Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Flodkryssning

Det finns så många fina människor.
Tänk att jag får möjlighet att träffa så många av dem.

Tänkte idag på att för ungefär ett år sen hade livet kunnat ta en annan vändning.
Vid den tiden hade jag allvarliga funderingar på att utbilda mig till, och arbeta som lärare fram till pensionen.
Jag fick ett bryskt uppvaknande från min möjligen naiva bild av yrket, när jag tackade ja till att vikariera i ett par olika gymnasieklasser.

Det var en väldig tur att jag tog det där vicket innan jag hade kommit för långt i planerna eller sökt in på lärarhögskolan. För under de där 4 lektionerna stod det klart att det inte var något för mig.
Jag har verkligen full respekt för lärare som lyckas. Jag gjorde det inte.

Flera kompisar som jobbar som lärare säger att det visserligen är skillnad att vara vikarie mot att vara fast anställd, och att det tar lite tid att skapa en relation till eleverna.
Kanske det.
Men jag visste att den sista av lektionerna skulle bli den sista, jag var på fel ställe.
En av eleverna undrade: ”Har vi dig på torsdag också?” och jag svarade möjligen med ett något för tydligt NÄÄÄE nästan som i en utdragen och lättad suck.
Men precis så kändes det.
Typ: ”..bara jag kommer härifrån så kan ni göra vad ni vill med era liv, lycka till.”

Istället dök den här chansen upp att bli reseledare igen.
Och här är jag på rätt plats.
Så många härliga resenärer, kollegor och möten med människor från alla kulturer.

Jobb finns det.
Visserligen till olika betalning och olika rolighetsgrad/trivselgrad.
Det är bara en fråga om vad en prioriterar mest av lön, fritid, arbetstid, flexibilitet eller regelbundenhet. Och såklart vad en har prioriterat tidigare av att utbilda sig eller inte utbildat sig.

Jag tror att det handlar en del om skicklighet och en liten del om tur och tajming, var man hamnar. Lite mod också kanske, att ibland kanske välja något som inte är känt eller är tryggt.
Det är lite läskigt att börja om i något nytt, och jag måste erkänna att jag faktiskt inte viste för ett år sen om jag skulle ha ork att börja fler nya karriärer.
Men det hade jag uppenbarligen.
Tur att jag inte gav upp.

Nu är jag på flodkryssning igen:

Hytterna är som ett hotellrum som följer med till nya platser varje dag

Deutsche Eck, i Koblenz där Rhen och Mosel möts

Linbanan i Rüdesheim leder upp till Germania och en fantastisk utsikt

Vinprovning. Såklart.

Resepersonalen sitter vid kaptensbordet, för att kunna snacka ihop sig om nästa dags begivenheter

Frukost med utsikt

Utsikten finns där hela tiden

Jag bjöd på en kortversion av mitt föredrag ”Ett Vinnande bemötande”:

Vaknar och tittar ut, medan skeppet sakta glider fram på Mosel

Vackra färger på vinfälten

Det finns flera slussar:

Och så blir det vinprovning igen

Flodkryssning på Nilen och Mississippi hade jag upplevt, men inte på Rhen och Mosel. Det var en positiv upplevelse, och jag har nu gjort två inom loppet av tre månader.
Och kan varmt rekommendera det.