Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bemötande i teori och praktik

Jag tänker såhär: Jag har föreläst om ämnet bemötande för över 1000 personer i år. Jag kommer med stor sannolikhet stöta på flera av dem igen, åtminstone dem av åhörarna som bor i närheten av där jag bor.

Kanske i affären eller på ett flygplan. Och då måste jag leva ungefär som jag lär, så inte det jag säger i teorin är nåt helt annat i praktiken.

Alltså försöker jag tänka på hur jag bemöter mina medmänniskor i tex affären, för jag tänker inte bjuda någon på kommentaren: ”Jag såg henne i affären och hon är inte alls så trevlig som hon uppmanar andra att vara”. Eller nåt sånt.

Jag går inte och ler eller säger hej till alla andra handlande kunder såklart (då hade nån väl ringt farbror psykdoktorn) men tittar charktjejen i ögonen när jag beställer och småpratar lite över påläggen.

I affären där jag brukar handla finns en manuell fiskavdelning med en väldigt proffsig och trevlig fiskhandlare bakom disken. Varje gång jag går därifrån har jag med något i vagnen som jag inte hade tänkt köpa från början. Och det beror helt och hållet på den trevlige fiskhanlaren, som när jag beställt tittar ut över sina fiskar, sträcker ut armarna , som för att omfamna alltihop, och säger ”Ska det vara något annat gott idag?”.

Och det ska det nästan alltid för att det ser ut som han sätter en ära i att sälja mig mer av sin goda fångst. Så känns det.

Idag gjorde han likadant, och efter en extra burk västkustsallad undrade han igen: ”Något mer du önskar idag?”.

-Nehej, nu är jag minsann nöjd! sa jag.

-Det var ju bra att du är nöjd, sa han.

Jag fortsatte:

-Fast det brukar jag alltid vara när jag handlat här hos dig, allting är ju så gott!

-Det var roligt att höra! sa han.

-Förresten, fortsatte jag, jag letade efter lasagneplattor vid pastahyllan men hittade inga, vet du var de finns?

-Det var ju konstigt, sa han, jag trodde också att de låg där. Men fråga en av tjejerna i butiken, så hjälper de dig!

Jag tackade och begav mig åter mot pastahyllan, men när jag kom dit stod fiskkillen där och tittade in i hyllorna.

-Men, du är ju här! sa jag. Vad snällt!

– Ja, jag tänkte jag skulle hjälpa dig leta!

– Men vad gullig du är! sa jag.

Han hittade inte heller lasagneplattorna men kikade runt hörnan och minsann, där fortsatte pastasorterna och paketen med plattorna.

-Tusen tack, vad schysst av dig, sa jag igen, och han önskade god jul och gick bort till sin fiskdisk igen.

Själv sprang jag på en väninna som jag berättade om den trevlige fiskkillen för, och dessutom handlar dagens blogginlägg om honom.

Bra bemötande har bara fördelar. Och om man samlar på goda historier finns de plötsligt överallt.