ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Publicerad 17 aug 2009 11.03

Fjällen är fulla av fynd

Naturen är storslagen. Borgahällan i bakgrunden och Saxån i förgrunden.

Naturen är storslagen. Borgahällan i bakgrunden och Saxån i förgrunden.

Passa på, nu har du fjällen för dig själv!
Jägarna har inte checkat in ännu, och det är sant som de säger, både hjortron och kantareller växer i överflöd.
Du kan dessutom bo som en prins för en spottstyver. Vi styrde kosan mot Borgafjäll.
Efter att ha kajkat runt en vecka och sovit i tält och i olika logementliknande sovsalar bestämde vi oss för att avsluta resan med komfort. Och inte vilken komfort som helst, utan en nästintill K-märkt komfort – Ralph Erskines hotell ritat 1948 i södra Lappland! Vi styrde bilen mot hotell Borgafjäll.
Vägen hit är så okänd att GPS:en i bilen ständigt vill att vi ska köra åt ett helt annat håll. Vi totalignorerar GPS:ens vilja och kör den kringelikrokiga vägen från Dorotea rakt in i landet mot fjällen. När vi kommer till Borgafjäll är det helt omöjligt att tro att man kört fel, även om GPS:en verkar tro det.
Hotellbyggnaden liknar inget vi sett tidigare. När byggnaden stod klart jämfördes den med en kraschad Volksvagen av kritiska röster. Vi tycker att den är helt fantastisk! De oregelbundna formerna passar perfekt in i den lika oregelbundna naturen.
Nästan lite andaktsfullt stiger vi in i lobbyn. Helst skulle jag vilja släppa allt och bara rusa runt och titta på alla detaljer, men jag hejdar mig.
Husfrun Else möter oss, hälsar välkommen och låter oss titta runt i alla möjliga olika rum innan vi bestämmer oss. Valet är lätt, vi checkar in i det man kallar för ”Vistet”, lägenhetslängor som dock inte är ritade av mästaren själv, men renoverade och inredda med sådan säker hand att vi direkt känner att här kommer vi att njuta och sova som Törnrosa.

Vandring runt knuten

Vi frågar Else lite om omgivningarna och vandringslederna. Det finns hur många som helst att välja mellan och många leder börjar precis utanför hotellet. Else själv kom dock inte så långt som hon planerat på gårdagens vandring. En myr full med hjortron kom i vägen. Och kantareller – de växer som ogräs i backen. Jag har lite svårt att tro henne. Men nyfiken som jag är så vill jag bara släppa allt och ge mig ut och se efter själv.
Men en sak i taget, det var hotellet som var målet, så jag börjar här.
Mot matsalen, vägen dit går över typiska fjällhängbroar. Vi har inte bara sovit på obekvämt underlag under veckan även menyn har varit begränsad till Trangiakökets möjligheter, så jag sneglar på restaurangens menyn. Kommer inte längre än till förrätten: ”Skaldjursravioli med halstrad pilgrimsmussla i kräftskum”, det vattnar sig i munnen.
Nu har så många av mina sinnen blivit retade att jag går på moln! Svampletning och vandring får vänta till i morgon. Fötterna är fortfarande trötta efter en vecka i kängor på fjället, de mår bara bra av lite vila.
Nästa upptäckt blir hotellets spa-avdelning som även den är smakfullt inredd. Solen skiner från en klarblå himmel, solstolarna och bubbelpoolen ser inbjudande ut. Det är helt lugnt – det känns som om vi har hela hotellet för oss själva och kroppen jublar av lycka när jag erbjuder den några timmar i solen och en härlig bubbelpoolsmassage.
För att inte kontrasterna från föregående vecka ska bli för stora så blir det en ”Bullens pilsnerkorv” till lunch. Och jag vill ju inte äventyra aptiten inför kvällens middag ...
Nybubblade börjar vi middagen med ett glas champange i solen på terrassen. Köksmästaren Peter serverar och hälsar välkommen. Sedan bär han och Sara in den ena rätten efter den andra.
Jag lider av svår separationsångest efter vare avslutad rätt. Vill varken att middagen eller dagarna på hotell Borgafjäll ska ta slut.

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat