ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

Borneo - på djungelns villkor

Publicerad 28 jan 2010 10.05
BORNEO. På ekologiska resorten Bunga Raya på ön Pulau Gaya lever man barfotalyx i vackra bungalowbyar.

BORNEO. På ekologiska resorten Bunga Raya på ön Pulau Gaya lever man barfotalyx i vackra bungalowbyar.

Foto: Binge Eliasson

Världens tredje största ö är ett utomordentligt val om man söker exotiska upplevelser, överraskningar, utmaningar och däremellan lata dagar på korallstränder med svalkande bad i kristallklart vatten.
Det är sen eftermiddag när jag för första gången på en vecka låter fötterna sköljas över av ljumma vågor. Bakom mig är det fullt ös i hotell Shangri Las trädgårdspooler, men efter en äventyrsfylld resa i djungeln lockar ett havsbad mycket mer än ett poolbad. Solen lyser, himlen är blå, vågorna höga och jag tumlar runt av krafterna och känner mig härligt lycklig. Vad jag tror är en plastpåse touchar mina ben och försvinner, men så bränner det till runt ankeln och ovansidan av foten. Binge, fotografen, som inte är så långt från mig ser att jag blir rädd och kommer till min hjälp. "Det var nog en manet", säger han och hjälper mig upp ur vattnet.
På Borneo är äventyret aldrig långt borta, inte ens på paradisstränder som denna. Ön är världens tredje största ö och enligt Charles Darwin "Ett enda stort, rörigt och frodigt växthus som naturen skapat åt sig själv." I över 150 år har Borneo haft en magnetisk dragningskraft på forskare, men numera också på turister från alla världens hörn som liksom vi söker djungeläventyr och drömlika vita stränder med turkosblått vatten.
Binge signalerar åt en av badvakterna som kommer springande mot oss. Han hjälper mig till räddningsstationen, studerar min fot och ropar på en äldre man med det karaktäristiska utseendet som visar att han tillhör ett av Borneos alla stamfolk.
Det finns över 30 olika stammar i provinsen Sabah som liksom angränsande Sarawak tillhör Malaysia. Båda ligger på nordvästra ön och har lilla sultanatet Brunei inklämt mellan sig. Borneos södra halva tillhör Indonesien och där kallar man ön för hennes gamla namn, Kalimantan.
Badvakten studerar min fot som fått en pärlband av röda prickar runt ankel och ner över foten och tårna. Han säger "du har blivit bränd av en Box jellyfish" samtidigt som han sprutar vinäger på foten med en blomspruta. Därefter masserar han bort giftiga rester med den fina vita sanden och säger "förmodligen var det några lösa trådar som kom in med vågorna".
En detalj som gör det så lätt att resa här är att i princip alla talar engelska, men så är också språket obligatoriskt i den malaysiska skolan där även mycket av undervisningen sker på engelska. Ön kom att tillhöra Malaysia sex år efter självständigheten från britterna 1957. Det var slutet på några år då indonesiska gerillaarméer gjorde räder in i Sarawak och Sabah.
Sedan dess har det malaysiska Borneo genomgått en snabb utveckling på gott och ont där det onda består i att man här, precis som på andra håll, försörjer sig genom att avverka tropiskt virke.
Det goda består i att man satsar alltmer på en hållbar turism där man vet vikten av att bevara djungelns och havets artrikedom. För om Borneos skatter försvinner kan det gå riktigt illa för ön. Det är därför man månar om sina nationalparker och naturreservat där man föder upp orangutanger, bevarar näsapor, skyddar havssköldpaddor, odlar koraller och värnar om den fantastiska floran och faunan. Den innehåller bland annat 6 000 arter som inte växer någon annanstans än här.

