Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Godheten finns bara om vi kan läsa om den?

När tiggardebatten var som mest intensiv, kunde (inte heller) jag låta bli tangenterna.
Jag tyckte (också) i frågan eftersom jag tyckte att jag hade något att tillföra, och en sak – förutom sakfrågan – var att många ville tillhöra De-Goda.
I den ”klubben” redogjorde alla för varandra på sina respektive väggar hur fina de var genom uttryck som ”Idag har jag skänkt 100 kronor till en tiggare (fattig), vad har du gjort?”
Det var naturligtvis väldigt behjärtansvärt att skapa denna rörelse av godhet och det var också inspirerande att se hur många det fanns som ville hjälpa till och vara fina medmänniskor.

Vid flyktingkrisen 2015 blev rörelsen ännu större, det fanns insamlingar och många fina initiativ att handla kläder / barnmat / tamponger och allt annat som det fanns behov av. På samma sätt var sociala medier fulla av goda människors gärningar och på samma sätt åter-infann sig känslan av nöjdhet över den stora vilja att hjälpa den som var i behov av vår hjälp.

(Idag syns inga inlägg alls om tiggarnas situation eller behoven på flyktingförläggningarna, även om tiggarna uppenbarligen fortfarande sitter på stan och kvinnorna som flydde kriget har mens varje månad).

Det var något som skavde trots alla vittnesmål om godhet.
Fanns det något utanför sociala mediers glättiga bikter och pepp? Fanns det ”diakoner” (har du nånsin sett ett inlägg från en diakon som berättar om sitt sociala arbete med de svagaste och mest ensamma i samhället, och gillat dennes inlägg?) som gjorde gott och var en fin medmänniska utan att det syntes?
Och i så fall, om vi inte läser om allt det goda som görs, upplevs inte världen som VÄLDIGT kallt då?
Handlar det om vilken underliggande motivation välgöraren har för sin goda gärning kanske, hur den blir bedömd?

Här är ett exempel:
Finansmannen köper matlådor till vårdpersonal

Det är en jättefin handling, och jag känner inte just den här välgöraren, han får bara stå som exempel.
Om han hade gjort exakt samma handling utan att det skrivits om det, hade det varit någon skillnad?
Kanske bilden av giriga finansmän lindrades något lite grand genom detta exempel. Det FINNS minsann människor som sysslar med pengar och finanser (usch annars) som OCKSÅ har ett HJÄRTA.
Men hur många fler finns det, är han ensam? (jättehemsk tanke).
Eller: finns det också någon som gör en gärning i egensyfte, att få gratisreklam för något varumärke?

Så å ena sidan: människor visar sin godhet, de får den bekräftelse alla hungrar efter och kan vara en inspiration för fler.
Å andra sidan: om människor är goda genom ekonomiskt bistånd eller gärningar utan villkor, men inte skyltar om det någonstans, så är omvärlden ovetande och TROR inte att det sker.

Jag klädde detta i ord häromdagen, men det föll platt till marken.
Jag försökte få fram konflikten inom mig, att å ena sidan vilja ha bekräftelse och att vara inspirerande, och den andra som säger ”Köp en matkasse till någon, jobba i hemvården volontärt eller köp matkuponger till vårdpersonalen. Men BERÄTTA INTE DET FÖR EN ENDA MÄNNISKA”. (Va, inga Gilla, ingen som säger Bra jobbat???)

Vi som hade tur, vi måste hålla en hand i ryggen på dem som inte hade samma tur.
Det är inte bara vår skyldighet, det är livsnödvändigt.
Vi bestämmer själv var vi vill hjälpa, hur vi vill hjälpa och var hjälpen gör bäst nytta.

Och min tro är att den största majoriteten av mänskligheten är god.
Vare sig de har tillgång till sociala medier eller inte.