Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

De kraschade drömmarna svider mest

Alla drömmer inte.
Jag har mött många i mitt liv som knappt vet vad det är, och än mindre kan definiera en egen dröm.
”Måste man alltid ha en dröm, ett mål, aldrig få känna sig nöjd??” var det en som frågade mig en gång.

Jag blev svaret skyldig.
Naturligtvis är nöjdhet skönt, naturligtvis behöver inte alla drömma om något mer / större / bättre och målet kan ju vara just att inte stressas av otillräckligheten.
Att vara tillfreds precis som det är.
Naturligtvis.

Jag vet inte varför, kanske nån psykolog hade kunnat utreda det – men jag funkar inte så.
Mitt motto snodde jag från ett citat på nätet: ”Ha fötterna på jorden. Men inte båda samtidigt”. Och så har det alltid varit, jag har alltid drömt och haft vild fantasi. Jag kunde leka i timmar även när lekkamraterna var upptagna när jag var liten. Jag spelade alla roller själv i ”Hylands hörna” (både intervjuare och artist) och jag var ett utmärkt affärsbiträde eller service-minded servitris. Knapparna representerade mynten och hopprepshandtaget mikrofon.

Jag har alltid haft lätt att föreställa mig olika roller, även rollen som reseledare, flygvärdinna, föreläsare eller journalist.
Därför har nog steget kanske varit kortare till att göra verklighet av drömmen. Jag har ju liksom redan varit där, och jag har redan sett det inuti huvudet.
Därefter är det ju bara att förverkliga i den mån det går.

Alla drömmar har ju inte förverkligats, och all verklighet har inte varit en dröm först. Flygvärdinna var inget jag drömde om, det var en tillfällighet som gjorde att det blev mitt karriärsval. Däremot när jag väl var där kändes det helt självklart och jag visste inte vad annat som skulle kunna ha passat bättre. Det blev en uppfylld dröm utan att jag visste att jag hade den drömmen.

För ganska precis 2 år sen tvingades jag skriva på min uppsägning.
Anledningen vet ni, men där den dagen dog min dröm.

Jag lämnade in mitt id-kort och uniformen och visste att jag aldrig mer skulle tjänstgöra på ett flygplan.
Drömmen fick ett abrupt slut och i den sorgen fanns det två val.
Antingen 1. acceptera läget (jag valde 1.) eller att låta tårarna fåra mitt ansikte för resten av mitt liv.

Nya drömmar tog vid. Journalist-drömmen uppfyllde jag 2014, en annan dröm dök upp allt oftare: att bli pilateslärare. Det påbörjade jag efter uppsägningen och är förhoppningsvis klar med om ett par veckor. En annan dröm visste jag inte att jag fortfarande hade, den att bli reseledare igen. Den hade jag ju uppfyllt redan en gång, fanns det mer att hämta? Ja, det fanns mer.

Att driva ett företag var en annan dröm. Den kan jag ärvt efter pappa, som startade ett bolag när han var 24. Kanske ville jag undermedvetet bevisa att jag också skulle klara det?
Den drömmen uppfylldes också! Ja jo, med hjälp av pannben och en del frustrationstårar såklart, men ändå. Jag fick det att gå runt och jag hittade min nish.

Ett handbagage blev anledningen till en skada som ledde till min uppsägning.
Ett virus knäckte, spräckte och slog mitt företag i spillror. Föreläsningarna och resorna blev avbokade, och drömmen om att kunna leva på mitt skrivande, föreläsningar och att resa och få betalt för det… poff.

Jag tror att det är det som svider mest, att drömmarna fått sig en knäck.
Det tar energi att starta om, att tänka nya tankar och att våga drömma igen.
Det kanske inte är någon idé att satsa så innerligt en gång till?

Ena dagen blir mitt svar: Nej, det är ingen idé. Nästa dag tänker jag: Varför inte?
Vad är det värsta som kan hända?

Går det kanske att sätta drömmar på PAUS ett tag, och bara följa med strömmen och se vad som händer?
Inte försöka så mycket?

Det har jag aldrig provat förr.

Lite fin musik:
https://youtu.be/C96DZF9qOw8