Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det skaver konstant

Den lille döde pojken på stranden var ett Wake-up-call, trots att han bara är en av många, trots att lidandet varken började eller slutade med honom.
Det verkliga skavet, tankarna som snurrar dag och natt och gör en sorgsen djupt inne i hjärtat, tog bara sin början med den där bilden.

Det är inget projekt som kan lösas på ett enkelt sätt, en hundralapp via sms eller en kasse utrensade kläder i all ära, men sen då?
Hur långt sträcker sig välvilligheten på riktigt? I nästa månad när tidningarna är tillbaka till vardagen och recenserar lådvin igen och engagemanget från privatpersonerna och idrottsklubbarna lagt sig, och ytterligare 10 barnkroppar flutit i land, vad händer då?

Det är därför det skaver.
Jag förstår att jag inte kan göra någonting åt det som verkligen hade kunnat förändra något. Det enda jag kan göra är så pyttigt i sammanhanget.
Jag kan skänka tid, pengar eller kläder/prylar här och nu, och det kan förändra något lite för någon medmänniska tillfälligt.
Och det lilla jag kan göra måste jag fortsätta göra.
Varje vecka, varje månad, varje år.
Även när godhetstävlingen och Gillatummarna på Facebook tappat i styrka.

De andra frågorna måste jag överlåta till andra att ta beslut om.
Det finns inga enkla svar.
Och har du ett så kan du vara helt säker på att du inte har kunskap tillräckligt, för då hade du aldrig haft ett enkelt svar.