Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Relationer, relationer

Tony har sina möten i sin verksamhet som påverkar honom humörmässigt, och jag har mina, i mina åtaganden. Liksom alla andra människor.

Lazy sunday i soffan, och jag hörde programledaren fråga Robin Stjernberg om Alexanders Bards elakheter i Idol, vilka hon inte tyckte var okej. Robin svarade att de hade format och härdat honom, och att han var arg då men tacksam på ett sätt nu. Att han lärt sig att ”inte ta skit”. Om någon utnyttjade att hans personlighet är att vara snäll går det bara till en gräns, sen ”räcker han dem fingret”.

Och just detta diskuterar vi här hemma vid köksbordet, var gränsen går och hur man bäst hanterar någon som agerar motsatt till vad som är sunt förnuft/trevligt/schysst/hederligt. Tony har sina metoder och jag har mina, men vi är båda medvetna om bristerna i respektive metod. Och vi når inte önskat resultat 100% av gångerna.

Vi pratar ”kattmodell”, där man är schysst och trevlig, men när någon agerar dumt får tillbaka hårt och skoningslöst ungefär som en smäll med öppen hand, och sen tillbaka till det trevliga. Eller resonemangsmodell där man resonerar och pratar vuxet sig fram till en lösning. Eller rådjursmodell där man spelar på känslor, till exempel. Jag är handledare i SDI och tar även de kommunikationsmodellerna som utgångspunkt. Ändå är det så förbaskat svårt när man springer på folk som inte följer mallar eller regler.

Till exempel, på ett informationsmöte jag var på nyligen, satt en man längst bak i salen som avbröt konstant och talade nervärderande till föredragshållarna. Jag satt och funderade på hur jag skulle tackla honom, men fann mig inte. Hade jag sagt något hade det blivit i samma ton som han själv höll tror jag, möjligen i ordalag som ”håll käften om du inte kan prata ordentligt”. Men det hade ju inte gagnat stämningen. Då hade han sagt samma sak till mig. Eller om jag gjort ner honom på samma sätt, att trycka på hans svaga punkter och skrattat lite överlägset eller klappat honom på huvudet med en rättelse.

Att tala vuxet och uttrycka ”Det skulle vara bra om vi tog dina påpekanden efter mötet, är det ok med dig” skulle dessvärre inte funkat just i det här fallet tror jag. Vissa personlighetstyper är vana vid att styra tillvaron just på andras välvillighet och snällhet, och vet att utnyttja det. Om Alexander Bard hade fått tillbaka samma medicin, om Robin från sitt underläge skjutit skarpt tillbaka och sagt till exempel ”Varför är du elak mot mig?”, vad hade det haft för effekt?

Om alla som tyckte Bard var elak hade berättat för honom i direktsändning att det faktiskt inte var okej att uttala sig hur som helst för ”bra TV´s skull” (Bard är ju också en förebild, är elakhet en god egenskap att förmedla?) istället för att skriva det i kolumner och krönikor eller i efterhand, hur hade relationerna varit då?

Jag satt tyst på informationsmötet och väntade att någon annan skulle agera (ordföranden?) men kanske borde jag ha kört Tonys kattmodell och agerat argt och kraftfullt tillbaka och berättat att han uppförde sig som en idiot.

Det gjorde jag inte. Men det kommer 1000 tillfällen till i livet, det vet jag, och nästa gång gör jag kanske annorlunda?