Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Personliga flygvärdinnekuddar

Jag hörde en historia för ett tag sen om en kollega på Crew Control som svarat i telefon, och en uppjagad flygvärdinna ringde och berättade att hon var sen men skyndade sig allt hon kunde.
– Då antecknar jag det, personalnummer?

Flygvärdinnan lämnade sitt nummer.
– Jag hittar ingen med det numret… konstigt… Vad heter du?

Det blev tyst i luren.
Sen kom en harkling.
– Eh, förlåt. Jag drömde…Jag gick i pension för 5 år sen…Det var en verklig dröm…Tack i alla fall, jag somnar om tror jag!

Det hade jag också kunnat göra.
Jag drömmer ofta att jag ska ut och flyga, ibland kommer jag för sent, ibland kommer jag ut till ett flygplan jag inte är utcheckad på men vill inte berätta det eftersom det innebär att vi blir sena. Ibland har jag glömt min flygväska, ibland delar av min uniform och kommer i privat jacka eller jeans…
Det är i vilket fall stressande att vakna med hög puls. Men sen går det upp för mig att jag inte behöver oroa mig mer. Jag har inga tider att passa på flyget och uniformen är tillbakalämnad.

Nu kanske jag kommer drömma ännu mer, när jag till och med har kuddar på sängen med retrobilder från Baltic-tiden.


Jag är så förtjust i dem, Tony som beställde till mig (jag hade såklart inte kommit på idén att trycka upp kuddar med mig själv;) och det på samma ställe som gjorde min fina tavla:

Jag har förresten snackat med Charlotta som driver Mustang Media och ni bloggläsare får 10% rabatt om ni anger ”blogg” som kod. Då mejlar ni motiven ni önskar göra kuddar av till: info@historyart.se
Rabatten gäller alla produkter i webshopen:

http://www.historyart.se

Man kan få hjälp med anpassning och retuschering och normalpris för kuddarna är 799:- per kudde + porto. De är i 50% bomull och 50% linne och tillverkade i Klippan.

Jag gillar personliga, unika kuddar och saker, som ger feel-good.

Att titta på kuddarna gör mig glad, det var en lycklig tid. Jag hade hela livet framför mig och de första åren som flygvärdinna var så händelserika. Allt var nytt och spännande, och min livslust slog gnistor.

Jag påminns gärna om det de dagar då jag känner mig nere nu för tiden.
Mitt liv har tagit en ny vändning, och jag vet fortfarande inte åt vilken riktning jag ska gå.

Men åt något håll bär det, det vet jag.
För mitt motto är:

Ha fötterna på jorden. Men inte båda samtidigt.

Det här är Charlotta.
Hon är precis lika glad som hon ser ut: