Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Allt behöver inte vändas på, in absurdum

Jag vet att det så gott som alltid finns flera sidor av en fråga, två sidor av myntet och olika perspektiv.
Det är det sköna med att leva i en demokrati, att vi också får lov att ge uttryck för våra olika synpunkter.
Smarta eller dumma, genomtänka eller ogenomtänkta.
Och även i dem som kan upplevas dumma kan det spira en ny idé, ett nytt tankesätt.

Jag blev häromdagen kallad ”ointelligent” för mitt ställningstagande angående texten om att K****a barn, och att jag borde satt mig in bättre i komplexiteten med den konstnärliga friheten och yttrandefriheten.

Tja.
Kanske det.
Eller inte.

Det finns nämligen gånger när man bara måste säga ifrån och ta ställning för det goda.
Jag såg en reklamskylt på tåget från Bris och tänkte att det var hela min intention.
Att vara en vuxen som tog ställning, för att inte någon som skrattade åt texten samtidigt fick lite kill i magen och tog det ett steg längre nu när det ändå var avdramatiserat.
Att bestämt säga nej till att överträda den gränsen så inte ett enda barn utöver de som redan har blivit utsatta blir det.

Om det betyder att mitt hjärta är större än mitt intellekt så får det väl vara så.