Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Memory Lane. Part 6. Leva livet.

Det var så rätt allting.
Jag kom snabbt över mitt negativa besked från SAS. Jag hade verkligen inte tid att sörja eftersom jag flög så mycket jag fick lov. (Och ibland lite mer än så. Säg det inte till nån, men det hände till och med att flygchefen vid något enstaka tillfälle fuskade med poängrapporteringen till Luftfartsverket. Vi var ibland kort om personal och jag stod i givakt för flygtimmar, så när det körde ihop sig och det inte fanns någon annan så fixade flygchefen så jag flög ändå…).

Vid ett tillfälle blev jag intagen på Sahlgrenska eftersom jag hade så vansinnigt ont i magen, de misstänkte blindtarmen.
Det var det inte, det var IBS och det har jag haft sen dess.
Det är många flygvärdinnor som lider av det, med oregelbundenhet i kost-intag, sömn och toalettbesök tar magen stryk. (Att bajsa på en toalett på en Vickers Viscount, som har tunna likt ett utedass som måste tömmas manuellt undviker man så långt det går…)

Jag njöt av varje dag jag fick sätta på mig uniformen.
Dessutom hade jag otroligt goa kollegor (de allra flesta, det fanns något undantag vilket jag berört tidigare) som blev nära vänner, som fortfarande finns i mitt liv.

Jag har skrattat mycket i mitt liv, men på Baltic slog vi alla rekord.
I alla fall som jag kommer ihåg det.

skanna0259

skanna0258
(Frid över ditt minne fina M. Jag tänker ofta på dig och alla skratt vi delat. Fuck cancer.)

En dag flög vi en tomflygning.
Vi hade lämnat av militärer och skulle tomma hem, och när jag skulle sätta mig på huk för att ta något i ett skåp nära golvet missade jag den öppna skåpsluckan bredvid. När jag satte mig ner rev jag upp en lång reva i kjolen.
Min kollega erbjöd sig att sy den, och samtidigt närmade vi oss flygplatsen och det blev dags att lämna ”Cabin Clear” till kapten.
Jag hade inget val än att göra det utan kjol.
(Kollegan fick fram sin kamera som du ser…)

Jag gick ut i cockpit utan uniform på nedankroppen och gick sen och satte mig inför landningen.
Efter landning disarmerade jag sliden, tog på kjolen och sa till kapten:
– Du märkte inget speciellt idag när jag var i cockpit?

Det kanske var tur i och för sig.
Han hade ju annat att göra än att hålla ordning på uniformsreglementet, just då.
Landa kärran till exempel.

skanna0360

skanna0361

Fortsättning följer.
Nästa kapitel handlar om hur jag hamnade på turne med Miles Davis.