Tidsmässigt har själva firandet förskjutits, eftersom jag var tjänstledig vid tiden mina kursare hade 25-års-jubileum.
Jag var borta från flyget i 2 år och en månad, jag fick vingarna den 27 mars 1990.
Stolt som en tupp i min Calvin Klein-uniform:
SAS bidrog med en pengagåva till mitt 25-års-jubileum (det där med silverklockor etcetera är förlegat, som tur är kanske jag ska tillägga. Jag köpte en tavla som betyder mycket för mig, av en kollega, för pengarna).
Igår hade vår fackförening CAU bjudit in till firande, dels för att jag fyllt 50 under min bortavaro, dels som 25-års-jubilant.
Vi var ett härligt gäng som firade runda födelsedagar, som det heter, och 25 eller 40 år på vingarna.
Lunchen igår var en energikick och det var så inspirerande att fira med 40-års-jubilarerna, vilka förebilder de är!!!
Själv är jag inte säker på att kroppen håller 15 år till, så det kanske jag aldrig får uppleva själv.
Men man vet ju aldrig.
Läkarvetenskapen går ju framåt, det finns kanske någon medicin i framtiden mot förslitningsskador?;)
Vi åt lunch, pratade, skrattade, fick presenter och konstaterade att ”tiden går fort när man har roligt”.
