Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Om jag var pr-ansvarig på SAS

Tony har ett uttryck: ”…dra ner byxorna på sig själv”.
Underförstått: det bör man inte göra.

Om jag hade varit PR-ansvarig på SAS så hade jag absolut velat göra en film hur resandet gör oss ödmjuka. Hur världen blir bättre när vi lär känna andra kulturer och andra medmänniskor. Att resande skapar många fina möten som inte går att få genom sociala medier. Att vi delar med oss till varandra och att ju fler kockar ju bättre soppa.
Förståelsen. Insikterna. Lärandet.
Det finns 1000 skäl att resa för att göra världen bättre.

Det spelar i det ljuset ingen avgörande roll vem som får cred för vem som kom på hemligheten med att rulla ihop mald köttfärs till små bollar.
Ingen bryr sig egentligen om cred, förutom möjligen Nobelpristagare, konstnärer, författare och några till. Jag personligen har aldrig gått och tänkt på köttbullarnas ursprung. Det påverkar inte min vardag.

Jag såg också kommunikationsdirektören på SAS, Karin Nyman, i en intervju på SVT.
Hon är väldigt duktig, vältalig och svarade bra på frågorna hon fick, och jag tror på henne att de inte kunde förutse genomslaget. Jag förstår också att tanken var just vad jag nämnde ovan, men utfallet blev uppenbart ett annat.

Det som gör att jag lägger tid att alls skriva om denna reklamfilm kommer sig av min långa historia som anställd.
Ingen attack, ingen kupp, jag är inget troll.
Jag reagerade av helt andra skäl.

Sen 1990 då jag började flyga på SAS, har nämligen just begreppet ”skandinaviskt”, alltid haft en framträdande roll.
Föregångarna till den PR-byrå som används nu, tyckte det var ett viktigt försäljningsargument. Det var Orreforsglas och Rörstrandporslin och Hästens-täcke i Business-klass.
Det var speciellt sortiment av skandinavisk design i Cloud Shop med ljusstakar och smycken, och ordet Scandinavian blev inristat i oss som en osynlig tatuering.

Då var det viktigt.
Då var det typiskt skandinaviska- argumentet att inte flyga lågprisbolag från Irland.
Det var en skillnad.
De appellerade till den skandinaviska kulturen som då uppenbarligen fanns.

Jag har inga universitetspoäng i marknadsföring, så jag vet inte om journalistikens ”skriva det viktigaste först” också är applicerbart inom reklam.
OM det var så, så skulle budskapet att det inte finns något som är skandinaviskt verkligen vara att dra ner byxorna på sig själv.
Att sen när man står där med naken bak, försöka få kunderna att titta på annat än de bleka skinkorna…kan bli svårt.
Det förstår till och med jag.

Om jag som helt vanlig amatör skulle gjort samma sak hade jag börjat med att peka på allt skandinaviskt jag kunde komma på.
Förutom det som SAS tidigare framhållit och jag nämnt ovan som glas, porslin, täcke och skandinavisk design finns det otaligt mer som är typiskt skandinaviskt.
(Norwegian gjorde förresten en snabb aktion igår genom att dra igång en kampanj, en bild på en osthyvel med texten: ”Heldigvis kan ingen ta fra os ostehövelen”. Kul:)

Tino Sanandaji skrev ett inlägg, jag citerar hans sista stycke: ” […] Men visst, förutom allemansrätt, ombudsman, dynamit, pacemakern, sfärisk kullager, ångturbinen, skiftnyckeln, rullatorn, banksedlar, befolkningsregister, separatorn, lättcement, passbitar, trepunktsbälte, gasturbin, sprayflaskan, osthyveln, säkerhetständstickan, nikotintuggummi, solsten, långbåt, blixlås, headset, elbörs, indexkort, Lego, Hasselblad, IKEA, Skype & Spotify, what have the Scandinavians ever given us?”

Detta hade jag börjat med som inledning.
Ungefär som på Eurovision där varje land får visa upp sina bästa resmål innan artisten sjunger sitt bidrag.
På vilket språk som helst och i vilka kläder som helst och med vilken sångröst som helst.

Så hade jag gjort.