Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Flygplats-security-kontroller överallt?

Jag vet inte hur många gånger jag stått i den ringlande kön till securityn, både som passagerare och i uniform, och tänkt tanken WHY???
Svaret vet jag ju, det var några fundamentalister som flög in i World Trade Center 2001, och mellan den 11:e och 12:e september det året ändrades precis alla föreställningar och rutiner.

Allt som innehöll mer än 100 ml vätska var ett potentiellt hot mot flygsäkerheten, och det fanns inga ”men…”. Bergen av parfymer, dyr cognac och nyinköpta vattenflaskor växte i boxarna för beslagtaget gods där den nitiska personalen läxade upp dem som inte förstått reglerna.
Där stod Gunnel, 78, med sitt rakvatten till sin man Arne, som hon köpt för att överraska honom efter besöket hos barnbarnen i USA. Personalen i taxfree hade glömt fråga om hon skulle resa vidare och vara i transit, så hon hade fått rakvattnet i en vanlig plastpåse istället för i en förseglad specialpåse. Och efter mellanlandningen fanns en security till, där rakvattnet togs omhand som säkerhetsrisk.

Undrar hur stor risken är.
Egentligen.
Skulle det bli en våg av terrorhandlingar om regeln om 100 ml omvärderades tro? Eller om den ökades till 500 så folk kunde få med sig sitt vatten? Och att en förseglad parfymflaska eller tandkrämstub betraktades som det det är: parfym och tandkräm, inte bombingredienser?

Idag har alla accepterat att det är såhär det är, och följer reglerna utan ifrågasättande. Det har blivit norm att exempelvis jag som medelålders kvinna anställd på ett skandinaviskt flygbolag, stod där i strumplästen med enlitersplastpåsen med tandkräm och smink, och mobilen och bältet uppackat i plastlådan som skulle stå på ett visst håll. Jag blev kroppsvisiterad med händer både här och där av några som felrekryterats, som var sjuka den dagen de pratade om personlig integritet och erogena zoner. (För tydlighets skull var det bara ett par stycken genom åren, men att ha en främmande persons händer dragna längs ben och längs bygelbh:n är inte bekvämt även om det är på ”rätt” sida gränsen).

Nu har vi en pandemi, och enligt pandemilagen kan regeringen bestämma hur de vill göra för att minska smittspridningen.
Och då gör de det.
På flera platser ska det vara obligatoriskt med munskydd i kollektivtrafiken exempelvis.
För mig som haft covid och fortfarande har tung andning och svårt att få luft, så är munskydd tortyr. Jag får ännu mindre luft och blir snabbt yr när jag ska andas genom tyg.
Eftersom jag har antikroppar är jag heller inte rädd att bli smittad. Jag har hört att det finns en risk att smitta andra ändå men precis som med parfymen i transit, hur stor är egentligen den risken? Och de som redan är vaccinerade, varför ska de gå med munskydd och hur länge gäller den regeln? Är det inte hela vitsen med vaccinationen, att få en gruppimmunitet?

Nu verkar alla partier tävla om att ha mest strikta restriktioner, och tar avstånd från den tidigare ”svenska modellen”. Några talar om att införa böter om man inte har munskydd. Men va? Ska poliser jaga folk som inte bär munskydd när det påstås att det saknas 10.000 poliser? Vars jobb dessutom är skattefinansierat?
Samtidigt ger samma regering restriktioner till företagare som är den största källan till skatteinkomsterna, med regler som gör att de inte har en chans att klara sig. Utan bevis för att det har någon effekt på anledningen till restriktionerna: att smittspridningen ska minska.

Jag är också mån om att så få som möjligt ska få det här viruset, jag vill själv aldrig ha det igen. Det var inte ”en vanlig influensa”. Jag har också full respekt för att sjukvårdspersonalen går på knäna av överbelastningen i de vågor som det inte verkar finnas något slut på.

Men att hela världen ska bli som en enda stor flygplats-security, det är väl ändå ett mardrömsscenario?
Att regeringen med relativt få personer bestämmer mycket och anställer undersåtar som har som uppgift att kontrollera, är det inte väldigt nära kommunistiska och fascistiska stater? Vill vi verkligen det?

Eller är det kanske bättre att istället för poliser som kollar munskydd – intensivutbilda sjukvårdspersonal så de befintliga inte blir överarbetade? För det är ju det främsta argumentet mot att stänga ner samhället, det är för att vården inte ska behöva bli bödlar.
Om sjukvårdskapaciteten ökar kan ju företag, restauranger, eventbyråer och artister fortsätta jobba igen. Då kommer det dessutom in skattepengar att finansiera den ökade kostnaden.
Och förhoppningsvis behöver den ökade kapaciteten för covidpatienter inte bli permanent, utan snart kan personalen istället behövas för att kunna beta av vårdskulden som annars i sig kommer kosta liv.

Nu behöver jag en kopp kaffe.
Det tar energi minsann att lösa världsproblem såhär en onsdagsmorgon.