Guide till 10 paradisöar i Karibien – alla med sin egen karaktär
Den kanske vackraste delen av Karibien är de så kallade Windward Islands, som sträcker sig från Martinique i norr via Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna ner till Grenada i söder. Men här finns också kritvita stränder på Aruba, calypso på Tobago, en fet cigarr på Kuba, eller Dominikanska republiken. Öarna i Karibien har alla sin egen karaktär. Det är viktigt att välja rätt för att drömsemestern ska bli verklighet.
Grenadinerna – Karibiens vackraste övärld
Västindiens vackraste övärld heter Grenadinerna. En seglats i dessa farvatten är varje seglares våta dröm. Ett avstamp för att ta sig ut till dessa korallöar är St. Vincent, Bequia eller Mustique.
Mustique är kanske inte den mest lättillgängliga ön för turister eftersom de flesta villor och stränder är privatägda framför allt av kändisar med stor plånbok. Flera av dem går att hyra – om man har råd förstås. Villa Shogun med nio rum kostar cirka 300 000 för en vecka inklusive personal. Allt är förstås all inclusive. Men det går att bo billigare, som till exempel på Cotton House Villa som har två sovrum för den nätta summan av 50 000 kronor i veckan. Men för de flesta räcker det med ett dagsbesök och ett barhäng på klassiska Basil Bar. Den svenske arkitekten Arne Hasselquist har ritat flera villorna på ön. Den engelska prinsessan Margaret fick en tomt i bröllopspresent 1960. Ön var då helt obebyggd och hennes villa, Les Jolies Eaux, blev den första Arne Hasselquist byggde. Senare ritade han också Mick Jaggers och Tommy Hilfigers hus, och hans egen villa köpte David Bowie.
Att segla i dessa farvatten är varje seglares dröm. Det tropiska ljuset kommer snabbt och resolut. Havets inneboende rytm lyfter och sänker båten i regelbundna andetag och den ljumma passadvinden fyller seglens buk. Som silversmycken i motljus pilar flygfiskarna i vida bågar över vågtopparna. En och annan landar i sittbrunnen medan vi glider in ett kluster av öar omgärdade av artrika rev.
Några andra större öar i Grenadinerna är: Union Island som är den sydligaste av öarna och en populär viloplats för seglare i Grenadinerna. Hit kan man också flyga från St. Vincent. Canouan ligger söder om Mustique och är känd för sina exotiska stränder och kristallklara snorkelvatten. Mayreau ligger söder om Canouan och är den minsta ön i Grenadinerna.
1. Saint Vincent
Överallt längs de trånga gatorna i huvudstaden Kingstown väller musiken fram som strömvirvlar av toner från alla håll, inte minst från steelbandstrummorna. Taxichauffören släpper av oss på Grand View Hotel, som ligger vackert på en udde vid stranden Villa Beach.
Hela övärlden runt St. Vincent motsvarar drömmen om Karibien. Det är ett dyk- och semesterparadis, som fortfarande är oexploaterat. Hotellet Grand View har anor från sekelskiftet och är ett av öns charmigaste ställe att bo på. Det är ett gammalt plantagehus i en tropisk lummig omgivning med utsikt över Indian Bay i Villa Point på södra delen av ön inte långt från huvudstaden Kingstown.
– De flesta turister kommer aldrig längre än till Barbados, men om de bara visste en bråkdel av vad denna ö kan erbjuda skulle de inte tveka att ta första flyget hit. Här är luften ren, allt är grönt, vi har höga berg, regnskog, vattenfall och inte minst världens vackraste skärgård, Grenadinerna. Vilken annan ö i Karibien kan erbjuda det, säger hotellägaren Tony Sardine.
Det är förvisso sant. St. Vincent är navet för seglingsaktiviteter, snorkling och dykning i den södra delen av Antillerna, vilket märks vid marinan i Villa Habour på öns sydspets. Här ligger restaurangerna och barerna tätt utmed Ocean Allegro. Några utmärkta och lättillgängliga stränder på väst och sydkusten är Indian Bay, Young Island och Villa.
2. Bequia
Från Saint Vincent och huvudstaden Kingstown tar man enklast färjan till ön Bequia, den näst största ön i Grenadinerna och en av mina favoritöar i Karibien. Den är liten, men ack så charmig.
