Träffade min goda vän och första chef på Baltic, igen igår.
Hon hade ett sorgebesked till, en annan av våra före detta kollegor hade somnat in.
Två i vårt gamla gäng har lämnat jordelivet inom ett år.
Vi lyfte våra glas och höjde dem mot himlen, och Tina sa:
– Tack Lasse för alla skratt, för alla flygningar, för allt du var.
Vi konstaterade att livet är orättvist.
Det finns så många som varken vill vara här eller bidrar till att jorden blir bättre, varför dör de bästa?
