Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sparlåga

De senaste två dagarna har jag rört mig som en väldigt gammal människa.
Långsamt, stelt, försiktigt.

Min naprapat använder uttrycket ”ont i viljan”, fast jag har mer ont i kropp och själ. Viljan är det enda som håller igång mig.
Jag tränar 4-6 dagar i veckan och jag försöker hela tiden vända det negativa till positivt.
Från ”det här gör ont det kan jag inte” till ”vad skulle jag kunna istället”.
Men ibland funkar det inte.

Då kör tankarna som i en rondell utan avfart.
”Men tänk om det kommer vara så här hela livet då? Tänk om jag aldrig mer kan åka skidor, rida, ta ett hårt cirkelträningspass eller jobba med nåt jag tycker är kul?”

Idag är det 15 år sen min pappa gick bort.
Kanske påverkar det också min kropp och sinnestillstånd.
Just nu går hela jag på sparlåga känns det som.