Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Vad tror dom egentligen?

Sokrates lär ha sagt: ” Våra dagars ungdom uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig maten och tyranniserar sina lärare.”

Sokrates föddes 469 före Kristus.

Men även om man i alla tider har tittat tillbaka och tyckt att ”dagens ungdom” har det förspänt och fått manegen krattad, så har det sen 80-talet skett ett paradigmskifte.

Min generation, pliktgenerationen, har visserligen fostrat barnen i lustgenerationen, de födda på 80-90-talen. De som ser världen, och inte minst sin egen roll i världen – annorlunda än tidigare generationer. Vad gjorde vi för fel? När ersattes ordet solidaritet med JagMigMitt?

Jag hade nyligen en diskussion med en person född i Generation Ego. (Inte min benämning, det finns en bok med det namnet som beskriver paradigmskiftet, läs den!). Plikt mötte lust och jag satte ner foten medan jag kallade en spade för en spade. Istället för att jamsa med visade jag var skåpet ska stå.
Eller snarare hur det går till att flytta ett skåp. För hen är inte den första i världshistorien som flyttar skåp, vilket det lät som.

– Nu har jag kommit på att det går att flytta på skåp, och nu ska jag berätta hur jag vill att ni gör det till mig.
-Vet du vad, jag flyttade skåp redan för 20 år sen. Det var inte revolutionerande då och det är det inte nu. Vill du flytta på ett skåp så ta ditt ansvar och gör det själv. Och gnäll inte att det är jobbigt och att det är samhällets fel som inte gör det till dig.

Ungefär så.

Vad tror dom egentligen? Att världen började snurra 1985, att vi innan dess bodde i grottor och lagade mat över öppen eld?
Jag hörde en gång uttrycket: Svaren varar en tid men frågorna kommer igen och igen.

Och då får vi som varit med ett tag väl svara då.
För det är kanske så att ”det nya förslaget” inte alls är så nytt. Att hen tror det är nytt bara för att hen själv inte har hört om det innan?
Att hen levt för kort tid och varit för ointresserad av annat än sig själv för att ha lärt av historien? Kanske?