Port Elizabeth är den enda staden på Bequia också den är pytteliten. På strandremsan i Admiralty Bay ligger de klassiska träbåtarna målade i knalliga färger uppdragna under mandelträden. Den vackra viken är öns naturliga hamn och samlingsplatsen för seglare från hela världen. Här ligger också öns populäraste restaurang, Papas, som drivs av svensken Gert Ludicke. Ett stenkast därifrån ligger den läckra Jacks Bar vid strandkanten i Princess Margrets Bay.
Kändiskvoten är hög på Bequia, men här lurar inga paparazzis i buskarna. Det fick jag själv erfara då jag vid mitt första besök på ön fick byta barstol i Frangipani bar med ingen mindre än David Bowie. Just detta faktum att alla får vara i fred är den stora charmen med ön, och som gör att alla som kommer hit oavsett om det är Mick Jagger, Tiger Woods eller en vanlig turist känner sig hemma. Bob Dylan blev så förtjust i ön efter en seglats med skonaren "Freindship Rose", att han vid hemkomsten beställde en kopia av den, som han döpte till "Water Pearl". Det var också här på Bequia som filmen "Pirates of the Caribbean" med Johnny Depp i huvudrollen delvis spelades in.
Bästa stränderna är Margaret Beach, som egentligen heter Tony Gibbons Beach, men bytte namn i folkmun efter att den engelska prinsessan badat naken här någon gång i slutet av femtiotalet. Stränderna Lower Bay och Freidship Bay är också bra. I den senare viken ligger ett svenskägt boutiquehotel, Bequia Beach Hotel, ett gammalt plantagehus inbäddat bland palmerna på stranden. Ön Bequia är med andra ord så nära drömmen om det äkta Karibien man kan komma.
3. Dominikanska republiken
På Dominikanska Republiken kan du bada, surfa och sola. Några av världens bästa stränder ligger här. En av dem är Playa Bávaro. Stranden är en av de minst exploaterade i Punta Canaområdet, vilket inte betyder att det saknas turister. Den 30 kilometer långa stranden är välkänd för sitt vackra hav och vita sand. Kokosnötspalmer ramar in stranden och ett korallrev skyddar den från höga vågor. På öns norra del ligger stranden Cabarete. Perfekt för den som gillar vattensporter som beachvollyboll och paragliding.
Samanábukten, i den nordöstra delen av Dominikanske republiken, anses vara en av världens bästa platser för valskådning. Uppemot 3 000 valar kommer varje år, främst knölval.
Missa heller inte den naturskyddade parken Laguna De Bávaro. Här vandrar man genom våtmarker och träsk med mangroveträd.
4. Aruba
En varm torr havsbris mättad av en sötaktig doft möter mig direkt vid ankomsten till Aruba. Det är doften från de vita frangipaniträdens blommor. På Aruba infinner sig snabbt det perfekta lugnet, ett behagligt lågmält ljud från palmkronornas frasiga blad över våra huvuden sänker pulsen och ger samtidigt skugga och svalka från hettan. Öns slogan "Happy Island" visar sig trovärdig, även om en del gjort smilet till en gimmick. Det vilar något bekymmerslöst och avspänt över Aruba. Du möts oftast av ett "bon bini" (välkommen) tillsammans med en klapp på axeln och ett smittande varmt skratt.
Öns historia började som ett fiskeläge för sydamerikanska arawakindianer blev spanskt i slutet av 1400-talet och sedan holländskt 1636. Numera utgör Aruba ett självständigt land inom Konungariket Nederländerna, vilket präglat öns arkitektur inte minst i huvudstaden, Oranjestad. Om det vittnar de pastellfärgade byggnaderna som påminner om de charmiga kanalhusen i Amsterdam. I Arubas fall är färgerna mer intensiva, de ser ut som konstfulla bakelser à la "Hela Sverige bakar".
Venezuelas kustremsa, som ligger bara ett par mil bort, sätter sina spår i det spanska tungomålet runtomkring mig här på stranden. Barnen i skolorna lär sig de officiella språken papiamento, som är en blandning av portugisiska, spanska, nederländska och engelska, samt nederländska, men de flesta talar också engelska och spanska. Ön är ju en gammal nederländsk koloni så det är inte så konstigt.
På utomhusbaren Mojito spelar de "El Negrito del Batey" en latinsk klassiker av den legendariske sångaren Alberto Beltrán från grannön Dominica. Härliga latinorytmer kan också avlyssnas på de flesta av Arubas hundratals, Rum shops, arubanernas osvikliga mötesplats och vardagsrum. Att ta en rompunch med lokalbefolkningen är bästa sättet att närma sig det Arubas själ.
