Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

De sitter fast på ett kryssningsfartyg

Häromdagen läste jag ett inlägg på Facebook ”Jag vill aldrig nånsin resa mer”.
Jag förstår henne.

Vi träffade ett trevligt par från Stockholm när vi var ute och reste i januari, de var nyblivna deltidspensionärer som bestämt sig att det var dags att njuta lite av livet.
Månaden efter hade de bokat en kryssning, och vi lyssnade avundsjukt på allt de skulle få se och besöka. Så ljuvligt det lät, att bo på ett fartyg med service, god mat och solen som följeslagare.

Sen kom Corona.

De är fortfarande fast på fartyget, vilket numera är som ett fängelse. De skulle varit hemma i mitten av mars men vet fortfarande inte när de alls blir utsläppta. Jag följer deras uppgivna meddelanden, de får nämligen inte lägga till och gå i land. De får inte ens lämna hytten eftersom det finns smitta ombord och några ombord har avlidit så det är allvar.
Det finns tv i hytten och det finns wi-fi, men hur mår en kropp som inte kan eller får röra sig? Och hur lång är tiden när du inte kan styra över den alls?
Jag lider med dem och jag är inte avundsjuk längre.

Jag sitter inte fast utan får röra mig fritt, men väljer att inte ta mig den friheten just nu. Jag handlar mat till oss och mamma som är över 80, men annars försöker jag hålla mig hemma. Dels för att jag inte ”måste” nånting just nu, då känns det onödigt att utsätta mig och andra för ökad smittspridning. Det är svårt som extrovert person att hålla sig hemma utan sociala kontakter, jag öppnar Facebook, Insta och LinkedIn flera gånger om dagen för att få förnimmelsen av gemenskap.
Men när jag tänker på de nyfunna vännerna som sitter i en hytt, så kan jag lätt ikläda mig rollen av att vara introvert för några veckor.
Jag har ju en trädgård och en hel bokhylla med olästa böcker för att inte tala om pluggandet till pilateslärare.
Det är ingen match att klara att hålla mig från gymet, Väla eller bio.
Tid för det kommer.
Om gymet och Väla köpcentrum överlever, vill säga 😉