Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Memory Lane. Part 11. Flygbranschen har varit i kris så länge jag kan minnas

Möjligen var de första två åren i branschen, mellan 1986 och 1988, tämligen lugna så tillvida att spelreglerna var rätt tydliga.

SAS hade monopol, charterbolagen flög charter, och småbolagen som Baltic och Malmö Aviation flög add-hoc, företagstaxiflyg och kontraktsflygningar för exempelvis Kronflyg.

Efter första åren av smekmånad drabbades Baltic av den första omorganisationen, det var inte lönsamt tillräckligt.
Jag förstod att det var knapert i kassan ibland, kapten hade på den tiden med sig en så kallad skeppskassa, vilket det hände han fick ta ifrån för att betala för bränsle när vi inte fick kredit längre på någon flygplats. Jättekonstigt att tänka på idag.
Kollegan på kontoret skämtade om att det var lottdragning varje månad vilka fakturor som skulle betalas, och det hände också att vi fick vänta någon vecka på lönen.

Ägaren bestämde sig då plötsligt för att flytta produktionen till Stockholm istället för Malmö och jag fick erbjudandet att följa med och började söka boende och planera för att bli 08:a. Inget ont om Stockholm, inget ont om 08:or, men det KÄNDES inte bra i magen.

Hela min familj och bekantskapskrets fanns i och runt Helsingborg, jag hade en superfin och billig tvåa mitt i stan, med gångavstånd till både gågatan och stranden. Skulle jag offra det för att jobba i Stockholm, i ett bolag som var ganska nystartat och väldigt osäkert om det skulle komma att funka där när det inte funkat i Malmö?

Jag satt med kontraktet framför mig och läste det igen och igen. Bas i Stockholm, uppsagt på grund av arbetsbrist i Malmö.
Hade jag alls något val egentligen?
Nog för att jag var i rätt bransch och att flyga var själva livet, men skulle det ta slut här?
Jag var 23 och hade beslutsångest.

Så såg jag en annons i tidningen en dag att Transwede, ett relativt nystartat charterbolag, sökte kabinpersonal i Malmö.

Jag sökte, kom på intervju, och fick jobbet.
Tackade därmed nej till att följa Baltic till Stockholm, och trots att det var lite sentimentalt att skiljas från kollegorna och Vicken var det rätt beslut.

Så blev jag ny igen.
Nya flygplanstyper, nya procedurer, ny uniform, nya vänskaper.
Nana till exempel, tillför fortfarande en av mina närmaste vänner och idag purser på Tui.

Caravelle och MD-80: (foto: flygbolagets vykort)

Det var många tidiga morgnar och långa charterdagar, men också mycket FEST.
Vi var ett ungt gäng som umgicks också på fritiden och flyget var helt klart mer en livsstil än ett jobb. Det flöt ihop liksom.

En av våra kollegor gifte sig, och vi välkomnade brudparet ut genom att skapa en portal av uppblåsbara baddelfiner med flygbolagets tryck. Alla hade kappor under vigselakten för att dölja våra uniformer: Anna på bilden läste sen till journalist och är idag en radioprofil på bästa skånska radiokanalen http://guldkanalen.se

Det var en fantastisk sommar och jag hade gärna stannat kvar, men jag fick ett telefonsamtal med en förfrågan jag var tvungen att fundera på.

Fortsättning följer.