Ett annat sätt är maten. Även om matinfluenserna är starka från USA, så har Aruba med sin enorma mix av olika nationaliteter skapat sin egen matkultur, inte minst av havets råvaror, men också soppor av växter som lever i detta torra klimat som till exempel kaktusen. Det sägs att Aruba har 350 världskök, men om det är sant vet jag inte.
Men för den som inte bara vill äta gott och lata sig i solen är Aruba den perfekta hälsoön, en vallfartsort för motionärer och fitnessfolk från hela världen. Det har vår berömda "Yoga Girl", svenskan Rachel Brathen, tagit fasta på. Efter att bedrivit yogaklasser jorden runt och med ett par miljoner följare på Instagram har hon slagit ner sina bopålar på Aruba.
LÄS MER: Guide med 15 tips till Aruba
5. Barbados
Tidigare var det sockerrörsproduktionen som försörjde önationen i dag är det turismen. Sydvästra delen av ön är där de flesta stränderna ligger rymmer också de flesta hotellen barerna och restaurangerna, medan sydkusten är ett Mecka för surfare. Östkusten är vildare och folktommare.
Barbados är känd för sin rom och rom shops duggar tätt över hela ön. Försåg engelska flottan med Det mest kända varumärket är Mount Gay som startade sin romtillverkning redan 1703 De försåg hela den engelska flottan med rom under sitt globala triumftåg. Även piraterna fick sin beskärda del.
Levnadsstandarden är relativt hög på ön. Det är också enda riktiga korallön i Karibien.
6. Kuba
Gatans musik får de unga i Havanna att härda ut och drömma om ett bättre liv. Men "Cubas New Now" låter vänta på sig även om öppningar finns. Under tiden levs livet här och nu med enkla nöjen och privata partyn i frånvaron av shopping, resor och ett blygsam internet.
Musik och rappande sång strömmar ut från de slitna husens öppna fönster, flyter med regnet i floder nedför gatorna och blandas med ljudet från de gamla jänkarnas hackande motorer och spruckna högtalare. Allt i Havanna alstrar ljud och vibrerande rytmer. Tystnad existerar inte. Musiken är den främsta drogen efter rom. De gör vardagen drägligare för ung såväl som gammal, säger taxichauffören medan han sjunker allt djupare ner i galonsätet på sin slitna handmålade Buick 57. Vi skumpar utmed Paseo Malecón medan Atlantens vågor piskar i kaskader över strandpromenadens låga fördämningar.
Den ändlösa karavanen av amerikanska 40- och 50-talsbilar vräker ut sina dieselångor i tjocka svarta moln som för ett ögonblick skymmer solen och gör det svårt att andas. Ur bilens högtalare dånar den kubanske sångaren "El Medicos " stora reggaeton-hit " Chupa Chupa". Musiken är en karibisk variant på jamaicansk reggae, amerikansk rap och latinopop som utvecklades i Panama och Puerto Rico under nittiotalet. På Kuba la man sedan till rytmerna från den klassiska timbamusiken och fick ett sound som i dag går under beteckningen cubaton.
Kvällen är ung så vi fortsätter till den legendariska baren El Floridita för en daiquiri. Här krävs det kubanska dollar för att få en glimt av hur det såg ut när Ava Gadner, Gary Cooper och Marlene Dietrich rumlade runt tillsammans med Hemingway i det kosmopolitiska Havanna.
Fidel Castro får nog ursäkta men de flesta som besöker den kubanska huvudstaden i dag kommer nog hit för att få en glimt av den amerikanska 50-talsnostalgin.
LÄS MER: 15 karibiska smultronställen på Kuba
7. Grenada
Stränderna är inte överbefolkade och tempot är skönt avspänt.
Den kreolska livsstilen i korsdraget från afrikanskt, indianskt, spanskt, franskt, brittiskt och senare även indiskt och kinesiskt håll präglar folket på Grenada.
Det luktar muskot över allt och den används till och med i glassen. Den stora muskotfabriken ligger i Grenville och den symboliska nöten används som krydda i bakverk och i romen men också konserveringsmedel för att nämna några användningsområden.
Att sitta i skymningen ovanför yachthamnen i St. George's är bästa sättet att njuta av en av de mes spännande karibiska huvudstäderna. Den klättrar med alla sina skjul och spillvirkeshus i karibisk stil längs bergets sluttningar runt hamnviken.
