Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/anna-lena-mann/det-ar-hur-vi-mar-som-raknas-annat-ar-yta/

”Handen på hjärtat – vem är mest avundsvärd? Den sönderstressade personen med den lyxiga villan och de flotta kläderna, som lägger det mesta av sin tid på jobbet, eller den som möter dagen med ett leende och trivs i sin enkla vardag bara han eller hon har tak över huvudet och tid med de som älskas? Det är hur vi mår som faktiskt räknas. Det andra är bara yta som lätt kan krackelera.”

Håller helt med om sista meningen.
Det är exakt så, det är hur vi mår som räknas.
Och finns det bara de två alternativen ovan att välja mellan, att vara fattig och lycklig eller rikare och sönderstressad, så håller jag med, jag väljer jag fattig och lycklig alla dagar i veckan.

Men är det verkligen bara de två alternativen som finns?

Jag har flera i min bekantskapskrets som har väldigt svårt att få pengarna att räcka. Det är enormt stressande.
De sitter inte i en liten tvåa i förorten och mediterar med ett leende på läpparna, och spelar sällskaps-spel med sina älskade på kvällarna.
De sliter, har ont i ryggen, oroar sig ständigt och sover dåligt de också. Om man jobbar med något många timmar som betalar dåligt är man väl lika stressad som den som jobbar med något som betalar sig bättre?

Att jobba istället för att titta på tv, att jobba istället för att sitta i bingohallen, att jobba istället för att spela tv-spel, det ger en inkomst som istället kan användas till det jag personligen räknar till njutning: tid med familjen. Hemma eller borta.
Att ha jobbat ihop ett sparande som senare gjort det möjligt att jobba deltid och ha ekonomisk möjlighet att njuta av ett rymligt boende, det kan väl också vara lycka?

Författaren till krönikan kopplar som så många andra arbete till stress och icke-njutning, men den som jobbar och trivs med det? Där inte prylar är drivkraften men kanske friheten att kunna välja och känslan av tillfredsställelse att kunna bidra med mycket skattepengar och välgörenhet? Eller är alla rika egoister och känslokalla kanske?
Såhär hade hon också kunnat skriva:
”Handen på hjärtat-vem är mest avundsvärd? Den sönderstressade personen i den trånga lägenheten och de trasiga kläderna som jobbar skift på en otrivsam arbetsplats med dålig lön eller den som har ekonomisk möjlighet att umgås med sin familj för att den tidigare jobbat ihop ett kapital istället för att festa bort, röka upp eller shoppat prydnadssaker på Ellos?”

Det finns fler sanningar.
Och väldigt många klyschor.