Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Memory Lane, Part 15: Kulturkrocken

Som skåning är man lite grand en blandning mellan svensk och dansk.
Jag skulle kunna skriva en bok bara om det efter att ha jobbat i Danmark i 28 år.
De där nyanserna som skiljer, förutom de språkliga.

Språket var visserligen en utmaning i början när jag bytte bas från Stockholm till Köpenhamn. Även om jag som uppväxt i Skåne, hade sett dansk tv genom hela uppväxten och därigenom lärt mig lyssna in prosodin och mjukheten i avrundningen i orden som är karakteristiska, fick anstränga mig rejält första tiden.

Det svåra med två språk som ligger så nära varandra är att det är stor risk att blanda dem. Några ord är dessutom lika men betyder olika saker, som rolig (= lugn, på danska) eller frokost som betyder lunch. Klassikern är ju paret som kom till sina danska vänner i Köpenhamn och önskade gå till ett ”roligt ställe” och blev tagna till en jazzklubb med stilla bakgrundsmusik.

Bolla ( som i att ”bolla idéer”) gör man heller inte i Danmark. (Jo, det gör man, fast då har man inga kläder på sig och det stavas med -e men låter förvillande lika).
”Knäppa jackan” är något väldigt, väldigt perverst att säga i Danmark.
Och så vidare.

I början försökte jag verkligen lära mig danska, men hade inget tålamod utan tyckte bara att jag lät som en svensk som försökte. Alltså talade jag ”SASperanto”, ett mellanting mellan de skandinaviska språken och inslag av engelska som är arbetsspråket.
Det kunde låta ”Jag manglar to special meals, enligt CARI ska jag ha 5 jag har bara tre”. (mangla = sakna, CARI = info om flygningen som pax-antal etc, och pax är förkortning för passagerare. Andra bolag kan ha andra förkortningar som ”pass”, så förkortningssystemet är ett kapitel för sig).

Jag lärde mig aldrig perfekt danska till skillnad mot flera andra skånska språkbegåvade kollegor (som Åsa, som pratar helt flytande) och idag ångrar jag att jag var lat och inte ansträngde mig mer. Visserligen förstår jag allt och kan prata hjälpligt när jag träffar danska barn exempelvis, och göra mig förstådd. Men det kanske inte är försent, jag kanske kan ta en kurs nu som pensionär även om jag inte får användning för det? Bara för att det är kul?

Kulturen var ändå det svåraste att ta till sig.
Jag kommer speciellt ihåg en flygning precis när jag flyttat ner, det var på den tiden då det var tillåtet att röka ombord. Det gjorde till och med vissa stewards i galley, vilket var jätteäckligt.
Jag flög med en steward av den gamla stammen, barsk, erfaren, lite överviktig eftersom han ätit för mycket desserter från dessertbordet på långlinjerna och attityden ”Låt oss få den här kortlinjesträckan överstökad så snabbt det går, gå ut ur mitt galley och plocka lite glas och servera sen den här brickan jag förberett till dig”.

Han tände en cigarett och drog ett bloss, sen la han ciggen i askkoppen under vattenkranarna och röken sipprade runt i galley och stack i ögonen.
Då sa jag, på ungdomligt och kanske möjligen något kaxigt manér:
– Skulle du inte kunna röka din cigarett istället för att bara tända den och låta den ligga i askkoppen?

Då tittade han på mig medan han sträckte sig efter sitt cigarettpaket i bröstfickan.
Han tog upp en ny cigarett, tände den med huvudet på sned, drog ett djupt halsbloss, blängde en sekund för länge medan han gjorde en rökring och sen lade han den nya cigaretten vidsidanom den gamla och återgick till att lasta matvagnen.
Så kunde jag lära det: det fanns en hierki och jag hade ingen hög position i den pyramiden.

På den danska basen kom det sen att jobba många skåningar.
I början var det strikt att svenska sökande skulle ha bas i Stockholm, det var kanske enklast eftersom alla de sociala systemen blev krångligare med gränsgångare.
Men i mitten på 90-talet ändrades den policyn och jag tror att ungefär 1/4 av CPH-basen består av skåningar (vet inte med säkerhet den senaste siffran, det kan vara fler). Vilket såklart är helt naturligt, Skåne är en del av Öresundsregionen och från Malmö tar det 25 minuter att ta sig till Köpenhamn medan Stockholm ligger 7 timmar bort.

Jag kan ibland märka att jag har mer danskt sätt att kommunicera än svenskt, och har blivit präglad av det danska ”att kalla en spade för en spade”. Danskar kommunicerar mer direkt än inlindat, eller hur jag ska uttrycka det. Visst finns det stora skillnader mellan personligheter, men om jag generaliserar skulle jag säga att det är en skillnad.

Respekten för auktoriteter som chefer, är också en skillnad. I Danmark är det mycket lättare att bli av med jobbet eftersom de inte lever efter någon lag som LAS. Det är i så fall en förhandlingsfråga mellan det enskilda företaget och det lokala facket. Å andra sidan är det lättare i Danmark att få nytt jobb, så det är inte en lika stor grej där som i Sverige.
Men att det påverkar relationen till chefen som kan bestämma över din anställning, det tror jag absolut. I Sverige har vi vanligtvis mer platta organisationer.

Är förresten i startfaggorna att lära mig mer om en annan kultur och ett annat språk just nu: polska.
Vårt företag har startat filial i Polen tillsammans med före detta anställd, och jag är otroligt nyfiken på vad som skiljer och vilka likheter som finns.
Vi var på bjudna på bröllop i Polen för några veckor sen och det var en fantastisk upplevelse, och jag skulle kunna tänka mig att bo i Krakow ett tag. Lära språket, kanske ta guidelicens och lära mig allt om stan för att kunna guida svenska grupper?

Drömma kostar inget, och jag hade tänkt leva i typ 30 år till.
Jag har som mål att min Memory Lane ska kantas av allsköns ting och händelser och färger, inte bara vara en rak landsbygdsväg med granar på båda sidor mil efter mil.
Om drömmar förverkligas eller ej är inte huvudsaken, det är att drömmarna gör en glad.

Fast först ska jag bli klar pilateslärare, genomföra de 4 resor som ligger i pipeline och de föredrag som är inbokade och FÖRHOPPNINGSVIS lyckas skriva klart boken.
Sen får vi se om det blir Krakow eller det dyker upp nåt annat roligt.
(svenskt roligt;)