Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Det där med jämställdhet

http://hd.se/helsingborg/2013/03/20/kandidaterna-till/

Läste artikeln om Helsingborgsmedaljen och reagerade över siffran att 80% av nomineringarna var manliga namn. Men det mest intressanta är att artikelförfattaren, som faktiskt har jämställdheten som kontext, samtidigt väljer foto på 7 män istället för att åtminstone visa bild på någon av de kvinnor som trots allt var nominerade.

Det är min poäng, sen jag började lägga märke till vad det är genusforskarna talar om: det är så vanligt att vi inte lägger märke till det. Jag hade aldrig tidigare tänkt på att det var foto på bara manliga kandidater, eller tyckt att det spelar nån roll. Men nu har jag ändrat mig. Det är därför det alls är en issue, vi är så vana, vi tar uttrycken om att ”det är kompetens som ska avgöra” för givet, men vi tänker aldrig på att det kanske är tvärtom. Trots att kanske kvinnliga kandidater har högre kompetens många gånger, så väljs en man för säkerhets skull, för att vi gör som vi brukar?

Och kan nån definiera ”kompetens”? Det är väl ganska ofta godtyckligt och beror på vilken tjänst och vilken kompetens som efterfrågas? Till vissa tjänster krävs en viss utbildning, men till andra krävs kanske social kompetens och simultankapacitet, hur får man högskolepoäng i det?

Jag ska ge ett exempel från min egen erfarenhet. Jag har suttit/sitter i ett tiotal styrelser och nämnder. (över en 15-års-period, så ingen ska känna igen sig i mina exempel). I en av dessa styrelser satt en man som inte pratade under hela mandatperioden. I en styrelse är det lite av vitsen, att man bidrar och representerar. Hans namn har jag sett göra karriär i sitt parti, men på vad kan man undra? En annan man i en annan styrelse var som en papegoja. Han upprepade alltid vad någon annan sagt, eller ”höll med föregående talare” men kom aldrig med något eget. Också han har gjort karriär och haft framträdande poster, och kompetensen verkar ligga i att våga tacka ja till vidare uppdrag. En kvinna hade kanske varit mer självkritisk?

Jag vet inte, jag har bara precis börjat lägga märke till att vissa sanningar som jag själv upprepat kanske inte är så sanna? Det kanske är klyschor?

Jag skrev insändaren direkt efter jag läst artikeln och den var publicerad i gårdagens HD. Såhär skrev jag:

”Jag lärde känna en jämnårig känd kvinna för några år sen genom min blogg. Hon stod långt från mig politiskt, och hon skrev bland annat artiklar och inlägg om jämställdhet. Jag skrev kommentarer på hennes sida, hon skrev på min, dock alltid med en ömsesidig respekt för varandras hållning. Vi lär av varandra.

Jag måste erkänna att jag aldrig tänkt så mycket på ämnet jämställdhet innan våra diskussioner på nätet och sedermera på telefon. Jag jobbar själv i en kvinnodominerad värld, men dock totalt jämställd med mina manliga kollegor, vilket är ovanligt om man tittar på statistik. Visserligen har jag skänkt en tanke att jag ibland känt mig ensam eller i minoritet när det kommit till styrelsearbeten, men slagit mig till ro med att det är så. ”Det är så svårt att hitta duktiga kvinnor”, var förklaringen jag fick en gång vid ett påpekande till en valberedningsordförande till ett uppdrag där jag var ensam kvinna bland 5 manliga kandidater (ej politiskt). Jag blev till att börja med smickrad, men tänkte sen att det är konstigt eftersom jag personligen känner så många duktiga kvinnor. Beror det kanske på något annat, att det är skev könsfördelning?

När jag läste om nomineringarna till Helsingborgsmedaljen funderade jag igen varför det är så att bara 71 av 426 medaljer delats ut till kvinnor. Varför 80 % av nomineringarna i år är män? Carin Wredström svarar reportern att hon såklart inte vill vara nominerad bara för att hon är kvinna, utan för det hon gjort för staden, och självklart är det så. Men när jag tittar på nomineringslistan kan jag inte utläsa vad det är de manliga kockarna gör mer för staden än tex Tina Nordström som också nämns i artikeln, som inte fått någon nominering. På vilket sätt utmärker sig de manliga tjänstemännen, företagarna och politikerna mer än en kvinnlig motsvarighet? Skulle det kunna vara så att det faktiskt finns ett mönster, vi gör som vi brukar, och den berömda kompetensen egentligen skulle gå att hitta hos precis lika många kvinnor? Och varför valde HD själv att porträttera 7 män i artikeln, kunde inte åtminstone 3 av fotona vara på någon av de få kvinnor som trots allt blev nominerade?”

Anette Jernström
Ramlösa