckligtvis de flesta dramer han råkar ut för i Odysséen, även om havsguden Poseidon gav oss en omgång. Men det är lätt att bli episk när man talar om en segelsemester i Kykladerna. Fem kompisar, en bekväm segelbåt och ett gnistrande Medelhav är ingredienserna för en lyckad semester om jag själv får råda.
För det är ju så att ska man besöka en ö så finns det inget som går upp mot att segla dit på egen hand. Resan förvandlas från en transport till ett äventyr och en upplevelse i sig. Vänskap fördjupas ombord och när väl den första ön siktas vid horisonten vaknar barnets härliga upptäckariver djupt inombords. Den här ön har vi hittat och nu ska vi utforska den! Någonting ditåt om du förstår hur jag menar.
Vi mönstrar på vår nästan 13 meter långa segelbåt i hamnen Lavrio, sydost om Aten. Efter bunkring av mat, vatten och öl åker sjökorten fram och en provisorisk rutt läggs. Tidigt nästa morgon kastar vi loss och sätter kurs mot Syros, och Kykladernas "huvudstad" Ermoupoli. Under säsongen är vindarna oftast väldigt förutsägbara här - på förmiddagen är det lugnt medan den mer eller mindre nordliga vinden meltemi blåser upp på eftermiddagen. Men vi är här i maj och vår första dag under segel blir utan segel, det blåser för lite. När vi gör ett badstopp är havet spegelblankt och jag kan säga att det är något speciellt att hoppa ner i det djupblå vattnet och veta att det är flera hundra meter djupt. Tjoho!

Underskattad i guideböckerna

Vår kajplats i Ermoupoli blir mittemot en taverna, något det finns många av nere i hamnen. Längre in bakom gränderna breder ett stort stenlagt torg ut sig, där bakom klättrar kvarteten upp på bergen runtomkring. Vi är alla överens om att staden är underskattad i guideböckerna och väl värd ett besök.
Men det är ju ändå de mindre fiskelägena och de små bergsbyarna vi kommit för och därför blir vår nästa hamn på klassiska Sifnos.
Om du tror att en grekisk ö består av vitkalkade hus med blå fönsterluckor och massa små vita kapell (också de med blå detaljer), ja då har du alldeles rätt, i alla fall här. Choran på Sifnos (huvudbyn uppe i bergen som finns på de flesta öar och som hamnade där för att undvika pirater och andra bekymmer) heter Appollonia och ser ut precis så. Här flanerar vi runt i gränderna medan våra kameror smattrar förtjust. Vi får oss en ouzo och lite bläckfisk­armar på 120 år gamla kaféet Drakakes och äter sedan en förtjusande lerkärlsbakad middag på restaurang Toy Koytoki. Kvällen avslutas med stil på seglarbaren Old Captain's Bar nere i hamnen.
Nästa morgon tar en härligt frisk seglats oss vidare till Serifos. Ombord är vi två erfarna seglare, en halverfaren, en nybörjare och en ringrostig sjöscout. Men alla som vill får turas om vid rodret (under visst överinseende).
Också Serifos har en vacker chora högt uppe på ett berg. Från kapellen på toppen har man vidsträckt utsikt över ön och havet runtomkring. Och de kringliga gränderna leder dig så småningom till ett überpittoreskt torg där man kan äta gott för en rimlig peng. Nere i hamnen sitter fiskarna och lagar sina nät med tårna som hjälp och tungan rätt i mun. Fint så.
Vår nästa ö blir Kithnos. Hamnen vi ligger i (Loutra) är rätt trist, men promenerar man 20-30 minuter till nästa vik bjuder fiskrestaurangen Arias på vackert kajläge och god mat. Och som vanligt är det väl värt en taxitur upp till choran.
Sista dagen seglar vi inom den stora ön Kea på vägen tillbaka till Lavrio. Här blir vi bjudna på snabb men härlig show av ett passerande delfinstim vid inte mindre än två tillfällen! Vilket härligt sätt att avsluta en veckas salta och soliga skratt i goda vänners lag.
Annons

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat