Få städer i världen kan mäta sig med  Dubrovniks skönhet.
Få städer i världen kan mäta sig med Dubrovniks skönhet. Foto: Binge Eliasson

Dubrovnik - en stad som strålar

Få städer i världen kan mäta sig med hennes skönhet, men så har hon också under århundraden besökts av resande från när och fjärran.
Hennes integritet, uthållighet och försonande egenskaper gör att hon återigen strålar som Adriatiska havets pärla.

Solen har gått ner och dag övergått till kväll. Strålkastare lyser upp Dubrovniks vackra stadsmur, i havet glittrar ljuskäglor i olika färger och fler och fler lyxyatcher och stora segelbåtar ankrar upp utanför det anrika hotellet Excelsior. På hotellets palmterrass minglar den kroatiska artisteliten, konstnärer, politiker och andra namnkunniga som har samlats för att lyssna på landets stora son Hollywoodskådisen Rade Serbedzija, född i forna Jugoslavien med både kroatiskt och slovenskt pass. I kväll ska han sjunga några låtar med egna vemodiga och finstämda tolkningar av folksånger från olika delar på Balkan. På scenen finns också en av världens mest ansedda gitarrister, serben Miroslav Tadic som undervisar på California Institute of Arts.


Publiken tystnar, skrattar, applåderar och ropar uppmuntrande medan Rade pratsjunger om hur han alltid känner igen en broder eller syster - en jugoslav - oavsett om han möter någon på tunnelbanan i London eller på en gata i New York. De är ju alla sprungna ur samma folk på Balkan, en tragikomisk historia om vännernas återkomst...


Henne skönhet är vida omtalad

För Dubrovnik spelar nationaliteter ingen roll, hon är en vis gammal dam som vet att hennes ålder ingjuter respekt, att hennes skönhet är vida omtalad och att hennes behändiga storlek i princip aldrig utgjort något hot. Genom historien har hon varit en självständig republik som har försvarat sin frihet genom diplomati, sällan genom krig. Det är därför hon fortfarande strålar som en skimrande vacker pärla i den blå Medelhavsnatten.


Det har hänt mycket med Dubrovnik sedan jag 1967 besökte staden för första gången tillsammans med mina föräldrar och syskon. Mamma och pappa hade redan då ett speciellt förhållande till Adriatiska havets pärla efter att ha rest i det nya Europa efter andra världskrigets slut. En resa som mer eller mindre regelbundet upprepats sedan dess och som svetsat samman generationer i min familj med generationer av vännerna i Dubrovnik och i den lilla byn Mlini ett par kilometer söder om staden.


Då var turister mer ett undantag än en regel och kronan stod högt i kurs gentemot dinaren. I dag är det tvärtom. Turister i överflöd och en valuta, kuna, som står högre i kurs än kronan. Tyvärr gör de höga priserna att det inte finns någon äta-ute-kultur bland Dubrovnikborna, och när man inte längre har några stamgäster att ta hänsyn till uteblir de kulinariska överraskningarna. Turisterna som flyter fram på Straduns kalkstensplattor kommer ju ändå bara en gång.


Stradun, eller Placa, är den sidenlena kalkstensgatan som går tvärs genom den bilfria muromgärdade gamla staden Stari Grad. I begynnelsen var gatan en kanal, men den fylldes igen för knappt tusen år sedan för att förena ön med bosättningar av flyktingar från Epidarus (i dag Cavtat) med slavernas bosättning på den motsatta fastlandsidan. Därefter började de upp till sex meter tjocka och cirka två kilometer långa murarna byggas runt gamla stan som ett effektivt skydd mot fiender.


En resa bakåt i tiden

Att strosa runt innanför de mäktiga stadsmurarna är en resa bakåt i tiden fylld med historiska sevärdheter och suggestiva upplevelser i de vindlande gränderna. Den vackert välvda Pileporten i renässansstil är Stari Grads huvudingång. Den mynnar ut i ett litet torg med stor porlande fontän där stadens besökare fick tvätta händerna då pesten härjade. Det är bara en av alla historiska sevärdheter som också rymmer vad som anses vara världens äldsta apotek, som än i dag i full gång.


Kvarteren och sträckan längs med den sydöstra muren gillar jag bäst, där ser Dubrovnik ut som det gjorde före den stora turistinvasionen. Fridfulla gränder, lekande barn, tvätt på tork, blomkrukor framför dörrar och på fönsteravsatser. Där ligger också café Buza bar på en klippavsats högt ovanför havet. Att sitta med en kopp kaffe på Buza bar i den fantastiska solnedgången och se ut över den mäktiga muren och stadsborna som dyker från klipporna nedanför är bara det värt en resa till Dubrovnik.


Promenaden på de sex meter tjocka stadsmurarna ger en bra överblick över kvarter och hus med tegelröda takpannor i olika nyanser och schatteringar där de rödaste vittnar om lagningar efter granatsplitter från senaste kriget. Stari Grad föll inte sönder och samman under senaste kriget. Däremot förstördes många byggnader och hotell på Lapadhalvön och längs med kusten. Ett av hotellen som utsattes hårt var Dubrovnik Palace längst ut på Lapadhalvön, ett hotell som i dag är stadens lyxigaste med en renovering och ombyggnation som kostat miljontals euro. Det är bara ett exempel på femstjärniga hotell som vuxit upp under de senaste åren.


Kändistäta gränder

Man sparar inte på krutet för att lansera Dubrovniks återkomst och vill gärna att staden ska nämnas i samma andetag som St Tropez. Tom Cruise, Steven Spielberg, Ivana Trump, Michael Douglas, Catherine Zeta Jones, Gwyneth Paltrow och Roger Moore är bara några av alla kända personer som setts på Stari Grads gränder, kaféer och restauranger.


Men Dubrovnik är mer än den pittoreska staden som omgärdas av de bastanta stadsmurarna. Utanför Pileporten breder staden ut sig med bostadskvarter, butiker, marknader, fotbollsstadiom, krogar, hotell och olika slags badstränder där vattnet hör till de renaste i Medelhavet.


Bortanför horder av turister pågår ett vardagsliv som ännu inte hunnit ikapp krigsårens frysning av tiden. Det är en slags befrielse att allt inte ser likadant ut, att allt inte är tillrättalagt och att utvecklingen inom servicebranschen med vissa undantag fortfarande haltar. Undantagen hittar man framför allt på de stora lyxhotellen där personalen trimmats till en slags global servicenivå. Det märks inte minst på hotell Exelciors palmterrass där Rade Serbedzijas sång och Miroslav Tadics gitarr får publiken att ställa sig upp och jubla medan serveringspersonalen proffsigt kryssar i kaoset med brickor fyllda av flaskor och glas i den ljumma pinjedoftande Medelhavsnatten.

FAKTA

Bästa tiden: Från tidig vår till sen höst, det kan vara varmt långt in i oktober. Hotell är avsevärt dyrare, under sommaren.
Resa dit: Lågprisflygbolaget Norwegian trafikerar Dubrovnik från Arlanda och Köpenhamn, priser från 975 kr enkel resa om du har tur och är ute i god tid. Normalpris, ca 3 500 kr.
Flygtid: Cirka 2 tim och 50 minuter.
Valuta: Kuna, HRK. 1HRK=1:50 SEK.
Prisnivå: Dyrt. Vin och alkohol är lite billigare än i Sverige.Ingen gourmetstad direkt, höga priser gör att lokalbefolkningen inte äter ute. Få krogar har återkommande gäster, då behöver man inte bry sig lika mycket.
Bästa stranden: East West strax utanför murarna.
Mer info: www.dubrovnik-online.com www.visitcroatia.nu www.kroatienguiden.se

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Dröm dig bort med Allt om Resor! Se erbjudande