Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

I världen utanför SAS

Jag träffade en kursare från SAS i helgen.
Hon messade mig och var i krokarna, och undrade om vi skulle ta en kaffe.
Det blev en jättehärlig kväll med middag och gott i glasen, och såklart en del prat om min forna arbetsplats vilken jag saknar extra mycket när jag träffar någon som fortfarande är del av den.
Jag hade kvällen till ära en passande men nördig tischa på mig med texten ”Never underestimate an old lady who used to be a flightattendant”.
(Min kollegas sambo var tidigare Pandion, alltså en person som flyger nästan lika mycket som en flygvärdinna, fast som passagerare. De träffades för övrigt genom mig men det är en annan historia ;)).

Det slog mig hur enkelt det är att kommunicera, hur lättsamt det är i tonen och hur mycket just detta har fostrat mig genom ett helt liv. I tillvaron utanför SAS har jag också både roligt och trevligt, men det är svårt att definiera vad skillnaden är. ”Mer komplicerat” kanske är något överdrivet, men kanske att det kräver mer av att kunna ”dansa” i relationsbyggena? Flygpersonal är stöpta i samma form att gilla läget / gilla kollegorna / samarbeta och helt enkelt skärpa till sig även i situationer där man egentligen inte orkar eller helst vill vara ensam eller tyst. Eller det är natt och sömnen hägrar, men istället är man social och har ett leende på läpparna.
De arbetet klarar inte vem som helst, och skulle någon få anställning som sedan inte håller måttet visar det sig snabbt. Vem som helst kan säga klyschor som ”stresstålig, kan ha många bollar i luften och tycker om att arbeta med människor”, men det är inte säkert att det är helt sant när det gäller.

PMS, privata händelser, klimakteriet, skilsmässa, barn i puberteten – allt måste läggas på hyllan och sättas på paus under en flygning.
Och kan man ”fejka” i jobbet går det också att göra det i andra sammanhang. Det är ju som att spela teater, en skådespelare kan ju också inta en roll och sedan ta av sig smink och peruk, men gå in i rollen igen närsomhelst.

Det har varit en fördel många gånger att besitta denna talang.
Men inte alltid.
Jag har också fått förklarat för mig att det kan vara ”påfrestande med någon som alltid är (spelar) glad”.

Under tiden jag hade ont i rygg och nacke, genomgick operation och påföljande rehab, var jag tvungen att ”fake it ´til you make it” varje dag. Jag hade så ont, jag var så ledsen, jag var så nere i skorna. Och så förlorade jag jobbet. Tankarna var mörka och jag såg ingen tydlig utstakad väg, allt var en Lützendimma och jag funderade konstant. Skulle det ta en månad eller ett år att bli bra? Skulle det nånsin bli bra?
Då var det fejkade leendet en överlevnadsstrategi och det funkade.
En glad person drar åt sig intressantare personer än en sur, tänkte jag.
Och jag hade ju rätt.

Men jag förlorade också i samma veva någon som inte hade empati tillräckligt att förstå eller sätta sig in i min situation, utan kritiserade sönder mitt sätt att vara. Var jag ledsen förväntades jag ta mig i kragen och var jag glad var det ”för mycket” eller ”oärligt”. En lång vänskap som inte höll för minsta vindpust, än mindre i storm.
Det hade jag inte förväntat.

Det är fortfarande inte klart solsken alla dagar, jag skaffar mig projekt och jag bokar in föredrag och också resor igen, men resorna först nästa år. Däremot tänker jag försöka hålla mitt goda humör så långt det går. Det kan ingen annan ta ansvar för mer än jag själv.
Häromdagen fick jag vara med och fiska kräftor till exempel, något jag aldrig testat tidigare.
Massor med nya kontakter skapades, och kanske någon av dem önskar ha ett event jag kan arrangera?
Jag har tillgång till en gård på Söderåsen där jag ordnar event:

Inspirationsbolaget/event

Min tischa tyckte jag passade utmärkt som meddelande till kräftorna i dammen:

Den går att köpa i andra färger:
https://drengrprecision.com/products/snajperunicorn-t-shirt

Just nu är jag igång att projektleda ett bygge av ett uterum som kan passa för utställningar, föredrag, träning eller kontemplation.
Det är svårt för jag blir frustrerad över hur hantverkare fungerar generellt.

Jag vill vara glad flygvärdinna och ha visst överseende med att inte få besked, att de inte kommer när de ska, att de bryter löften. Jag vill att det ska vara enkelt och välvilligt, men ser gång på gång att denna egenskap förmodligen är till min nackdel.
De åker till de som skriker högst först, och det blir aldrig min tur känns det som.

Hantverkarkulturen verkar ha blivit normaliserad till att bli ett high chaparall.
Kanske hade den branschen fungerat annorlunda om kvinnor varit i majoritet?