ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

Förförd av Filippinerna

Malapascua är en liten ö, bara två kilometer bred och en kilometer lång. Lugnet härskar ännu, även om turisterna kommer i allt stridare strömmar.

Malapascua är en liten ö, bara två kilometer bred och en kilometer lång. Lugnet härskar ännu, även om turisterna kommer i allt stridare strömmar.

1/1

Foto: Stina Lund Jörgensen

Förförd av Filippinerna

Det finns fortfarande paradis på jorden.
Magiska platser dit man längtar tillbaka, redan innan man åkt därifrån.
Ön Malapascua i Filippinerna är ett sånt paradis.
När vi kliver av i Maya på norra Cebu och känner den fuktiga tropiska värmen, samtidigt som luften doftar hav, känner vi direkt att ja, jo, det var värt den långa resan. Det har tagit ett drygt dygn för oss att komma hit.
Sista biten åker vi med en liten bangkabåt, sen är vi framme vid Malapascua. Då vet vi. Det var definitivt värt att resa hit.
Malapascua är som en perfekt reklambild av ett tropiskt paradis; palmer som vajar i vinden, kritvita stränder med sand som sammet och ett turkosblått vatten.
Runt 5 000 personer bor här på ön, de flesta jobbar med turism eller som fiskare. Det finns inga vägar, inga bilar eller någon störande trafik, bara en eller annan moped som puttrar fram på de små stigarna.

Paradisstränder

Den längsta och finaste stranden på Malapascua heter Bounty Beach. Här ligger ett par bungalowställen och några dykresorter utspridda, utan att störa bilden av paradiset. Inga byggnader har vuxit sig högre än palmerna och stranden är tillräckligt stor för att det ska kännas som att du har den för dig själv.
- Malapascua är en helt otrolig ö. Mycket lugnare än Cebu som jag kommer ifrån, och stränderna här är underbara, säger pastorn Richard, som har tagit med sig sönerna Vincent och Charlie på semester.
Vi väljer att bo på Exotic Dive Resort, ett av öns större ställen, som har ett tjugotal rum och några bungalows där man vaknar med utsikt över havet.
Vi anpassar oss snabbt till öns behagliga tempo. Våra första dagar på Malapascua följer samma schema. Vi hasar ner på stranden, beställer lite färsk frukt till frukost och kastar oss i det varma, salta vattnet. När det blir för varmt att ligga i solen letar vi upp en palm för lite skugga.
Bättre än så här blir det inte.
Vi har hittat paradiset och det som var tänkt att bli fyra dagar förvandlas snabbt till två veckor.
Vårt enda bekymmer är att bestämma var vi ska äta på kvällarna. Det finns inte så många restauranger att välja på och maten i Filippinerna kan tyvärr inte jämföras med den i Thailand. Men så blir vi tipsade om Angelinas, en restaurang som drivs av ett par från Italien, som för länge sedan flyttade till Malapascua. Här kan du sitta på stranden under en stjärnklar himmel samtidigt som du äter hemlagad pasta, färsk fisk eller en vedugnsbakad pizza som är sanslöst god. Vill man fortsätta kvällen finns några ställen längs Bounty Beach där man kan dricka en öl samtidigt som man känner sanden mellan tårna, men Malapascua är inte ön man åker till för att festa - här är det lugnet som härskar.

Dykning i världsklass

Tröttnar man på livet i hängmattan och vill utforska ön, så går man runt Malapascua på ett par timmar. Högsta byggnaden är en fyr på norra sidan, där man får en fantastisk utsikt över ön och det turkosfärgade vattnet.
Och det är där, i havet, som Malapascua visar sig från sin bästa sida. Dykningen runt ön är i absolut världsklass.
Här finns flera olika typer av hajar och meterstora rockor. Man kan dyka vid japanska krigsskepp som sänktes under andra världskriget och någon timme med båt från Malapascua ligger passagerarskeppet Doña Marilyn som sjönk 23 oktober 1988.
- Det är en av de värsta färjekatastroferna någonsin i Filippinerna. Flera hundra människor dog när båten drabbades av en tyfon, berättar Zoe Latimer, en av de ansvariga för Exotic Dive Resort.
Nu ligger den 100 meter långa Doña Marilyn nästan intakt på 30 meters djup och lockar vrakdykare från hela världen.
Utöver de två skeppen har du dessutom stora chanser att få se fantastiska koraller, dvärgsjöhästar och den extremt giftiga randiga havsormen.
Men det som framför allt satt Malapascua på dykkartan är Monad Shoal - revet där du nästan garanterat får se den vanligtvis så skygga rävhajen, som med sin stora imponerande stjärtfena kan bli upp till sex meter lång och väga 500 kilo.
- Monad Shoal är en av få platser i världen där man kan se de här magnifika hajarna på bara 25 meters djup, säger Zoe Latimer.
Hon berättar att hajarna kommer till reven för rengöring.
- Samtidigt som hajarna cirkulerar runt dykarna på nära håll blir de tvättade av småfisk vid olika rengöringsstationer. Det här är en av anledningarna att dykare kommer till Malapascua, säger hon.
Men ska man få se någon haj måste man ha en del tur - och vara morgonpigg. Bäst chans har man nämligen tidigt på morgonen när det är lite lägre temperaturer i vattnet. Så vi tvingas upp mitt i natten, runt fyratiden, för att gå igenom utrustningen och dricka en första kopp kaffe.
Med bangkabåten tar det ungefär en halvtimme ut till revet. Under tiden hinner man bli lite nervös, vi ska trots allt ner på 25 meters djup för att simma med hajar.
Framme vid revet hoppar vi i vattnet en efter en och sjunker sakta ner mot botten. Vi simmar till kanten av revet och sätter oss helt stilla på knä. Sen är det bara att vänta på hajarna.
Ju längre tid som går utan att vi får se någon haj desto nervösare blir vi. Vad är det egentligen vi håller på med? Sitter på havsbotten och väntar på haj?
Enligt vår dykledare attackerar rävhajen inte människor, men man vet ju aldrig, tänk om...
Tyvärr behöver vi inte oroa oss. Vi får inte se någon haj.
Eftersom vi sitter stilla på havsbotten blir det snabbt kallt och när luften dessutom börjar ta slut måste vi upp till ytan igen.
På båten får vi höra av en amerikansk tjej att hon och hennes instruktör fick se en rävhaj, på andra sidan revet.
Typiskt!
Vi bestämmer oss för att göra ett nytt försök morgonen efter... eller så har vi en anledning att komma tillbaka till Malapascua.
Annons

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat