Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Klart jag gillar barn, men…

Jag har tänkt på att jag gillar barn, hundar och hästar bäst om de är väluppfostrade.
En väluppfostrad hund eller häst har lärt sig vissa spelregler och i det finns det en trygghet. Man bits inte, man trampar inte sin matte på tårna när man väger 500 kilo, man tigger inte mat vid bordet, eller vad det nu kan vara.
På samma sätt är det med barn. Barn som växer upp utan styrning eller spelregler är inte speciellt trevliga att umgås med, tycker jag.

Jag var på träningen i morse och efter träningen gick jag in i simhallen.
En kommunal inrättning för oss alla som bor här att få del av till en billig peng.
Bassänger, duschar, värdeskåp, bastu- det är hur fint som helst och en lyxig service att ha tillgång till.

Jag brukar vara där, men idag var det mer kaosartat än det brukar under skolterminerna.
Lärarna brukar kämpa hårt, det hör jag, med att få barnen ordningsamma och skynda på dem så alla kan börja bada samtidigt. Och hjälpa till så att ingen glömmer handdukar och väskor som ofta är spridda över hela omklädningsrummet. Jag har inget problem med det, vi samsas och kommer överens och delar på platsen.

Idag var det annorlunda. I bastun såg det ut precis som i omklädningsrummet, det var snorklar, väskor, hårborstar, underkläder och badkläder utspritt överallt och ingen plats på bänken att sitta trots att de inte var så många. Jag tvekade om jag skulle säga något, men just då kom lärarinnan in och jag överlämnade till henne att berätta om att bastun inte kan användas som omklädningsrum. Lärarinnan sa emellertid ingenting och då tog en annan kvinna till orda som inte heller fick plats och berättade vänligt om logiken i att byta om i omklädningsrummet.

Istället för att säga” javisst, förstås” försvarade hon småtjejerna med att de frös och därför ville byta om i bastun, men de skulle ändå gå snart så hon skyndade på dem och hjälpte till att samla ihop alla blöta kläder (några hade badat i långärmade tröjor och byxor vilka också låg utspridda på bänkar och golvet).

När jag gick ut kände jag mig fundersam. Jag hade inte sagt nåt och var accepterande och tolerant, men var det rätt? Skulle jag berättat när jag kom in att bastun är till för att basta i, inte byta om? Ska vi uppfostra varandra? Om vi har olika uppfattning om ”hur man gör”, vems rätt är rätt?
Är det kanske jag som har fel, det kanske är en bra idé att byta om i bastun och slippa frysa. Eller? Var kommer reglerna ifrån, och vad grundas de på?

Nästa fråga är om det bör vara tillåtet att bada med kläder av religiösa skäl, men bara då? Är de reglerna lika för alla, eller är de religiösa skälen överordnade någon som ”känner för” att bada i sina leggings och tröja? Det finns inte bara ett enkelt svar, det är därför jag funderar kring det.

Om tjejerna inte annars kan lära sig simma, så är väl simningen i sin tur överordnad simkläderna? Eller?

När det kommer till uppfostran, som jag började inlägget med, ska sägas att tjejerna var hur gulliga som helst och sa hejdå och log mot oss ”tanter” när de gick ut.
Och bemötandet är ju trots allt alltid det viktigaste, eller hur? 😉