Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

En sak som 80-talisten lärde 60-talisten

90-talisterna har rykte om sig att vara självcentrerade och sakna det min generation kallar arbetsmoral.
Inte vet jag, trots att jag fostrat två stycken.
Det är möjligt att de är något mer curlade i jämförelse med tidigare generationer, å andra sidan har de annat att kämpa mot.
En större stress.
Timanställningar och sms-jobb.
Rohypnol-drinkar.
Dick-pics.
Och säkert annat jag glömt eller inte vet nåt om.

80-talisterna omtalas som lust-generationen, till skillnad från oss 60-talister och 50-talisterna, som tillhör plikt-generationen.
Inte heller om detta kan jag säkert uttala mig.
Jag är jävig.
Framhåller fördelarna med den egna och har lättare att peka finger åt andra generationers generella fel och brister.
Men nu ska jag göra ett undantag.
Jag som 60-talist-kvinna fick ett väldigt bra råd från en 80-tals-dito för några år sen, som jag haft mycket nytta av.

Vi gick en utbildning tillsammans i InDesign.
Jag hade stora svårigheter, men var inte den enda.
Jag tryckte ett kortkommando, allt låste sig eller försvann eller blev fel och jag suckade högt…

Det var en underdrift.

I själva verket, förutom att sucka högt, himlade jag med ögonen, räckte upp handen samtidigt som jag kallade uppgivet på läraren, berättade att programmet inte fungerade och att jag inte gjort nåt. Att det inte var någon idé, suckade en gång till, gick därifrån för att hämta kaffe, när jag kom tillbaka hade det inte fixat sig själv, svor, frågade grannen som låg långt före och som visade. Ville fråga igen 7 minuter senare vid nästa moment men ville inte störa fler gånger. Kallade på läraren igen efter ytterligare en ljudlig suck och berättade för honom att jag var en idiot men det var programvaran också.

Under pausen pratade jag med min 80-talist-kompis.
Hon skötte det så snyggt, för även om jag kände igen mig i allt hon sa så tog jag inte åt mig när hon förklarade hur man också skulle kunna lösa det.

– Istället för att sucka och pusta och i falsett förklara hur dum i huvudet man känner sig, så kan man ju också bara räcka upp handen och invänta läraren. Förklara ”jag använde det här kortkommandot, då hände det här, vad tror du jag gjort för fel?” i en normal samtalston utan att hispa upp sig.

Hon hade helt rätt.
Tack 80-tals-kvinnan.
I er generation har ni lärt er hantera könsrollerna och inte fört vidare ett korkat beteende bara av gammal vana.
Som jag gjorde.