Det kan låta lite märkligt men en av Grenadas sevärdheter är faktiskt en tunnel. 1895 öppnades tunneln och fick namnet "Sendall Tunnel" efter Grenadas dåvarande guvernör Sir Walter Sendall. Den smala passagen binder samman St George's och underlättar främst biltrafiken i staden. Att färdas genom Sendall tunnel är minst sagt en upplevelse eftersom både gång- och biltrafik är tillåten här.
8. Tobago
Få öar i västindiska arkipelagen bjuder på samma avspända atmosfär som Tobago. Gungande calypsorytmer, kritvita stränder och en kall Carib i handen, vad mer kan man begära av en bra semester.
Men Tobago är också platsen för den aktive turisten. Här kan man dyka, vandra i regnskogen eller cykla på vindlande vägar i ett kuperat landskap. På senare tid har invånarna förstått värdet av att exploatera ön i långsam takt. Det ska sägas att till skillnad från andra öar har de inte precis varit tvungna att till varje pris sko sig på turismen. Deras existens har finansierats av den gas- och oljerika grannön Trinidad.
I dag lanseras Tobago som ekoturistmål med småskalighet och lokalproducerad mat som varumärke. På ön finns inte en enda internationell hotellkedja etablerad, bara enskilt ägda hotell, vilket sätter en personlig prägel på boendet.
Stranden vid Pigeon Point motsvarar alla klichébilder av paradisstranden. De flesta hotellen ligger på den flacka sydspetsen vid Crown Point. Nedanför Crown Point Beach Hotell ligger Store Bay, en ljuvlig sandstrand som delas av turister och lokala fiskare. Längre norrut från Pigeon Point sträcker sig korallreven Buccoo Reef flera kilometer ut. Men Tobago är inte bara hav och vita sandstränder. Här ligger svensk-tobagiern Duane Doves kakaoodling där besökaren kan följa kakaons väg till choklad och smaka på kombinationen rom och choklad.
Vill man bo riktigt bra är botiquehotellet Bacolet Beach Club en lisa för både kropp och själ. Det ligger med ett spektakulärt läge på en brant sluttning vid havet en liten bit norr om huvudstaden
Scarborough. En lång trappa leder ner till en egen liten strand. Här finns restaurang, kafé och bar. Också mitt favoritställe, Kariwak Village, som älskas av yogaintresserade hittar du i Crown Point. Det ligger visserligen nära flygplatsen, men låt er inte skrämmas. Det är få landningar och starter på Tobago.
9. Trinidad
Pulsen i Port of Spain är skön året om. Staden är en smältdegel av invandrare från hela världen.
Naturälskare och fågelskådare söker sig ofta hit. Strax söder om Port of Spain ligger Caroni Bird Sanctuary, ett världsberömt träskområde med en mängd fågelarter. Längre norrut ligger djungelområdet Asa Wright Nature Center och på Atlantsidan kan man hitta några riktigt fina stränder även om de inte kan mäta sig med dem på systerön Tobago. I våtmarkerna i norr finns det gott om krokodiler för de som gillar att ge sig ut på en Crocodile-Dundee-safari.
För den som har möjlighet att besöka karnevalen på Trinidad så är det en stor upplevelse med en mer avspänd och familjär känsla jämfört med storasystern i Rio. Då är det fest dygnet runt i dagarna tre.
10. Saint Lucia
Saint Lucia är en av Karibiens vackraste öar. Speciellt den norra delen där husen och hotellen ligger inbäddade i vulkanbergens grönskande sluttningar. Längs de slingriga kustvägarna ligger de små fiskebyarna tätt.
Ön är ursprungligen vulkanisk med höga regnskogsbeklädda berg, genomskurna av bördiga dalar. Kusten är varierande med långa stränder och undangömda bukter. St. Lucias signum är de två bergstopparna, Gros Piton och Petit Piton, som ligger nära huvudorten Soufrière. Vid den fina stranden Anse Chastanet Beach, ett par kilometer därifrån, finns öns bästa dyk- och snorkelvatten.
Här tar jag gärna in på det lilla familjära bungalowhotellet Hummingbird Beach Resort, men vill man bo lite lyxigare är resorten Ti Kaye längre upp på bergssluttningen ett perfekt gömställe för den som söker total avkoppling i en vacker omgivning.
St Lucia är en av de få öar som Columbus aldrig upptäckte under sina fyra resor till Västindien. Under en period av knappt 200 år bytte St. Lucia nationalitet inte mindre än fjorton gånger. Ön blev till slut en engelsk koloni och var så fram till 1979 då den blev självständig. St. Lucia kan ståta med en Nobelpristagare, poeten Derek Walcott som fick litteraturpriset 1992.
