Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Raljerandet över företagaren tar aldrig slut

Vart fjärde hushåll går rakt in i elden

Jag tar mig tid att skriva, det har varit en stor del av mitt liv sedan 1998 då jag gjorde de första taffliga försöken att skriva insändare i lokaltidningen.
Skrivandet är min psykolog och bloggen och andra sociala medier är platsen där jag formulerar tankarna i ord istället för att låta dem loopa inne i huvudet.

Att skriva och vara aktiv på sociala medier är annars inte speciellt karakteristiskt för småföretagare, eller för storföretagare heller för den delen.
Det vanligaste argumentet är såklart att tiden inte räcker till, säger de i mitt umgänge som också driver allt från enskilda firmor till enmansbolag till större företag med många anställda.
Det är möjligen anledningen till att informationen och kunskapen om livsvillkoren för företagare är så bristfällig.

Människor ser det som krönikören raljerar om, vad företagaren valt att lägga sin lön på. Om det är en bil, ett hus, ett fritidshus eller ny teknik.
Det människor inte ser eller vet, är vad som krävts och lagts ner för att kunna köpa det där. Prioriteringen. Om hen varit sparsam och klarat investera istället för att spendera pengarna på ostbågar, alkohol eller cigaretter.
Den som spenderar på annat än fast egendom har inget att visa.
Titta på nån repris av Lyxfällan så förstår du vad jag menar.

När andra höll helg och festade loss på krogen eller var på utflykt, så satt företagaren möjligen över bokföringen.
Om företaget går bra har många nytta av det, det blir mer skatt till välfärden.
Men fokus när det skrivs om företagare ligger aldrig där, det ligger alltid på hur företagaren personligen prioriterat sin avkastning.
När det går bra alltså.
Och hur orättvist det är.
Och vilken tur den haft som hade lyckan att driva ett välmående företag.

Om, säger om, vi entreprenörer lyckas ta oss genom det här och hitta överlevnadssätt genom att sälja av något det vi tidigare investerat i (istället för att gå i konkurs och bara bli fråntagen det), så kommer det också göras anspråk på detta.
Dela med dig, kommer de säga. Skatteverket och de som tycker det är viktigt att vara solidariska.

Om det inte går vägen, om konkurs blir ett faktum och fogden tar allt det som arbetats ihop i årtionden, så är inte många lika måna om solidaritet till företagarens fördel, om jag får gissa.
En företagare framställs alltid som girig och egoistisk, en ännu större nackdel är såklart om den också är från Stockholm.
Då framställs den schablonmässigt som korkad också.

Nu ska den här företagaren gå till anatomiböckerna och passa på att bli klar med diplomeringen till pilateslärare, vilket jag snart lagt 600-timmars praktik på.
Det är många serier på Netflix jag missat kan jag säga, för det här målets skull.
Men jag hoppas, hoppas att det dels kan bli en försörjning, men också att jag kan dela min kunskap helt gratis till den som inte förmår betala för det.
Om jag kan vara delaktig att hjälpa människor som har ont att få mindre ont, så är det också en tillfredsställelse.
(Den sidan av företagandets fördelar skrivs det heller inte om.)

Jag skriver fortfarande också resblogg, eftersom jag också hoppas att resandet snart ska vara igång igen.
Utvecklingen med uppfattningen som nu uppmanas efter coronakrisen: att äta hos sin lokala restaurang, köpa svenskt och semestra hemma, är tvärtemot vad världen tidigare hade siktet på.
Då var det samarbete, EU, gemenskap över gränserna, utländska turister välkomnades för det gav turistnäringen inkomster, att resa gav oss perspektiv och kunskap.

Jag påstår att det inte behöver vara det ena eller det andra, vi kan både resa utomlands och semestra i Sverige.
Jag kommer i denna blogg ge tips om båda.
Resmål som jag besökt och som förhoppningsvis öppnar igen, men också pärlor i södra Sverige.

Turism sysselsatte många småföretagare.
Det kan bli så igen.