Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Det finns fler länder på ”res-inte-till”-listan

Man vet innerst inne att om ett par brallor kostar 99:-, och 25 av dem är moms, så är de inte sydda av någon som har schyssta arbetsvillkor.
Grisen, vars kroppsdelar ska ut på marknaden efter avlivningen, har inte haft ett bra liv om filén kostar 39:-/kilot.
Eller flygbiljetten för samma pris, när man tänker på att piloter, flygvärdinnor, mekaniker, lastare och flygfotogen ska betalas, det går inte ihop sig.
Ändå står man där med sina egna hårt förvärvade slantar och vill att de ska räcka länge och tänker: okej då för den här gången.

Samma dilemma hamnar vi i när vi ska välja resmål.
De flesta har begränsade resurser både av tid och pengar att resa, och då vill vi såklart välja med omsorg. Avkoppling kombinerat med aktiviteter, gärna solsken, mycket att se och uppleva, står ofta på önskelistan.

Ett resmål som kan få många önskerutor avcheckade är Dubai. Jag var där första gången 1991 och har varit där flera gånger sen dess, och på de här 30 åren har staden genomgått en total transformering. Till exempel bodde vi då första gången på ett hotell som hette ”Chicago Beach Hotel”, vilket revs några år senare. Därefter byggdes det ett annat hotell på samma plats vilket också revs ner, och idag ligger där ett tredje nybygge. Allt under 30 år. Vilket slöseri med resurser och med miljön, kan man tycka, när ett hus vanligtvis har en livstid på minst 50-100 år.

Idag läser jag detta:
Stötta inte Dubai

Och det går ju inte att göra annat än att hålla med om att den så kallade hederskulturen borde förpassas till den avfallsanläggning den hör hemma.
Slutsatsen att bojkotta länder som resmål är absolut ett sätt, pengar kan prata.

Det finns ju fler länder på ”Res-inte-till-listan”.
Kina exempelvis som trampar på medborgarnas mänskliga rättigheter mer av regel än undantag.
Turkiet bör också stå på skämslistan men tar emot många tusen svenskar årligen, innan pandemin slog till.
Eller för allt i världen Kenya som jag älskar att resa till igen och igen, Kenya har plats 95 av 167 på demokratiindex-listan (Nordkorea ligger på sista plats).
Förenade Arabemiraten hamnar på plats 145, och det skulle ju kunna vara ett argument: att bojkotta alla över en visst index för att rena samvetet och sätta press på diktaturerna.

I så fall hittar du listan exempelvis här:
Wikipedia demokratiindex

Sen finns det att annat sätt, vilket jag tror kan vara minst lika bra eller bättre, och det är att visst resa till länder med usel eller ojämställd människosyn.
Jag tror nämligen att världen också kan förändras i det lilla. I mötena, i samtal, i att dela åsikter och tankar.
Det under förutsättningen att vi faktiskt också gör detta när vi reser, och inte bara ligger vid samma pool i samma hotellkomplex hela vistelsen.
Om det är alternativet är inget uppnått.

Men om man möter människor och lär känna en annan kultur, utbyter tankar och lärdomar – så är min övertygelse att resandet berikar åt alla håll. Där på plats går det också att påverka, att visa avsky mot djurhanteringen eller vad det nu kan vara.

Det egna samvetet är ofta en bra karta, och det ena utesluter inte det andra men medvetenhet är ofta en bra start för att alls kunna fatta beslut.
I år har vi troligen färre val och behöver kanske inte ens fundera på demokrati-listan utan stannar här i Sverige ( som förresten ligger på tredje plats under Norge och Island).
Det blir härligt det också.