Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Döstäda 20 år för tidigt

Mammas väninnor är mellan 75 och 85 och de har döstädat pö om pö i några år.
Mina väninnor i min ålder flyttar från sina bostäder de haft medan de fostrat barn, till något mindre, nu när barnen flyttat hemifrån. De sorterar ut och städar sina förråd på bra-att-ha-grejor de också, och jag ser hur de ordnar loppisar och ger bort sina saker de inte längre behöver.

Själv döstädar jag 20 år för tidigt för att jag kommit på att jag inte orkar se alla kartonger och alla prylar jag samlat på mig eftersom det påminner mig om alla onödiga köp jag gjort under alla år på flyget.

Ta de här skorna till exempel:

Köpta billigt i Kina för längesen, och aldrig använda faktiskt. Förrän nu då, på en powerwalk som varade i knappt en kilometer. Sen föll de i bitar, sprack och hela klacken föll bara bort.
(Jättekorkat att tro på försäljaren som sa att de var ”äkta”. Men jetlag gör en ju inte precis smart…)

Sen har jag en massa kläder, en del kvar i emballaget, som var så billiga i Kina så jag köpte en i varje färg.
När jag egentligen bara använde den i svart, inte den rosa, illgröna eller syrenlila varianten…

När jag städar lådorna med minnen hittar jag också saker jag sparat för att det var så gulligt.
Till exempel kopior på några elevers arbete sedan jag jobbade som lärarvikarie på 80-talet.

De här till exempel:

Naw… ”den bästa läraren jag haft det är Anette” (och eftersom de skulle skriva utan att sätta ut namn värmde det extra mycket;)

Sen var det en som skrev såhär:

Hoppas eleven fick sin dröm uppfylld, och att hen inte blev besviken över att inte kunna ta tre månaders semester per år…:)

Det finns så många saker och minnen som stoppar upp döstädningsprocessen, jag måste ju läsa och gå igenom allt innan jag slänger eller skänker bort
Försöker tänka ”Konmari” https://www.baaam.se/guide-konmari-metoden-sa-rensar-du-hela-ditt-hem att titta på saker och bedöma om de ”glittrar” och gör mig glad eller jag sparar dem av nostalgi.

Som det sägs: nostalgi är den största fienden.