Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Att resa ihop med vänner

Okej, låt mig vara helt ärlig.
Jag var inte 100% säker på att det var en jättebra idé, veckorna efter att de icke-ombokningsbara biljetterna hade betalts.
Alla ”Tänk-om…” snurrade i huvudet, och av någon anledning var det farhågorna som tog störst plats. (Varför är det så? Varför tänker en inte ”Tänk om det blir alldeles underbart och den bästa semestern nånsin”?)

Det var någon gång i våras vi fick frågan om vi skulle ha lust att hänga på några goda vänner som hade hyrt en finca på Mallorca, tillsammans med ytterligare ett par. Vi har alla känt varandra länge, men att bo ihop och umgås dygnet runt i sex dagar SKULLE ju kunna vara utmanande.

I vår ålder har rutiner och egenheter nötts in under många år, och gamla hundar kan vara svåra att lära sitta fint. Min oro var att alla vi resande skulle vilja vara den som skulle lära hunden sitta, var och en på sitt sätt (…som såklart är det bästa. Säger jag med empirisk erfarenhet.)

Nu, just hemkommen, kan jag säga att mina farhågor var obefogade. Naturligtvis fanns olika önskemål och olika behov, men eftersom alla ansträngde sig att göra en bra resa och att målet var att ha det kul ihop, så blev det också så.

Det går inte att ta fighter om detaljer. Det går inte att få sin vilja igenom varje gång, och det gäller att vara en lagspelare.
Blir det orättvist i fördelningen om vem som betalar vad, äter mest, dricker flest eller diskar oftast? Ja.
Rättvisa är subjektivt, men om alla kompromissar och tänker välvillighet, så går det.

Det är bekvämt att resa bara med Tony, vi känner varandra väldigt väl och har hittat vårt system. Men att vara flera är berikande, vi ger varandra energi och de olika konstellationerna som kan bli av sex personer är riktigt kul.
2 och 2, eller 3 och 3, eller 4 och 2, eller ensam i skuggan medan de andra 5 badar.

Kan jag rekommendera att resa ihop med vänner?
Absolut!
Under förutsättning att:

1) Alla bidrar.
2) Ingen bestämmer över någon annan, eller tar befälet över gruppen som helhet.
3) Alla är välvilligt inställda och inte agiterar för och eftersträvar millimeter-rättvisa.

Bilder från resan kommer under veckan.

Och så fick jag förresten ett mejl från en anonym person som undrar vad som hände med Memory Lane. Jag lovade återkomma med den. Jisses med bilder det finns i arkivet som aldrig tidigare publicerats, det får bli höstens blogg-projekt.