ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Publicerad 16 jun 2009 08.22

En matresa genom frodiga Normandie

Pampiga herrgårdar i korsvirke, charmiga bondgårdar och små slott brer ut sig  på det böljande, gröna landskapet i Normandie.

Pampiga herrgårdar i korsvirke, charmiga bondgårdar och små slott brer ut sig på det böljande, gröna landskapet i Normandie.

Foto: Petter Oftedal

Gårdskycklingar, läckerheter från havet, krämiga ostar.
Frodiga Normandie i norra Frankrike är första stoppet i Söndags nya serie "matresan". Våra guider på vägen är matkunniga paret Viveka och Petter Oftedal, som själva bor och arbetar i Frankrike. Häng med!
Jag vågar inte skriva att det är det vackraste landskapet i Frankrike, det är för riskabelt. Men jag överdriver inte om jag skriver att det är det grönaste.
Pays d'Auge eller Calvados som landskapet också heter, är kärnan i Normandie.
Tar man motorvägen ut till Normandie från Paris kör man av när man kommit till Pont-Audemer, kör småvägarna söderut, sicksackar mellan de gammeldags byarna och städerna.
Man får betalt för mödan.
I det böljande gröna landskapet, utefter sluttningar och på kullar ligger de mest fantastiska gamla bondgårdar, här och var pampiga herrgårdar i korsvirke och små slott. På de gröna ängarna betar de svart-och vitspräckliga korna, om de inte ligger lojt idisslande under ett blommande äppelträd förstås.
Avelshästar betar i prydliga vitmålade inhägnader. Hönorna springer vilt, pickande efter dikeskanterna. Det hela ser faktiskt ut som ett levande vykort.
Vi har kommit till smöret, grädden och ostarnas land. Det bjuder de feta kossorna på. De dignande äppelträden levererar cider och calvados. Nackar vi en kyckling, steker den i smör, flamberar den i calvados, häller på en flaska cider och rikligt med grädde, har vi genast nationalrätten framför alla andra – ”Poulet vallée d'Auge”. Men man äter mer än bara kyckling.
Kalvkött och lamm är också mycket populärt. Speciellt berömda är fåren som betar på de saltstänkta ängarna utefter kusten. Köttet får en speciell smak, där man svagt kan känna saltet. Köttet är dessutom mycket mört.

Fashionabelt i Deauville

Kusten ligger nära och vi drar ner till Deauville. Skillnaden mellan den lantliga miljön bara någon mil in i landet och det tjusiga Deauville är häpnadsväckande. För en så där 150 år sedan var det här en pytteliten fiskeby med lång sandkust.
Det var Hertig de Morny som upptäckte detta ”no mans land” och be-stämde sig för att skapa ett havsbad här. I dag är det ett av Frankrikes mest fashionabla bad med casino, Grand Hôtel Normandy, travbana, golfbana och vackra stora villor i korsvirke. Inne i staden ligger Place de Morny varifrån åtta gator utgår och formar en stjärna, förebilden är triumfbågen i Paris.
Då, 1863 med den nybyggda järnvägen tog det 5 timmar att ta sig hit från Paris. I dag tar det två timmar och varje veckoslut, hela året invaderas Deauville av Parisare. Främst lockar den kilometerlånga strandpromenaden på breda plankor, stränderna med de röd-blå parasollerna och badhytterna i trä som bär namn från kända hollywoodstjärnor. De hedras för att de deltagit i amerikanska filmfestivalen som hålls här varje år.
Utefter promenaden ligger också flera restauranger. Den chicaste av dem alla är Ciro’s med utsikt över vattnet. Veckosluten är ofta fullbelagda och man måste förbeställa bord på innekrogarna i stan som, ”Chez Miocque”, ”Le Spinnaker”, ”Marthe” och ”Yearling”.
En bro förbinder Deauville med den lite mer diskreta kusinen Trouville. Det går också en liten båt mellan Casinot i Trouville och Deauville. Det mest spektakulära i Trouville var fiskhallarna, en vacker byggnad i korsvirke. Den har tyvärr brunnit upp men är under återuppbyggnad. Under tiden har man byggt en temporär fiskmarknad som den gamla. Här kan man beundra uppläggningarna av ostron och musslor av alla de slag. Hummer, krabbor, languster, pilgrimsmusslor, räkor, havssniglar, sjötungar, piggvar, rocka för att nu bara nämna några sorter. De riktigt initierade handlar sin sjötunga på morgnarna, direkt av fiskarfruarna, som ställer upp sina stånd på kajen, när makarna kommer in med sina båtar.

Pittorreska Honfleur

På andra sidan gatan från fiskmarknaden ligger restaurangerna ”Le Central” och ”La Vapeur”, som tillhör institutionerna. Här kan man ta in en ”Plateau de fruits de mer”, ett dignade skaldjursfat, eller en nystekt sjötunga. Kanske lite smådyrt, men en fisksoppa eller ”Moules Marinières”, vinkokta musslor, med en tallrik pommes frites har vi definitivt råd med.
En utflykt till pittorreska Honfleur är ett måste. Här får man räkna med att trängas med fotograferande turister, men det är det värt. Den gamla hamnbassängen byggdes på 1600-talet för att skydda skeppen vid ebb. De höga, smala skifferklädda husen, verkar stötta varandra för att inte ramla ner i vattnet. Runt bassängen ligger restaurangerna och gallerierna tätt. Det här var konstnärernas högsäte på 1800-talet; Boudin, Courbet, Monet och många fler var här.
Trots att Honfleur ser ut som ett vykort från förra seklet utgår en radda fiskebåtar härifrån varje dag, många av dem ställer ut sina stånd vid kajen. En sevärdhet är kyrkan Sainte Catherine, konstruerad av båtbyggare där taket är som en upp-och-nervänd båt.
Efter en tur på kajen kan vi garantera att musslorna här är mycket billigare än i Deauville och Trouville.
Vi tar återigen slingrande vägar och åker mot den lilla byn Beuvron-en-Auge. Det är en liten by där alla gamla hus har bevarats i sitt ursprung och borgmästaren har bestämt att inget nytt får byggas. Mitt i byn ligger de gamla hallarna där vi har beställt bord hos Jérôme Bansard på restaurangen ”Le Pavé d'Auge” en av de bästa i trakten.

Text av: Viveka Oftedal

ELISABETH MONTGOMERY