Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Håller inte med om att det är sandlåda.

Ja, jag skrattar visserligen också åt parodierna och historien ”Ett flygplan med 9 partiledare störtade på en öde ö…”. Men har samtidigt en dålig smak i munnen.
Den svårlösta parlamentariska situationen benämns ”sandlåda”, som ett gäng 4-åringar hade löst tvisten med den lille spaden med hjälp av sina stöttande föräldrars erfarna lösningsfokus.

Hade det varit så enkelt är jag helt övertygad om att statsvetarna, journalisterna och politikerna själv hade löst knuten istället för att lägga tid på utredningar, stresstester och förhandlingar.

Jag håller inte med.
Jag tycker inte alls det är sandlåda, jag tycker det är skönt att partierna inte bryter sina löften direkt dagen efter valet, de håller fast vid vad de sade i valrörelsen.

Alliansen har aldrig haft ett samarbete med Vänsterpartiet eftersom deras grundvärderingar skiljer sig så radikalt. Det är aldrig någon som ifrågasatt det, inga krav har heller ställts på att Vänsterpartiet ska ha proportionerlig makt i enlighet med sin storlek. Alliansen har heller aldrig lovat att föra förhandlingar med SD. Inte heller S har lovat något i den riktningen.

Det är som om jag ordnar en middag med några goda vänner, och så ringer en gammal klasskamrat och säger att hen också vill komma och ställer krav på att få ta med sina vänner. Alliansen är ju ett kompisgäng som bestämt att kompromissa, förhandla, komma överens – i sitt förhållande. Och så kommer det in en part till och säger ”jag vill vara med, och här är mina krav”.
Det finns ingen logik som säger att de måste ta in fler parter om de anser att grundvärderingarna skiljer sig så mycket att det inte kommer vara möjligt att förhandla sig fram till en kompromiss. Hade de ansett det hade de väl förhandlat redan för många år sen? Ju fler partier i samarbetet ju större chans att få majoritet?

Det är inte sandlåda, det är helt naturligt att ingen vill rucka på sina grundvärderingar.
Har man lovat innan valet att inte ha lust med vissa samarbeten så gäller det även efter valet. Vem bestämmer vem som ska vika sig? Är det inte politiker som går att lita på, som står upp för vad de tror på och håller vad det lovar som vi eftertraktar?

Det är svårt därför att spelreglerna med det gamla systemet har ändrats. När det kom ett parti som sa ”vi är varken blått eller rött” funkar inte blockpolitiken längre. Då måste ett nytt system formas, fast med de gamla spelpjäserna.
Lös det, den som kan.
Och protestera inte, för då blir du kallad barnunge.

Nä.
Jag har full respekt för komplexiteten och för de folkvalda.
De stålbadar och blir gjort narr av.
Stackare.