Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kobraeffekten

Enligt Wikipedia: är en typ av oönskade externeffekter där ett projekt får motsatt verkan. Det har fått sitt namn från Brittiska Indien där myndigheterna ville utrota kobrorna genom att erbjuda en belöning för varje död kobra. Folk började föda upp kobror för att få ta del av belöningen.

Jag klippte ut en artikel ur Buffé nr 12/2014 som handlade om barnrättskämpen Christian Larsson. Han jobbar tillsammans med World Childhood Foundation för att bekämpa en skadlig utveckling i Kambodja. Denna artikel satte igång många tankar hos mig, inte minst i uppfattningen om EU-migranterna som kommer till Sverige för att tigga.

Artikeln i sin helhet kan du läsa här, bläddra fram till sidan 18-19:

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=623t8j17&gInitPage=1

”Jag gjorde samma misstag som alla andra” säger Christian Larsson i artikeln. Turismens framfart och välvilliga volontärer har gjort barnhem i fattiga länder till en lönsam industri. I Kambodja har antalet ökat med 75 procent sedan 2005. Inte för att behovet är större, utan för att barnhem har blivit big business. Turister lockas med traditionell barndans i utbyte mot donationer. Få av barnen är föräldralösa, fattiga kambodjanska familjer luras att tro att det är en bra lösning”. (text Camilla Thörnqvist, Buffé 12, 2014)

Hela artikeln avslutas med ett citat av Christian:
– Vi lägger inte pengar på barnhem i Sverige, för vi ser det inte som en lösning över huvud taget. Så varför ska vi göra det i Kambodja?

Kobraeffekten ser vi överallt där människor lever tillsammans. Idag skriver Helsingborgs Dagblad om två gripna personer som hotat fotbollsspelare att se till att förlora matcher. Eftersom det går att betta och pengar är inblandade, så går det också att hitta möjligheter att ”hjälpa på traven”.

(Den artikeln kan du läsa här: http://www.hd.se/sport/2015/09/28/fotbollsspelare-fastnade-i-klorna-pa-kriminella/ )

Vi utgår alltid, alltid från oss själv när vi tittar på omvärlden.
När jag ser en fattig rom utanför affären brister mitt hjärta. Jag drabbas av tacksamhet av att haft turen att födas i ett rikt och tryggt land med ett välfärdssystem åtminstone värt namnet och det blir så påtagligt hur orättvis världen är. Bilden av en medmänniska som sitter på en filt med en pappmugg skapar en tanke hos mig att vilja göra något för att förändra den situationen. Jag kan inte gå förbi utan att det lämnar spår av otillfredsställelse. Hjärnan går igång med tankar på vad och hur. Från pathos till logos.

En tjuga? En banan och en risifrutti? En påse kläder som barnen växt ur?
Jag utgår från mig själv.
Vad skulle jag ha för behov? Mat och kläder, det är väl basala behov?

På Uppdrag Granskning filmades från det numera permanenta migrantlägret.
Klädpåsar i stora högar formade ett sopberg.
Ligger påsarna jag lämnat också där, i den högen?
Är det så att de kanske egentligen inte alls vill ha fler klädpåsar, men kan räkna ut vad som hade hänt om de sagt ”nej tack, jag har inte behov av fler kläder, jag undrar om du istället skulle kunna tänka dig att skänka en grill och kol så vi kan laga mat ikväll i lägret?”.

Kobraeffekten.
Ett projekt får motsatt verkan.
Volontärerna fortsätter att åka till Kambodja och jobbar med barnen som fäster sig vid dem, de veckorna de är där. Sedan åker volontärerna hem med foto på mobilen där de kramar barnen som i sin tur som gråter sig till sömns över de ständiga uppbrotten. De tar skada av att vara institionaliserade och får svårt att anpassa sig till samhället utanför.

I Sverige skapas kåkstäder med vidriga hygienförhållanden med brandfarliga skjul, som inte ens Länsstyrelsen skulle godkänna som lämpliga för djurbesättningar.
Det finns ingen som kan ta ett övergripande beslut, alla skyller på alla och regelverken som finns gör det bara möjligt att bygga fler.

Idag kommer ännu en kriminell person lyfta på kepsen för att ge tecken åt fotbollsspelare att ordna en läggmatch.
Idag kommer högen av klädpåsar i sopberget att fyllas på lite till.
Idag kommer ytterligare ett barnhem öppna portarna och ytterligare ett barn ta avsked av en volontär som lindrat sitt dåliga samvete över världsorättvisan.

Och jag inte har någon möjlighet att göra ett dugg för att förändra den saken.