Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Mitt allra sista inlägg här. Tack för de här 15 åren!

Jag tror att jag skulle till Böcker 2006, under den meny som fanns då på expressen.se , och så råkade jag klicka fel.
Istället hamnade jag på Bloggar, vilket inte var något jag vanligtvis intresserade mig för.
Men just den dagen var jag ledig från SAS och barnen var i skolan, så jag kikade runt lite grand och blev fast. Det var som att läsa folks dagbok fast lagligt.

Själv hade jag lämnat politiken och insändarskriveriet, och jag saknade att få ge uttryck för tankar och betraktelser.
Så jag följde steg-för-steg-instruktionen och startade en anonym blogg och skrev mina första inlägg med stor tveksamhet.
Skulle jag våga och vilja dela med mig, och skulle min anonymitet röjas?

Jag bestämde mig efter några månader att ta steget och istället för att vara anonym istället publicera mig med eget namn, inte ens ett alias. Det var verkligen som att öppna flygplansdörren på 10.000 meters höjd och dra på sig en fallskärm och kasta sig ut och inte veta om man landade på land eller vatten. Eller ens i vilket land.

En flygvärdinnas betraktelser blev mer populär än jag hade räknat med.
Jag skrev personligt, och jag delade mina upplevelser på flyget ihop med berättelser om barn och familj. Det var syftet, att sudda bort den glamorösa nidbilden av arbetet. Jag ville ge en ärlig bild av det jag ansett vara världens bästa jobb, men också med baksidorna vilka såklart också varit en del av livsstilen som flygande.

Det hände ibland att passagerarna kände igen mig, och frågade om jag var hon som bloggade. Jag log och svarade stolt ja.
Och jag fick generellt väldigt mycket kärlek av läsarna.
Sen fanns det undantag.
Någon blev så ihärdig i sitt stalkande att jag efter några år blev tvungen att stänga av kommentarsfunktionen, jag vädjade att han skulle sluta läsa och kommentera men han hade bestämt sig för att hata och hota mig, så det fanns inget val till slut. Det fanns också ett par kvinnor som skrev förnedrande saker, en skickade ett brev till min hemadress med en massa anklagelser. Jag tänker nu att det var synd om dem, men då var jag bara irriterad och frustrerad över deras urbota dumhet.

Jag fick trots hatarna blodad tand, det var verkligen fantastiskt att låta fingrarna leka över tangenterna och skapa ord och meningar.
Så kom tanken på att skriva en bok upp, och jag skrev dag och natt en tid.
I juni 2007 var den klar.
Jag började också hålla föredrag på allvar och nu i backspegeln kan jag inte förstå hur jag orkade både vara förälder, fru, föredragshållare och flygvärdinna…

Det gick några år och jag närde en dröm att läsa till journalist.
Det var många motgångar och käppar i hjulet, men 2013 kom jag in på Poppius och började pendla till Stockholm för att plugga.
Något av det roligaste jag gjort.

2018 slutade jag sorgligt nog att flyga och blev istället reseledare.
Expressen tyckte jag kunde behålla namnet En flygvärdinnas betraktelser eftersom det var inarbetat, trots att jag inte längre rapporterade från flyget. Och jag skrev vidare fram tills pandemin kom och mina resor blev avbokade.

Min blogg var i topp 10 i Sverige, första året jag skrev den, i antal unika besök. Om nu varit då hade jag troligen haft Insta istället för blogg och kallats influencer.
Bloggen blev som en familjemedlem som ständigt var närvarande, i olika sammankomster.
– Skriv inte det här i bloggen! hörde jag ofta från vänner och bekanta. De hade uppenbarligen ett uns av tvivel om mitt omdöme var helt tillförlitligt.
Det var det, för det mesta.

Senaste året har jag oroat mig för bloggen. Jag har oroat mig för att expressen inte längre skulle vilja ha mig kvar, nu när resorna helt varit på paus. Jag har funderat på hur jag ska gå vidare om/när de hör av sig, och jag visste inte hur jag skulle reagera. Skulle bloggen som fenomen försvinna, och hade det inte varit synd? Ett så bra medel att få folk att träna på att skriva och kunna bli publicerade?

Och ja, det har varit bra, bättre, fantastiskt.

Men var sak har sin tid, och jag blev varken förvånad eller ledsen när expressen nu ska göra om plattformen och inte ha kvar bloggen längre.
Det blev mer ett konstaterande, och det får mig också att skrapa på skaparlusten.
Vad blir det istället?

Du kommer kunna fortsätta läsa om du vill, och så får vi se vad det blir.

http://www.anettejernstrom.se/blogg har jag en blogg till, som troligen kommer flyttas till http://www.inspirationsbolaget.se och istället kallas BETRAKTELSER eller liknande.
Du som vill, hittar mig.
Jag har ett Instakonto som är öppet som heter anettejernstrom och jag har LinkedIn och på Facebook har jag också en företagssida Inspirationsbolaget, och på Facebook också en grupp med blogginlägg som heter anettejernstrom.se/blogg

Jag vill framföra mitt innerliga TACK för den här tiden.
Tack för alla vänskaper, kommentarer, möten, pepp och bekantskaper som jag fått erfara.
För alltid tacksam.

Tack också till expressen.se/resor för att ni önskade behålla mig när övriga medlemsbloggar lades ner.
Det var en av de finaste komplimanger jag kunde få, då som journalist-wannabe.
TACK.

Må gott!
Vi ses!