Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Lycklig barndom

Jag tillhör dem som tror att alla alls INTE har samma förutsättningar i livet.
Jodå, visst har vi en hyfsat likvärdig skola och en hyfsat bra välfärd i jämförelse med många andra länder, men det är klart som korvspad att den som växer upp i trygga förhållande med eget rum, egen dator och möjlighet till intressanta fritidsaktiviteter har ett försprång mot den som bor 6 personer i en tvåa och närmaste dator står på bibblan.

Jag hade en lycklig barndom.
Ta det här med att vara önskad till exempel.

Jag vet att mamma och pappa tvekade om de skulle ha råd med hyran i vårt första boende, en trea på Torggatan i Klippan. De behövde det där extrarummet till kontor till firman, men de var nystartade och det var mycket investeringar som behövde göras och det gick inte att ta ut så mycket lön om alls det gick eller de fick leva på mammas lön från revisionsbyrån hon jobbade på.
Och så kom ju jag.
Vi bodde på tredje våningen utan hiss och jag har fått berättat för mig att jag var rastlös och tyckte gården med dess lekplats var lite för liten för mig och min nyfikenhet, så liten jag var.

Istället längtade jag till min mormor och morfar som bodde på en gård på landet. Där jag tillbringade mycket tid när mamma och pappa jobbade.
Plockade blommor.
Bakade och lagade mat med mormor.
Släppte och tog in korna, klappade katterna och grisarna fick sina tänder borstade.

Mormor hade all tid i världen att lyssna på mig och mina frågor.
Jag kunde sova middag när jag ville, jag byggde kojor och lekte affär med mig själv eller gick jag en tur uppför ”Liden” på Söderåsen och satt i gräset bland bokarna och filosoferade. Hönsen fick jag vara med och plocka efter slakten och jag vinkade adjö till mina vänner grisarna när grisabilen kom och hämta dem mot sitt öde. Djuren hade det bra så längde de levde, och jag levde nära dem i samförstånd med dem.


Farmor och farfar hade också lantbruk, fast farfar var också länsman som det hette då. Jag älskade att åka med honom i polisbilen, och jag älskade hans polishund Beauty som hade allt tålamod i världen med mig. Hon följde med mig på långa rundor i skogen i koppel, trots att hon aldrig behövde koppel. Ingen tyckte det var konstigt att släppa ut mig och hunden i skogen, vad skulle kunna hända? Beauty hade såklart hämtat farmor och farfar i så fall.

Jag fick en lillebror.
Det var så roligt, honom kunde jag ha till lite allt möjligt.

Vi flyttade till huset på Idrottsvägen, och grannskapet var fullt av ungar i min och min brors ålder.
Det fanns alltid någon att leka med.
Vi startade en bak-klubb till exempel:

Vi hade sällskap till skolan och följde varandra genom åren. (Fotot nedan tror jag är taget vid skolavslutningen i nian)
Flera av dem har jag fortfarande god kontakt med och träffar några gånger per år.

Jag fick börja hjälpa till tidigt genom att svara i telefon på firman, och sommarjobbade från unga år med att sortera skruvar och måla tankar. Jag tror min uppväxt har haft stor inverkan på min syn på arbete och företagande, för jag fick det med mig med modersmjölken.

Jag tittar på bilderna och är väldigt tacksam för att ha växt upp så harmoniskt.
En lycklig barndom bygger en inre trygghet, det är ingen garanti för att man mår bra resten av livet (alla har sina kors att bära och alla bär på sina sorger) men jag tror att byggstenarna till grunden står stabilt. Den som haft en trasig uppväxt måste kämpa mot de demonerna först på nåt sätt, och bearbeta det parallellt med vuxenlivets bekymmer.

Vänner med den typen av uppväxt hävdar att det trots allt stärkt dem, och det är ju skönt att veta att det inte är kört bara för att starten blev dålig.
Jag känner mig stark för att jag sluppit gå igenom uppslitande skilsmässor, drog/alkoholproblematik, trauman.

Och tacksam för att vuxenvärlden aldrig svek mig utan tvärtom stöttade i allt.

Jag hade tur.