Smaragdgröna paradisöar

Två dagar senare köper vi båtbiljetter i Jesselton Point, en småbåtshamn nära hotel Hyatt Regency i Kota Kinabalu. Vi är ett tiotal personer från olika delar av världen som ska ta båten till Tunku Abdul Rahman, en marin nationalpark med fem smaragdgröna paradisöar, vita korallstränder och turkosblå vikar. Havet är lugnt med snälla dyningar så resan till Manukan Island tar bara en kvart.
Den bananformade trädbeklädda ön är ett populärt utflyktsmål, med en lång sandstrand som kantas av skuggande träd. På ön finns också omklädningshytter, toaletter, duschar, liten butik, en strandrestaurang och en resortanläggning. Vattnet är kristallklart och fullt av snorklare i olika slags utstyrslar.
Muslimska kvinnor bär tröjor, byxor, flytväst och huvudduk med cyklop och snorkel. Bleka japaner bär badtröjor under flytvästen och badmössor under cyklopen. De som har brunbrända kroppar och badkläder med så lite tyg som möjligt är förstås västerlänningar. Kontrasten är fascinerande och säger en hel del om toleransen i Malaysia.
Jag har simmat långt ut från land och håller mig fast i linan med flöten av frigolit som markerar snorkelavspärrningen ut mot havet. Där ute har man tidigare sett världens största haj, valhajen, som kan bli upp till 18 meter lång, men det är inget jag räknar med att få uppleva. Vattnet är sammetslent, 29 grader varmt och fullt av färgglada fiskar i olika storlekar.
Borneo har snorkling och dykning i världsklass med friska korallrev och en biologisk mångfald som på vissa håll är utomordentligt unik. Världens bästa dykvatten anses finnas runt ön Sipadan på Borneos östkust, en ö man inte längre kan besöka då myndigheterna satt ut vakter för att skydda ekosystemet.
Tillbaka på stranden äter vi en bufféliknande lunch som är överraskande bra: grillade kycklingspett, biffar, fiskar, räkor och grönsaker. I karotter och stekpannor serveras risrätter och till dessert äter vi sällsamma frukter.
De flesta som kommer till Manukan köper en dagsutflykt där lunch och snorklingskit ingår i priset som ligger runt 360 kronor per person, då ingår också hämtning och lämning på hotellet om man bor i Kota Kinabalu.

Barfotalyx på Pulau Gaya

Vi ska däremot ta oss vidare till nationalparkens största ö, Pulau Gaya, där man lever i barfotalyx i vackra bungalowbyar. Vi blir hämtade av hotell Bunga Rayas stora vita motoryacht efter lunch.
Bunga Raya och Gayana Eco Resorts ägare, en förmögen man i Kota Kinabalu, har inte sparat på pengar för att uppfylla sin dröm om en reträttplats som också är snäll mot Moder Jord. Ett marint ekologiskt forskningscenter, fiskfarm, sköldpaddsuppfödning, korallplantage, vattenrening - listan på eko-vänliga aktiviteter imponerar.
Det gör också de vackra resorterna som ser helt olika ut.
Bunga Rayas bungalows är byggda på en djungelslänt där man bevarat växtligheten och ett mangroveträsk, det är där många marina arter börjar sitt liv. En bländande vit korallstrand intill glasklart vatten fulländar paradisbilden.
Gayana Eco Resort ser mer ut som en lyxigare variant av en traditionell water village med snygga pålhus med basttak och egna badbryggor. Ju finare hotell desto mer miljömedvetet är en regel här på Borneo. Men "fint" är inte lika med "pråligt", det är snarare smakfullt och sparsmakat i miljövänliga material som får naturintresserade människor från hela världen att checka in.
När båten lägger till möts vi av leende personal som delar ut kalla vita frottédukar och färgglada fruktdrinkar. I ekocentret klappar vi på stora sjöstjärnor, ser havssköldpaddor på rehabilitering i en havsbassäng och i en annan hur gravida sjöhästhannar (honan lägger ägg i en ficka på hannens mage) vilar intill gravida hajar.
En glad överraskning är att man lärt sig plantera tillbaka avbrutna koraller genom att de sätts fast i blomkrukor som fylls på med cement. Krukorna sätts sedan ut på havsbotten där de växer till sig och bildar nya koraller.
Att man lyckats rädda och föda upp sju av åtta utrotningshotade jättemusselsorter, giant clams, är en annan imponerande detalj. Jättemusslor är magiskt vackra skapelser med en färgprakt, en textur och mönster som påminner om de allra elegantaste flamencovolanger.
Trots att Pulau Gaya är ungefär hälften så stor som Lidingö tar det oss sju timmar att vandra mellan resorterna: En guidad tur genom en smaragdgrön kuperad djungel med näsapor, makaker, monitor lizzards, ormar och en hel del tropiska fåglar som vithövdade örnar och vackra horn bills.
Under vandringen berättar guiden engagerat om sånt vi ser och hur ekosystemet fungerar: "Ju mindre man gör desto bättre är det för naturen, en liten sten i havet kan påverka en hel ocean."
Framme i Bunga Raya väntar belöningen - den bländvita stranden och ett svalkande bad i det turkosblå vattnet. När det är dags att ta båten tillbaka ber han oss att inte lämna något mer än fotspår på stranden och inte ta med oss något från ön mer än våra minnen.
Våra fotspår försvinner med vågorna, men minnena och längtan tillbaka till Borneo - ett av jordens sista paradis - lever kvar.
Annons

ELISABETH MONTGOMERY

Relaterat