Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cabincrew - Resor Resetips Reseguider Tips om din

Är jag knäpp eller

Jag städar.

Dammsuger, tvättar golv och descinficerar toaletten.

Medan jag dammsuger upp katthår tänker jag hela tiden på att det inte kommer att dyka upp några nya. Borde kanske vara en skön känsla, men det är det inte. Det känns bara konstigt och sentimentalt.

Börjar undra om jag är knäpp. Är det verkligen helt normalt att bli sentimental över känslan att ”städa bort katten”…?

En annan sak som är konstig är att båda tånnisarna är ”ute”. Vet bara ungefär vad de är, men det är inte som förr när de var hos kompisar och man hade pratat med föräldrarna och bestämt hämtningstid. Nu ”drar de till parken”, ”hänger med Stina på musikfestival” eller är bara ”ute”.

Vi betalar deras mobilabonnemang sålänge de kommer ihåg att de har föräldrar som undrar var de håller hus och när de kommer hem. Det finns inga andra krav, som att de skulle ha foto av oss i plånboken och visa sina kompisar eller liknande, men att de har respekt gentemot dem de lever med och som ser till att de har tak över huvudet och får massor av kärlek kan man ställa som krav, eller hur?

Våra goda vänners barn är myndiga, men har samma krav ändå. Sålänge de bor hemma finns vissa familjära regler att ta hänsyn till, som att meddela sig var man är och när man kommer hem. En son hade någon gång missbrukat detta och glömde meddela att han bestämt sig för att sova över hos en kompis, och protesterat mot utskällningen han fick med argumentet ”myndig”.

Pappan hade gjort jämförelsen att det är faktiskt mamman också, men det betyder ju inte att hon inte av hänsyn berättar när hon kommer hem. Att hon bara inte var hemma och inte skrivit någon lapp eller hört av sig och alla undrade ”Var är mamma” och pappan svarat ”Ingen aning, men hon är ju myndig”.

Nu öppnades just ytterdörren och ett gäng medelålderstånnisar av manligt kön (mycket testosteron i de kropparna…) ramlade in.

-Hallå?

-Hej!!

-Vi sticker igen!

-Ok, vart?

-Ut.

-Ok, när är du hemma?

-Bra fråga.

-Har den nåt svar?

-Jag messar

-Bra svar. Älskar dig.

-Älskar dig

Så långt så gott.

Och mammor har i alla tider varit oroliga för sina barn, varför skulle jag vara ett undantag?;)