Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En bra förälder ger inte sitt barn allt godis det önskar

Tony har en bra metafor:
Är en förälder bra, som ger sitt barn allt godis det vill äta? Som lovar mer skärmtid, mer skräpmat, fler ballonger?

Är det inte samma sak med vallöftena?
Jag med rösträtt är ju att betrakta som vuxen, och med det följer ett förnuft att inse att det jag önskar och vill ha inte alltid är det som är bäst för mig.
Socker, chips, vin och bakelser har en bieffekt eftersom blodkärlen kleggar ihop. Jag vet det eftersom det finns forskning på det och historien har visat det.

”Löften” veckan innan valet kommer byta namn till ”Ambitioner” nästa vecka. Allt godis som utlovas dagarna innan valet kommer i bästa fall bli ”lördagsgodis” efter valet, om föräldrarna hinner till butiken innan stängningsdags.

Inget parti sitter på en bästa total-lösning. Alla partier vill väl, och håller sin ideologi högst för det drömsamhälle alla har som vision.
Med åldern och erfarenheten kommer ju insikterna att det inte handlar så mycket om snacket i verkstan, utan hur produkten ser ut när man som kund hämtar den (metaforerna ligger mig varmt om hjärtat;).
Jag har svårt att bestämma mig, det enda jag vet är att det måste vara ett småföretagarvänligt parti.
Om företagen blomstrar gör välfärden det också.

Sen vill jag absolut ge min röst till en kompetent partiledare, en utan dubbelmoral som är påläst och engagerad.
Kvinnorna (förutom Lövin, som har dubbelmoral) tycker jag har visat stor kompetens, och det blir troligen någon av dem som får min röst.

Helst skulle jag vilja se någon av dem som statsminister också, eftersom vi aldrig haft en kvinnlig statsminister förr. Jag är nyfiken på om det skulle bli någon skillnad, om könet har betydelse förutom kompetensen? Hade något blivit annorlunda eller är kulturen inom makten överordnat? Gör makt samma sak med män och kvinnor, eller finns det genusskillnader i hur problem tacklas?

Det fanns en tid när politik var väldigt viktigt för mig, när jag hade som högsta motivation att vilja påverka så att samhället skulle bli bäst för flest. Den tiden lämnade jag för 12 år sen och blev ”fritänkare”, det vill säga jag kunde tänka utanför partiboxen. Som representant för ett parti måste en åtminstone utåt stå för partiets program, annars är det inte trovärdigt.

Nu kan jag, utan att bli citerad i fel forum, gilla en kommentar från någon som inte röstar som jag.
Och skriva vad jag vill.
Och vara full av tvivel.
Det är jag dessvärre ofta när det kommer till politik nu för tiden.