Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Misslyckande för samhället. Ja, men…

http://www.expressen.se/gt/har-planeras-for-ett-gated-community/

Jag håller med om att det är ett misslyckande att Sverige börjar bygga Gated Communities. Det är riktigt sorgligt att det ska behövas.
Och då undrar kanske vän av ordning: men är det ett behov då?

Uppenbarligen eftersom söktrycket till bostäderna är högt, är det ett behov.

När jag var liten låste vi sällan ytterdörren. Så var det också hos kompisarna, vi gick hem till varandra och ringde visserligen på dörrklockan för att anmäla vår ankomst men signalen hann inte tona ut innan man tog i dörrhantaget och gick in.

En dag kom min pappa upp för trappan, från källaren. I hallen mötte han en kvinna som definitivt inte tillhörde varken hushållet eller bekantskapskretsen som hade sikte in mot ”finrummet”, men som vände och försökte bortförklara sig när pappa konfronterade henne.
Efter den händelsen låstes alltid ytterdörren.

Keith Cederholm var Klippans värsta bus på den tiden. Alla visste hans namn eftersom han stod för de flesta inbrotten. Han blev tagen ibland på bar gärning, ibland erkände han i efterhand. Klippans småföretagare sov ibland över på sina verkstäder för att få ha sina verksamheter ifred, och jag kan fortfarande se pappas min framför mig varje gång han kom hem och satt vid köksbordet och försökte skriva listor till försäkringsbolaget och sen städa upp glassplitter och få ordning på alla uttömda lådor.

Var det synd om Keith? Hade han skäl att sabotera? Hans trassliga barndom, var det en förmildrande omständighet?
Personligen, för oss, så var faktiskt svaret nej. Hade det varit ja hade jag tvingats värdera vad som var en förmildrande omständighet och vad som inte var det. Det går ju inte.

Idag bor vi i villa.
Vi låser alltid dörren, vi har larm och kameror, varenda altandörr är säkrad och vi har planerat runt huset så ingen tjuv ska kunna arbeta ostört. Vi kan larma undervåningen när vi sover och det finns speciella lås på dörrarna som gör att även om någon lyckas komma in genom ett fönster går det inte att komma ut eftersom dörrarna måste låsas upp med nyckel inifrån. Det kostar flera hundra i månaden att signalera det självklara ”detta är mitt hus och mina prylar som jag jobbat ihop, du får själv jobba, betala skatt och sen köpa de prylar du vill. Har du inget jobb eller inga pengar kan du inte handla, men vet du vad, det finns massor av saker jag också skulle vilja ha som jag inte har råd med. Men du får inte sno andras bara för att du sett Robin Hood och Karl-Bertil Jonsson på julafton”.

Många av mina kompisar i USA har vapen hemma för att skydda sig. Några bor i gated communities. Och jag är rädd att det blir samma sak här, i väntan på att samhället kan förmedla att det aldrig är ok att ta andra personers egendom, kommer människor själv att ta ansvar för sin säkerhet. Synd men sant.