Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Någon med flygrädsla, någon på årlig bröllopsresa

När jag flög långt fanns det större chans till Möte. Möten med stort M är de som ger ett intryck, ett minne för kortare eller längre tid.
Det är människor som hinner ge eller få mer än ett leende eller hälsning.

För mig är det hela grejen med jobbet.
Möten med människor.
För alla människor är intressanta, alla har sin historia och sina öden.

Första flygdagen i blocket ringde klockan 03.20. Standby.
Min käpphäst, jag tycker inte om standby eftersom jag vill veta hur min tidsplanering åtminstone UNGEFÄR ser ut.
Jag vet att jag börjar 03.50 första dagen och jag vet att jag måste landa senast 02 sista standbydagen, men inget däremellan.

I fredags var jag uppe 03.20 och var på hotellet 17.30. Det är många timmar ”på”.
På en av flygningarna pratade jag och min kollega som gick bak med en man som berättade om sin flygrädsla. Han hade undvikit att flyga i många år men hade nu tagit steget och flög, fast motvilligt. Vi var hos honom regelbundet genom flygningen och efter landningen sken han upp och jag fick en go kram. Den kramen betydde ”ha, jag fixade det” från hans sida, det var gott å se.

På en annan flygning kom jag att prata med ett australiensiskt par i pensionsåldern som berättade att de var ute på sin årliga bröllopsresa. Tre månader på jorden- runt- resa, det gjorde de varje år. Jag undrade om jag fick ta ett foto och skriva om dem, men hann inte för vi fick en snabbare inflygning än beräknat.

Ett annat fint möte var med en kollega som trots kroniska smärtor lyckas jobba, eftersom det ger henne livskraft att jobba.
Det märktes inte ens på henne, men vid våra samtal förstod jag hur hon hade det.
” Jag har en väninna som har cancer, det här är ingenting i jämförelse” sa hon.
Jag tror också på att sätta perspektiv på saker, det finns problem och så finns det PROBLEM. Om jag sätter mina i jämförelse med hennes, så är mina pyttiga.

Å andra sidan kan man inte jämföra, bara sätta i perspektiv.
Smärta hos en person kan upplevas annorlunda än hos någon annan, och smärta eller problem ingår också i en helhet.
Och den som klagar eller gnäller kan ju också leva i en annan verklighet än den man kan se, därför bör man vara försiktig med fördömande som ”hen har väl inget att gnälla över?”.

Idag startade min standby 06, jag var uppe 05 för att duscha, äta frukost och göra mig iordning.
Nu när klockan är snart lunchtid förstår jag att det antagligen blir en kvällsflygning, och biologiskt är inte det optimalt.
Vi sitter standby i tio timmar, och de kan ringa fram tills 16. Ikväll när jag varit uppe sen 05 är jag inte alls lika pigg och alert som jag är nu på morgonen, så klart.
Men det vet ju inte passagerarna, de ser ju bara om jag ler eller ej, om jag är snabb och har överskott eller ej.
Jag accepterar visserligen också att vara ”good enough”, men är bättre helt enkelt när schemat tar hänsyn till de biologiska faktorerna.