Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

HAN blir ny VD för SAS

https://www.travelreport.se/2021/01/13/experten-han-kan-ta-over-otacksamma-vd-jobbet-pa-sas-hogt-respekterad/

Varför är det så väldigt självklart att det är en person av manligt kön som ska ta över?
Eller vad säger ni, ska vi försöka hitta en kvinna den här gången, bara för att vara lite wild & crazy?

Jag började på SAS när Carlzon var VD, och sen dess har Stenberg, Lindegaard och Jansson haft posten innan Gustafsson tog över för tio år sen.
Att vara VD har alltid varit ett otacksamt arbete, precis som experten Jan Ohlsson beskriver.

Att vara efterträdare till Carlzon måste ha varit en svår uppgift i sig, dessutom i en tid när flygbranschen förändrades radikalt från monopol till hyperkonkurrens. Med varje VD kom minst en ny besparingsplan. I medgång är listan på lämpliga VD-kandidater lång, det gäller inte bara bolag som SAS. Det är när det blåser hårda vindar som vissa chefskandidater faller ifrån i brist på kompetens och/eller hård hud.

Som drabbad anställd är just den hårda huden dock inte en attraktiv egenskap, inte heller hos mig. Trots mina försök att se saken från mer än ett håll och konstatera faktum att pengarna måste komma in för att det ska finnas underlag att driva bolag, så var jag mycket kritisk till hur Gustafsson och hans gäng hanterade krisen 2012. Liksom att jag inte alls förstod hur tysta de tre ägar-länderna var i frågan. Speciellt inte socialdemokraterna, som i alla lägen vanligtvis åtminstone utåt, försöker värna arbetsrätt och arbetsvillkor. De sa inte ett ljud om SAS ledning ställde ultimatum och totalt körde över både fack och arbetsrätt.

Det var som att alla höll andan och bugade sig för Gustafssons ”fantastiska ledarskapsförmågor” och möjligen höll även Wallenbergarna någon form av strypgrepp som tystade alla kritiker.
Jag skrev ju blogg redan då, och blev uppringd i krisen av TV4 som undrade om jag kunde tänka mig att komma till morgonsoffan och diskutera situationen med Gustafsson från ett medarbetarperspektiv. Jag var på ett sätt frestad att tacka ja men trots min vanliga avsaknad av rädsla för den typen av möten gjorde jag just det.
Varningsklockan ringde högt att det skulle kunna komma att ha ett dyrt pris, att vara självutnämnd talesperson för hela kåren. Så tänkte uppenbart fler anställda för Gustafsson satt själv i soffan vid sändningen.

Jag var inbjuden till något annat event där Gustafsson var gäst och blev intervjuad, som en sorts ”kontrollperson” att det som sades stämde med verkligheten. Moderatorn kollade med mig i pausen att Gustafsson inte bullshittade för mycket och det gjorde han som tur var inte. Jag kunde se att han försökte utifrån sin position. Och det ska vi inte glömma: alla har ett jobb att sköta och ingen kan byta ut den stol de sitter på och ta någon annans. Det är inte trovärdigt. En VD:s arbetsuppgift är ju just att se till att aktieägarna får utdelning, och är vad han/hon ska ha för ögonen. At all times – som det står i manualerna. Inte att klappa medhårs för att den inte vill ha dålig stämning.

Sen finns det ju grader av båda förhållningssätten. Rickard Branson, som startade Virgin-gruppen och har inflytande i mer än 400 andra bolag inom olika områden lär ha sagt:
”Kunden kommer inte först. Personalen kommer först. Om du tar hand om din personal kommer de ta hand om dina kunder.”

Det tror jag är sant, men lägger till en (kanske opassande?) passus ändå.
På 80-talet och i början av 90-talet, under monopolet, hade personalen på SAS så bra arbetsvillkor att vissa blev ”lata” och bekväma. Det fanns regelverk om att bara få flyga en så kallad Europatur per dag och de tillåtna arbetstiderna låg långt ifrån de vi ser idag. Ändå mötte man ibland kollegor som var laid-back och hade åsikter om arbetsvillkor eller hotellstandard, och hade uttrycket ”det här jobbet hade varit perfekt om det inte vore för passagerarna”.
Min upplevelse är att den attityden ändrade sig när vi fick konkurrens, men slog sen över igen efter 2012-13 när många kollegor liksom gav upp och istället kände bitterhet och ett ”what´s in it for me”. Där och då var personalpolitiken enligt min åsikt, långt under vattenytan.

När jag kom tillbaka efter tjänstledigheten 2015 upplevde jag igen att kollegorna kämpade på och var trötta eftersom arbetstiden hade reglerats till 47,5 timme per vecka, men det fanns ändå en kämpaglöd och en acceptans att den gamla tidens villkor aldrig skulle komma tillbaka och det handlade om att gilla läget eller sluta.

Nu skriver vi 2021 och ytterligare några tusen ton kubik vatten har flutit på marken under flygplansvingarna.
Jag är på ett sätt glad att inte vara direkt påverkad av vem som blir ny VD eller vad nästa besparingsplan kommer ha för smeknamn. (Den första jag var med om hette SNU, den kommer jag ihåg för den drabbade mig personligen. Vi senast anställda tvingades på deltid för att rädda kvar tjänsterna).

Det jag hade velat skicka med till experten, artikelförfattaren och till styrelsen som ska utse ny VD är att tänka nytt.
I det KAN det kanske vara en kvinna som prövas, men de verkar inte som varken experten eller artikelförfattaren ens har tänkt tanken eftersom de hela tiden skriver ”han”?
Undrar om styrelsen är mer moderna?

( selfie med Gustafsson, från jubiléet 2016)